Raoul Nordling i Paris

Det berättas att den unge ingenjören Sven Winquist i början på 1900-talet reste till Paris för att land annat besöka den svenska generalkonsuln i staden. Han syfte med besöket var att få hjälp av konsulatet att med att etablera affärsrörelse även i Paris. Sven Winquist var nämligen grundaren och ägaren av Svenska Kullagerfabriken (SKF). Det lilla nystartade företaget ville komma in på den franska teknikmarknaden med sina kullager. Med sig bagaget hade han kullager som han kallade ”flerradigt självreglerande radialkullager”. Det krävdes en hel del formalia för att kunna börja marknadsföra de svenska kullagren i Frankrike.

Men generalkonsuln lär har tittat på kullagren utan att förstå något alls och sedan sagt till sin teknikintresserade son: ”Det där får du ta hand om. Jag begriper mig inte på maskiner”. Nu var det så att sonen även var vicekonsul och hette Raoul Nordling. Denne tog sig an ärendet med stort intresse och sådant engagemang att snart satt som styrelseordförande i SKF:s franska dotterbolag CAM. Detta dotterbolag expanderade framgångsrikt i Frankrike. Men när Tyskland invaderade Frankrike togs CAM över av den tyska staten och tvingades producera kullager för tyskarna.

Raoul Nordling hade inte någon fullmakt från svenska UD och inte heller några instruktioner. Trots det började han använda sina diplomatiska talanger för gång efter gång försöka rädda franska fångar ur tyska häkten och arbetsläger. Dessa förhandlingar pågick i veckor med stor intensitet och Raoul drabbades av en allvarlig hjärtinfarkt. Trots detta lyckades han övertala tyskarna att till franska Röda Korset överlämna tusentals tillfångatagna fransmän.

Det var i augusti 1944 som tyskarna insåg att Paris skulle kunna befrias av de allierade. Hitler kände sig hårt trängd och gav ordern: ”Staden Paris får under inga omständigheter falla i fiendens händer, annat än om den ligger i ruiner”. Ordern var alltså att staden skulle totalförstöras. Tyskarna började också placera ut sprängladdningar och göra förberedelser för att få floden Seine att svämma över.

Det var på kvällen den 24 augusti 1944 som Raoul Nordling begav sig till den tyske befälhavaren i Paris, generalen Dietrich von Choltitz. Denne hade sitt högkvarter i Hotel Meurice. De hade haft kontakt med varandra tidigare och Raouls avsikt var att förmå den tyske befälhavaren att avstå från att spränga sönder Paris. Det har gjorts försök att skildra hur de två männens samtal gick ut på. Någon ”förhandling” i vanlig mening kan det inte ha varit eftersom Raoul knappast hade något att erbjuda den tyske generalen. Försök har gjorts att skilda samtalen i boken ”Brinner Paris?” från 1966 och även i en film (Diplomati, 2014). Men egentligen vet man inte vilka argument som Raoul använde sig av för att övertyga den tyske generalen om att det var bäst att inte lyda Hitlers order och rädda Paris från förödelse. Samtalen pågick hela natten. Enligt legenden skulle de två männen tidigt på morgonen ha gått ut på balkongen för att få lite frisk luft. Just då ska en ung fransyska ha cyklat förbi nere på gata och vinden skulle ha fått hennes kjol att lyfta i vinddraget. Den tyske generalen skulle ha sett henne och sagt till Raoul: ”Jag tycker inte att man kan föra krig mot de vackra flickorna i Paris”. Senare på förmiddagen meddelande han de allierade att de tyska trupperna i Paris kapitulerade. Hitlers order ignorerades av tyskarna. De allierade kunde intaga Paris utan några egentliga strider. Paris lämnades oskadad till de allierade och de Gaulle kunde marschera in i huvudstaden i spetsen för de amerikanska förbanden. Men kriget mot Tyskland skulle pågå ytterligare nio månader.

I vårt land har Raoul Nordling varit nästan bortglömd, men han är känd i Paris och i Frankrike. Han tilldelades utmärkelsen Krigskorset med palm, som är Hederslegionens högsta utmärkelse som kan tilldelas en civilperson.

Raoul Nordling berättade in sin bok ”Mannen som räddade Paris” om sina ansträngningar att rädda fransmän och att rädda staden Paris. Staden visade sin tacksamhet genom att utnämna honom till hedersmedborgare i staden. Det blev han tillsammans med Churchill och Eisenhower.

Raoul Nordling var född och uppvuxen i Paris, men svensk medborgare. Han hade tillbringat en del sommarlov i Sverige och hade även gjort en kort värnpliktsutbildning i Sverige. Men hans svenska var lite knagglig. Han blev generalkonsul i Paris efter sin far och var generalkonsult fram till sin död 1962 vid 80 års ålder.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.