Lord Haw-Haw i tyska radion

Redan före kriget bedrev Tyskland propagandasändningar mot England och engelsktalande runt om i Europa. Det var fasta sändningstider och alla sändningar började med anropet: ”Germany calling, Germany calling, Germany calling”. Sändningarna var på mycket god engelska och sändningarna hade redan före krigsutbrottet en betydande lyssnarkrets i England och Irland. Men kort efter krigsutbrottet, den 18 september 1939, började en ny röst läsa nyhetssändningarna från Tyskland. Engelsmännen visste förstås inte vem han var, men kunde konstatera att han läste med en utsökt överlägsen engelska. Dock hade en ett uttal som något förvånade de engelska lyssnarna, men det var uppenbarligen någon som hade engelska som modersmål. Hans högdragna och något släpiga uttal fick media i England att kalla honom Haw-haw, samt ibland även Lord Haw-haw. En del såg framför sig en urspårade individ från någon aristokratisk familj med viss humor i rösten. Lord Haw-Haw svarade för nyhetssändningarna, som samtidigt var propagandasändningar, under hela kriget. Den sista sändningen ägde rum i slutet av april 1945. Det var dock även andra röster som svarade för propagandasändningarna. En man med något annat uttalande kallas He-Haw och det förekom sammanblandning i benämningen av de två rösterna.

Efter kriget fick man kännedom om vem rösten tillhörde. Det var William Joyce, som tidigare varit propagandaledare för det brittiska fascisipartiet. Han var känd i London för att han hade provocerat fram gatuslagsmål och även själv deltagit i sådana under 1930-talet. Så smånigom bröt han med partiet och bildade tillsammans några ett nytt parti som de kallade för ”nationalsocialistiskt”. Några dagar för krigsutbrottet den 1 september 1939 lämnade han England för att kort därefter dyka upp som radioröst i den tyska radion. Men det kände man ju inte till i England. Inte någon av hans vänner eller andra kände igen rösten, eller vill i varje fall inte avslöja vem rösten tillhörde.

I sändningarna, där Lord Haw-haw karakteristiska släpiga aristokratiska röst blev välkänd, utsattes engelsmännen för smädelser och hån. Så var det särskilt i början av kriget då England utsattes för motgång efter motgång. Egendomligt nog var det många som lyssnade på nyhetssändningarna. Undersökningar visade att omkring 6 milj regelbundet lyssnade på sändningarna och hade 18 milj medborgare mer sporadiskt lyssnade på sändningarna. Det ska jämföras med att BBC under kriget hade ca. 23 milj dagliga lyssnare och bara ca. 10 milj sporadiska lyssnare. Det innebär i praktiken att av de engelska medborgare som hade intresse av att följa med i nyhetssändningar på radio brukade ungefär en fjärdedel av den publiken även lyssnar på de tyska sändningarna på engelska. I de tyska sändningarna fick den engelska publiken del av vad som hände i Tyskland och det ockuperade Europa. Även om all information var tillrättalagd och filtrerad så gavs det ändå en hel del information. Tidvis ansåg den brittiska regeringen att de tyska propagandasändningarna var ett hot mot de egna krigsansträngningarna. Storbritannien sände även propagandasändingar på tyska, men i Tyskland var det under kriget förbjudet att lyssna på utländska radio och överträdelser bestraffades hårt.

William Joyce greps endast några veckor efter krigsslutet. Han uppehöll sig i ett skogsområde utanför Flensburg. Några engelska soldater sändes dit för att hugga ned träd till ved och de träffade då på en vänlig man som på mycket god engelska talade om för dem i vilket område det var lättast att finna träd för att hugga till ved. Hans röst röjde honom omedelbart. Det var bra lord Haw-Haw i hela världen som talade så karaktäristiskt som han. Soldaterna grep honom och i samband med det så sköts han i benet. William Joyce fördes till London och åtalades inför domstol som förrädare. Han dömdes till döden med stöd av en lag från år 1351 och avrättades i Towern i London.

William Joyce var född av irländska föräldrar i USA och var därför formellt amerikansk medborgare. Han hade som barn flyttade tillbaka till Irland med sina föräldrar och hade under det irländska inbördeskriget åtagit sig uppdrag för engelsmännen. Detta fick till följd att, sedan Irland blivit självständigt, familjen tvingades lämna sitt hus och egendom på Irland och tvingades i praktiken att flytta till England. Där levde familjen i mycket små omständigheter. Hans svåra förhållanden som fattig i England har angivits som en möjlig förklaring till att i såg hög grad hatade England att han var villig att vara tyskarna röst i propagandasändningarna under hela kriget, som pågick i nästan sex år. Om hans släpiga röst var påverkad av amerikansk och irländsk accent är oklart. Vad som är klart är att de engelska lyssnarna uppfattade honom som en skolad brittisk aristokrat.

När han bodde i Tyskland under kriget blev han tysk medborgare, men han var också både amerikansk och brittisk medborgare. Domstolen fann att den kunde döma William Joyce till ansvar därför att han hade lämnat falska uppgifter när han ansökte och beviljades brittiskt medborgarskap och pass. Hade han inte haft brittiskt medborgarskap hade domstolen inte kunnat döma honom för brott mot Storbritannien.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.