När elektriciteten kom till stugan

Vi tänker inte på att att vårt nordliga land var ett mörkt land ända fram till 1920- 1930-talen. Elektriciteten kom till de svenska hemmen från 1910-talet och framöver. Så sent som 1938 saknade drygt 10 procent av alla svenska hushåll elström. Dessförinnan fanns det bara fotogenlampor och arbete kunde egentligen bara utföras under dagsljus. Dygnen var korta under  vinterhalvåret och det är för mig obegripligt hur man lyckades utföra arbete i ladugårdar och stallar utan någon egentlig belysning. När snön kom så blev det ljusare och månskenet gav en viss vägledning när bonden gick till korna eller gick på dass. Begreppet ”svartvinter” användes och avsåg den mörka årstiden innan snön kom och gjorde allt i omgivningen ljusare. Hur man lyckades ta sig fram i mörkret med häst och vagn, eller släde, utan belysning är en gåta. Vägarna var dessutom dåliga och någon egentlig snöröjning förekom inte. Dessutom fanns det aldrig några vägskyltar. Det är en senare företeelse.

Det var den elektriska belysningen som gjorde att man kunde börja dela in arbetspassen i olika skift för att bättre utnyttja maskinparken i verkstäderna och fabrikerna. Helt plötsligt var man inte längre beroende av dagsljus för att kunna utföra sitt arbete.

Den första elektriska spisen som lanserades på den svenska marknaden var SEVES-spisen som 1922 visades upp på en utställning. Kylskåpet lanserades 1924 (kylskåp från Elektrolux).

Det finns en etnolog som skrivit om den omvälvande förändringen som inträdde för alla i och med elektricitetens ankomst. Helt plötsligt kunde dygnsrytmen förändras och människan, som är ett dagdjur, behövde inte ligga i mörkret i väntan på sömnen. Det hade visserligen även tidigare varit möjligt att läsa i fotogenlampans ljus, men för fattiga var fotogenen dyr. Det var därför man inte ville tända lampan förrän det verkligen blev så mörkt att man inte kunde klara sig utan den. Därav begreppet och företeelsen ”att kura skymning”. Det var någon timme på sena eftermiddagen under vinterhalvåret då man bara vilade, därför att det var för mörkt för att sy eller sticka, men för tidigt för att tända fotogenlampan.

Det har också sagts att uttryckssättet ”var sak på sin plats” har sin förklaring i att det var så dålig belysning i bostäderna att man många gånger var tvungen att treva sig fram i mörkret eller halvmörkret för att finna sina prylar. Om det alltid låg på samma plats hade man ändå en god chans att i mörkret finna det man sökte.

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.