Okänd bil på den egna tomten

Svensk lagstiftning är underlig på många punkter. Det har jag lärt mig under många år som praktiserande advokat. Huvudreglerna är ofta välövervägda, men när det kommer till konkreta fall som är lite udda kan det bli hur galet som helst. Jag skulle kunna lämna nästan hur många exempel som helst. Problemet är ofta att det inte finns rimliga ”ventiler” i lagtexten. Med ventiler menar jurister formuleringar som gör det möjligt att undantagsvis avvika från huvudregeln. En ventil för sunda förnuftet kan man kanske säga. Det finns inte några stadganden som anger att sunda förnuftet inte får användas, men det finns många lagregler som inte ens ger ett rimligt utrymme för användning av sunt förnuft när verkligheten kräver det.

Låt mig ta ett exempel som uppmärksammades i pressen för en tid sedan. Ett par i 75-årsåldern bor i ett eget hus en bit utanför Gagnef. En dag i november åkte de tillsammans till affären för att handla. Högst normalt beteende måste man ju säga. När de kom tillbaka till det egna huset fann de att det stod en personbil parkerad på deras tomt. Mitt framför trappan till huset. En för dem obekant bil. De blev förstås både förvånade och undrande. De kände på bildörrarna. Dessa var låsta. Sedan väntade de hela dagen på att någon skulle komma och hämta bilen och helst även ge en förklaring till varför bilen stod på deras gårdsplan. Inget hände.

Dagen därpå åkte paret till polisen i Borlänge för att berätta om det hela. Polisen kunde snabbt förklara att bilen inte var anmäld stulen och polisen förklarade dessutom helt frankt att det där med den okända bilen fick minsann det äldre paret själva ”klara ut”. Ibland kan svensk polis vara väldigt klar i sina besked. Paret lyckades själva via bilregistret får fram den registrerade ägarens namn och adress. Det var en person som enligt registret var bosatt i Visby. Något telefonnummer fick de inte fram. Det är ju svårt i dag när det inte längre finns några telefonkataloger. Husägarna sände i stället ett vykort till personen i Visby och uppmanade denne att hämta bilen som fortfarande stod på tomten samt höra av sig. Ingen hörde av sig. När de ringde till PostNord i Visby, (det kan inte har varit lätt att komma fram), fick de veta att enligt posten är det inte någon som bor på adressen samt att PostNord minsann redan hade en bunt försändelser som inte kunde delas ut. Vad hände? Bilen stod kvar mitt framför parets hus och framför trappan dessutom.

Husägarna pratade åter med polisen i Borlänge och fick åter klart för sig vad som gäller enligt svensk rätt. Tydligen finns det poliser där som är väl insatta i gällande svensk rätt. Det stackars paret i trakten av Gagnef fick minsann veta att ett fordon som stått uppställt på annans mark minst sju dygn får flyttas efter det att ägaren underrättats om att markägaren avser att flytta bilen. Men denna lagregel ger inte något besked om till vilken plats som fordonet kan flyttas och inte heller vem som ska stå för kostnaderna för det hela. Markägaren får naturligtvis inte själv släpa ut bilen till grannens tomt eller ett skogsområde eller ställa upp den utefter en väg. Det är inte tillåtet.

Om nu markägaren inte lyckas få kontakt med bilägaren så får fordonet flyttas genom polisens försorg sedan det gått en månad från det att man kunnat visa att man verkligen försökt få kontakt med ägaren. Det krävs nog en viss dokumentation innan man kan kräva att polisen ser till att fordonet borttransporteras. Sedan får man räkna med att det tar ett antal veckor innan någon bärgningsbil kommer och hämtar fordonet. Min gissning är att det hela kan ta minst två månader, kanske tre. Men jag har tagit reda på att bilen på tomten i Gagnef transporterades bort av kommunen redan efter drygt en månad. Bilen var oförsäkrad och hade körförbud. Den hade nog ett värde, kanske i varje fall 20 000 kr (VW Passat Turbo). Den hade blivit stående där på tomten och blivit översnöad. Nu var det i och för sig inte bilen som var okänd och inte ägaren heller. Det var bara det att ägaren inte gick att kontakta och själv tydligen inte hade någon vilja att hämta sin bil. En låst bil med parkeringsbroms måste hämtas med en bärgare. Hade fordonets ägare (tidigare ägare?) dessutom tagit  bort nummerplåtarna hade det äldre paret säkert fått ännu större bekymmer. Hade paret haft sjötomt och någon valt att göra ned en skrotbil i vattnet hade de fått ännu större problem. En bil på två meters djup utan nummerplåtar är det nog svårt att få kommunen att hämta. 

Det skulle vara intressant att veta vilka regler som gäller för ett okänt fordon som ställs upp av någon okänd eller ej kontaktbar person på en villatomt i Hamburg, i Newcastle eller i Boston. Eller utanför S:t Petersburg. I vårt land får man i varje fall vänta på den okände ägaren innan man får göra något. Ni kan ju gissa vad jag skulle ha gjort, men det tänker jag inte berätta. 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.