De tre gracerna vid Gustaf III:s hof

Skalden Johan Henrik Kellgren skrev bland i en dikt om de tre kända gracerna vid Gustaf III:s hov. Det var tre vackra grevinnor som behagade många i det kungliga hovet. Deras namn var grevinnorna Ulla von Höpken, Augusta Löwenhielm och Lovisa Meijerfeldt. Nu var de inte bara vackra, eller sköna som man sade då, utan även kvicka och slagfärdiga. Det hade uppenbara sällskapstalanger och var bilda damer.

Ulla von Höpken och Augusta Löwenhielm var systrar och döttrar till hovjägmästaren Carl von Fersen. Fadern var själv en glad kavaljer och dessutom hattpartiets ledare. Systrarna var så att säga födda in i hovet. Deras mor var den undersköna Carlotte Sparre. Ulla von Höpkens första erövring var kungens bror, prins Fredrik Adolf. Han var mycket förtjust i vackra Ulla, men hennes föräldrar fick inskrida och se till att hon i stället gifte sig med den unge kaptenen Nils von Höpken, som hade ärvt en stor förmögenhet men också hade förmåga att slösa bort den. Deras äktenskap var tydligen mycket passionerat därför att Gustaf Johan Ehrensvärd antecknade följande: ”De frågade inte efter fat att äta uppå – deras förnämsta husgeråd var en säng och denna sängen hela deras lycka. Så förflöt deras första år.” Men Ehrensvärd noterade också att passionen klingade och de ägnade sig åt annat. ”Hon att behaga andra och han att trösta sig med vin och spel”. Nu var det så att Ulla von Höpken var den mest kända av de tre gracer som Kellgren skaldade om. Till och med Sergel avbildade henne som Venus. Enligt en del uppgifter var hon ogenerad och full av charm. Ibland har hon omtalats för en Ulla Winbladh i hovet. Systern Augusta Löwenhielm hamnade i ett olyckligt äktenskap, vilket ledde till att hon inledde en förbindelse med hertig Karl, vilket faktiskt skedde redan kort efter hennes bröllop. Hertigen själv var gift med Hedvig Charlotta, som inte alls var intresserad av män. Hon var till och med tacksam at hennes make skaffat sig en älskarinna, vilket hon tyckte det var särskilt bra därför att det ”inte lockade honom till något som kunde vara honom till men”. Så skrev hon i sin dagbok. I dagboken, som finns bevarad, skrev hon att makens älskarinna Augusta var en god människa som aldrig sade ett ont ord om någon. Därtill skrev Hedvig Charlotta att hon även var ”något fetlagd”.

Den tredje av gracerna, Lovisa Meijerfelt, var dotter till överståthållaren Axel Sparre. Och hon skötte sina kort så bra att statsfru hos Gustaf III:s gemål, drottningen Sofia Magdalena. Lovisa var inte äldre än 18 år när hon giftes bort med översten Johan August Meijerfelt, vilken fortsatte sin karriär och slutade som fältmarskalk. Han var 20 år äldre än sin hustru och sades ha fullt förtroende till hennes dygd, vilket gjorde att hans hustru fick stora friheter. Dessa friheter utnyttjade hon. Samtiden beskrev fältmarskalken som en ”en ful och grotesk karl”. Men Fältmarskalk var han.

De två systrarna Ulla von Höpken och Augusta Löwenhielm flyttade som äldre till Uppsala där de blev mycket uppskattade för sitt fina manér och bildning. Det ägnade sig en hel del åt välgörenhet i Uppsala. Augusta Löwenhielm var den som levde längst av det tre gracerna och under senare år av sitt liv ägnade hon sig mest åt andakt och att besöka sjuka vänner. Hon avled 1846 och var då 92 år gammal.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.