Wild Bill Hickocks pokergiv

Wild Bill Hickock slutade sina dagar 39 år gammal som den ökände revolvermannen i Vilda västern. Han var en myt redan under sin levnad och han levde på en myt. I hela sitt vuxna liv hade han levt ett kringflackande liv med handen på revolvern. Det var nästan förutbestämt hur han skulle sluta sina dagar.

Hickock var en säregen figur i Västern. Han klädde sig alltid mycket elegant, vilket omgivningen inte alls gjorde. Även på vardagar bar han oklanderligt vit och stuken skjorta, broderad väst och dyrbara välputsade stövlar. Uppenbarelsen skilde sig från alla andra manspersoner i Västern och bara det gjorde honom både känd och omtalad. Det här var en tid när det inte fanns några fotografier utan ”bilden ” av honom förmedlades av de som mött honom. Eftersom han hade svår reumatism gick han stelt och borde egentligen ha haft en käpp att stödja sig på. I stället gick han ofta med en dyrbar och utsirad biljardlkö, det var en sådan som han stödde sig på. Dessutom hade han någon form av synfel som gjorde att han behövde bära blåfärgade glasögon. Något som var ytterst ovanligt.

Hickocks rykte som revolverman hade sitt ursprung i att han någon gång vid något tillfälle i samband med en björnjakt hade skjutit ned två obeväpnade personer som hade retat honom för hans säregna klädsel. Dessa mord ändrades i legenden till att det skulle ha varit frågan om en massaker där den unge Hickock, hotad och ensam, skulle ha skjutit ihjäl ett mördarband på omkring tio våldsverkare. Det var en fullkomlig lögn. Men tveklöst var han duktig i det enda som han egentligen kunde, vilket var att skjuta ihjäl folk. År 1870 anställdes han som någon form av assisterande sheriff i den lilla staden Abeline i Kansas. Det var där som järnvägen då hade sin slutstation och det var där som slaktboskapen lastas på vagnarna för transport österut till de stora slakterierna. På bara sex månader hade han rensat upp bland alkoholister och våldsamma cowboys i den lilla hålan. Men han skrämde också iväg besökarna på stadens barer, restauranger och bordeller. Enligt legenden sköt han under det där halvåret ihjäl åtta personer. När det jobbet var gjort så drev han omkring i Västern och levde då på ingenting. Hans huvudsysselsättning sägs ha varit att spela poker. Men ryktet om Hickock bara växte. Han skulle vara den snabbaste och skickligaste revolvermannen i hela Vilda Västern.

En sommardag 1876 satt han på en krog i Deadwood och gjorde det andra som han kunde. Han spelade poker och han hade inte skjutit ihjäl någon på flera år. Men han hade rykte om sig som den träffsäkraste karlen i hela landet. En revolverman. Det var en del individer som gärna ville skjuta honom för att på något sätt ta över ryktet som den snabbaste revolvermannen. Så att detta att få tillfälle att skjuta Hickock var något stort.

En berusad ung man kom in på krogen där Hickock satt och spelade poker. Mannen gick fram till Hickock, som inte ens upptäckt mannen, drog sin revolver och sköt Hickock i bakhuvudet. Denne föll handlöst från stolen och de blåfärgade glasögonen kastades ut på golvet. Men märkligt nog höll Hickocks döda hand ett kraftigt tag om spelkorten. Han hade hållit hårt om pokergiven som han nyss fått. Det var två ess, två åttor och en dam. Vidskepliga amerikaner, sådana finns det många av, bleknar även i dag när det får samma giv som Hickock hade fått sekunderna innan han sköts till döds. Det är ju inte någon helt dålig pokergiv, det är ju i varje fall två par. Men given kallas av pokerspelare för ”död mans hand” och väcker fortfarande obehag hos många spelare. Att han hade just den kortuppsättningen i handen när han sköts är inte en legend.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.