Det röda hjärtat på dassdörrarna

Jag har tidigare försökt avhandla den viktiga frågan varför det är vanligt att dassdörrar har ett hjärta, ofta ett rött sådant. Frågan intresserar mig  i hög grad. För det första är det en utpräglad svensk företeelse och tradition och förekommer inte ens i våra nordiska grannländer. Dessutom är det förmodligen inte någon gammal tradition, om det nu ens är en tradition.

De där små husen som alltid fanns på gårdarna och vid torpen förr i tiden hade olika benämningar, vilka varierade en hel del. Det är ju ett ställe som vi alla nödgas uppsöka oavsett om vi vill eller inte. ”Avträde” var ju en mer officiell benämning. En annan var ”hemlighuset”, eller endast ”huset” och ytterligare en var ”dass”. Den senare benämningen ska med visshet ha sin förklaring i att man i Tyskland ofta sa ”dass Haus”. Vi svenskar tog till oss det, men kort ned det till ”dasset”. Klosett (klo) och toalett är senare ord och avser inrättningarna med vattenklosetter, som det hette förr.

Den allvetande folklivsforskaren Mats Rehnberg har kunnat berätta en hel del om dass och hjärtan på dassdörrar. Han har berättat att det förr var vanligt att dassen på herrgårdar och större gårdar kunde vara ganska ståtliga med interiörmålningar och utsmyckning. Det förekom ofta att dessa finare dass var tapetserade. Detta lär vara förklaringen till att enklare familjer förr i tiden ofta satte upp färgglada bilder inne i dasset för att i någon mån efterlikna hur det var på herrgårdarna och hos storbönderna. Alla har vi väl hittat tryck av kungafamiljen inne på ett dass. Frågan är förresten om den kungliga familjen själv är upplyst om denna sedvana. Man får ju gissa att de själva inte har besökt en sådan inrättning som varit utsmyckad med tryck av någon tidigare kungafamiljen eller rent av den nuvarande. Men några röda hjärtan fanns det i varje fall inte på dassdörrarna längre tillbaka i tiden. Knappast ens på slutet av 1800-talet. Däremot förekom det på vissa håll tavlor med humoristiska texter eller tankespråk inne i dassen och även på dörren.

Man ska betänka att det aldrig fanns ljus på dasset, som ju låg lite vid sidan om bostadshuset. På vintern var det en skottad stig dit och besökaren fick minsann ha med sig en lykta för att hitta fram och klara av att inte knäppa ihop västen med byxorna. Dassen var sällan försedda med något fönster. Det var därför mycket vanligt att man hade sågat upp ett mindre hål i dörren föra att släppa in ljus. Någon ventilation behövdes minsann inte. Hålet räckte för att det även i skymningen skulle komma in så mycket ljus så att man inte behövde ha med sig en ”dasslykta”. Hålen i dörren hade inte fönsterglas, men ofta ett litet tygstycke som gardin för att hindra insyn om nu någon skulle våga sig på att titta in och man inte ville ha dörren öppen eller på glänt.

De där hålen i dassdörrarna kunde vara olika utformade, men det förekom att de konstfärdigt sågats ut i form av ett hjärta. Det förekom ju även att hjärtan sågades ut som öppningar i fönsterluckor på bostadshus. Det var i varje fall lite mera dekorativt och vänligare med ett hjärta än med bara ett runt eller kvadratiskt hål. Utsågade hjärtan i dassdörrar kunde också, i vissa bygder, vara ett tecken på att den lilla byggnaden var ett dass och inte ett redskapsskjul, snickarbod eller något annat. Möjligen kunde detta vara till hjälp när gäster, kanske lite extra glada, trevade sig fram i skymningsljuset med eller utan handlykta. I Finland är det vanligt att man i stället för ett hjärta har en siluett av en tupp på dassdörren. Vad man har på dassdörrar i Norge och Danmark känner jag inte till.

Traditionen med ett rödmålat hjärta på dörren uppkom troligen när stadsborna skaffade sig sommarhus och ville efterlikna de dassdörrar med uppsågade hjärtan, som fanns på bondgårdarna. Det hela är nog en modeföreteelse i sommarnöjemiljö från början av 1900-talet. Men kanske var det någon glad grosshandlare som var den förste som någon gång i slutet av 1800-talet spikade upp ett rött hjärta på sin dassdörr på Värmdölandet eller någon annanstans. Det är ju också välkänt att hjärtan ofta använts som dekorationer i målningar, på snidade föremål, broderad eller sydd folkkonst.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.