Jaltakonferensen

Ivan Mironovich Radchenko var 24 år och kapten i sovjetiska armén med tjänstgöring i Poltava. Det var då han fick order om att resa till Jalta på ett mycket hemligt uppdrag. Senare i livet avslutade han sin militära karriär som överstelöjtnant. Han kommenderades till Jalta för att ingå i den styrka som skulle skydda Winston Churchill. I en intervju som han gav till västliga tidningar när han blivit pensionär berättade han om sina minnen från Jaltakonferensen. Det var där som Stalin, Churchill och Roosevelt möttes för att bestämma om bland annat uppdelningen av Berlin och sträckningen av Polens östra gräns.

Det var omkring 1 500 personer som deltog i Jaltakonferensen, vilken ägde rum i Livadijpalatset på Krim. Palatset är uppfört 1910 och det var i det palatset som tsaren och hans familj togs tillfånga av de röda i början av revolutionen. Sedan fördes de bort och mördades de i Sibirien. Det bestämdes att Roosevelt med sin svit skulle förläggas till Livadijapalatser eftersom han var sjuk och svag. Stalin och Churchill bodde i närliggande palats. Tsarens biljardsalong gjorde i ordning och användes som den amerikanska delegationens matsal. Två skäl till att man valde Jalta var att Stalin själv inte ville lämna sitt land och att de två andra ledarna önskade förlägga konferensen till närheten av Medelhavet. Stalin var dessutom mycket rädd för att flyga.

Radchenko berättade att ledarna bjöd varandra på middagar och luncher. Han var med vid många av dessa tillfällen och intygar att det under dessa måltider konsumerades stora mängder champagne och konjak. Stämningen var hög vid möten mellan de tre makthavarna. Säkerheten var enorm. Det fanns en mängd trupper i området och fartyg bevakade bukten samtidigt som ryska jaktflygplan hela tiden kontrollerade luftrummet. Varje morgon samlades de amerikanska och brittiska militärerna för egna överläggningar. Det var bara bara vid några tillfällen som de ryska officerarna deltog i de militära överläggningarna. Varje dag kl. 12 träffades ländernas utrikesministrar och varje dag kl. 16 träffades de tre stora ledarna tillsammans med sina närmaste medarbetare. Churchill och Roosevelt passade också på att ofta träffas helt informellt. Radchenko berättar att han förstod att Roosevelt litade på Stalin, som Roosevelt uppfattade som pålitlig och kraftfull. Det var vi de här överläggningarna som ledarna kom överens om Tysklands delning i fyra ockupationszoner efter kriget och hur Polens gränser skulle se ut. Radchenko berättar även att det ägde rum hemliga överläggningar mellan Stalin och Roosevelt. Det var i dessa hemliga möten som Stalin lovade att angripa Japan senast tre månader efter den tyska kapitulationen. I utbyte för detta skulle Sovjet återfå alla områden som Ryssland förlorat i rysk-japanska kriget samt även ögruppen Kurilerna. Radchenko menar att Churchill inte kände till något om dessa överläggningar och det var först den 11 februari som han fick ta del av den hemliga överenskommelsen mellan Stalin och Roosevelt. Churchill var mycket chockad och upprörd övar att inte ha fått vara med i överläggningarna. Han skrev under i demonstrativ tystnad.

Radchenko kan också berätta att Stalin själv guidade de höga gästerna i Livadijapalatset. Det var i palatsets kyrka som tsaren samlade sin familj innan de greps av bolsjevikerna och senare mördades. Om allt detta berättade Stalin stolt. Churchill var imponerad och uppmärksammade några stora vackra lejonstatyer i marmor. Då Churchill framförde att England vill köpa marmorstatyerna svarade Stalin endast att de tillhör det ryska folket. Något köp blev det alltså inte.

Denne Radchenko kan även berätta att Stalin såg till att allt gjordes för att gästerna skulle det bästa vinet och andra drycker. Flera månader i förväg beordrade han att man skulle testa olika konjaksorter. Efter utprovning kom man fram till att den armeniska konjaken var den bästa. Churchill blev överförtjust över konjaken och sände senare en hel järnvägsvagn med sådan konjak till Churchill. Den brittiska ledaren blev även förtjust i vinet från Krim. Särskilt förtjust blev han i ett hundra år gammalt vin från vingården Massandra. Radchenko kan berätta att Churchill ville köpa vingårdens hela vinkällare, men även detta vägrade Stalin. Möjligen var järnvägsvagnen med konjak en form av kompensation från Stalins sida, eftersom Churchill förvägrats att köpa marmorlejonen och vinflaskorna.

Kort tid för Jaltakonferens förstod Radchenko att det var något riktigt stort på gång. Skälet till att han förstod det var att den dagliga vodkaransonen till soldaterna drogs in. Det hade han inte varit med om tidigare och inte heller hört talas om att ransonerna vid något tillfälle plötsligt dragits in. All spritförtäring var förbjuden bland trupper på Krim under konferensen, vilken ägde rum 4 – 11 februari 1945.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.