Karlssons klister

Alla har vi väl någon gång haft en tub Karlssons klister liggande. Tuben med den skrattande åsnan som ropar ”Alla använder Karlssons klister, utom jag för jag är en åsna”. Jag har aldrig begripit om klistret, som inte kallar sig lim, är ett bra klister eller inte. Dagens superlim är säkert mycket bättre. Vet att jag försökt limma ihop ett par skor med Karlssons klister utan något vidare bra resultat. Men det finns en fascinerande historia bakom klistret och det är Karlsson själv.

Axel Karlsson föddes 1892 i Odensvik utanför Östersund och hade elva syskon. Han gick sexårig folkskola för att därefter, eftersom föräldrarna inte klarade av att försörja alla barnen, placeras i fosterhem genom en fattigauktion som Östersunds kommun anordnade. Han hade tur för att han hamnade som pojke hos en bra bagarfamilj i Södertälje. Så småningom fick han börja att jobba i bageriet där det naturligtvis handlade om att blanda olika smeter. Det var där som han började experimentera med olika slag av enkla klister gjorda av potatismjöl och andra mjöl och ingredienser. Potatismjöl var ju länge det vanligaste tapetklistret.

Pojken var inte bara nyfiken utan och också arbetsam. För att hjälpa till med familjens ekonomi tog han olika extrajobb. Bland annat hoppade han in som extra maskinist på en liten biograf i Södertälje. Den tidens filmer var sköra och gick ganska ofta sönder. Då gjorde maskinisterna så att det doppade både ändarna av filmen i aceton och tryckte ihop två filmrutor över varandra. De pressade ihop filmändarna under några sekunder och sedan var det klart. Med skicklighet var det bara 2 – 3 filmrutor som gick förlorade och det märkte inte publiken, men fick ju vänta några minuter till dess filmen var skarvad. Axel Karlsson klurade på det där och begrep att filmmaterial tillsammans med aceton kunde fungera som ett lim, men dock torkade det hela för fort för att vara riktigt användbart.

Förutom sina experiment med olika klister försörjde sig Axel Karlsson på många olika sätt. Under en tid var han assistent till en trollkarl som var artist hos en kringresande cirkus. Han uppträdde även som facklig agitator och var 1917 – 1918 aktiv med att försöka organisera skoarbetarna i Örebro och Kumla. Tidningen Örebro-Kuriren skev om denne Karlsson och kallade honom för ”revolutionären”. Men Axel gav inte upp sina försök med att förbättra klistret. Efter första världskriget, omkring 1920, hade han kommit fram till grundreceptet till det som ännu i dag är Karlssons klister. Han sökte efter finansiär som tillsammans med honom skulle både kunna tillverka och marknadsföra klistret. Olle Olsson Klärre blev hans kompanjon och tillsammans försökte de hitta på olika sätt att så billigt som möjligt marknadsföra klistret. Det mest uppmärksammade upptåget var att de hyrde en åsna från Skansen och på den hängde de en stor skylt med texten ”Alla använda Karlssons Klister utom jag, ty jag är en åsna”. (Märk den fina kommateringen). De två kompanjonerna vidtalade en filmfotograf och tog med sig både denne och åsnantill en sidogata till Gustav Adolfs torg i centrala Stockholm. Där stod de och väntade på vaktparaden. När den kom marscherande över torget drog Axel Karlsson och Olle Klärre fram sin inhyrda åsna och fick åsnan att gå ut mitt i gatan framför vaktparaden. Journalfilmaren filmade och fick fina bilder innan polisen hann ingripa. Det hela blev en stor framgång. Tidningarna skrev om åsnan och den korta filmen visade som journalfilm på alla biografer i landet. Genast blev produktens namn, ”Karlssons klister” ett av landets mest välkända varumärken. Men de två klisterfabrikanterna glömde dock bort att skydda varumärket, vilket gav möjligheten för en bagare (!) i Örebro att själv registrera produktens namn som ett varumärke. Denne bagare sålde sedan rätten till varumärke till Axel Karlssons kompanjon Olle Olsson utan att informera om det. Då Olle Olsson hade tillskansat sig varumärket bakom ryggen på sin egen kompanjon öppnade han en liten fabrik på Reimersholme för tillverkning av kemiska produkter. Karlssons klister var den viktigaste produkten som tillverkades där.

Lurad och besviken reste Axel Karlsson till USA 1926 för att försöka marknadsföra sin produkt, som han trodde mycket på. Det gick inte något vidare och han fick inte något gensvar från de kontakter han där. Däremot träffade han svenskamerikanskan Rosa Fors och de gifte sig 1929 och fick tre barn. Rosa flyttade Illinois med Axel till Sverige. Hon lärde sig snabbt prefekt svenska och kom senare att jobba som filmöversättare. Under lång tid var hon en av de bästa och mest anlitade översättarna av amerikanska filmer.

Hur det nu än kom sig så började Axel Karlsson att åter samarbeta med Olle Olsson och blev konsult och produktutvecklare på Olssons fabrik. Det var där som han i mitten av 1930-talet slutligen kom fram till den mixtur som ännu i dag är Karlssons klister. Men Axel Karlsson var innovativ och utvecklade även en ny sorts trälim samt ett flytspakel som var baserat på lim med tillsats av cement och sand.

Efter att under många år experimentet med olika lim och annat kontaktade han 1952 Johnssonkoncernen för att få dem intresserade av alla hans produkter. De visade sig intresserade och gjorde i ordning en verkstad som laboratorium för alla hans experiment. Den stora produkt som han då utvecklade var flytspackel, som i stor omfattning kom att användas av byggnadsindustrin.

Axel Karlsson blev aldrig rik på sina produkter utan blev nog i själva verket lurad både av sin kompanjon och av andra. Familjens ekonomi bars upp av hustruns Rosas arbete som filmöversättare. Axel Karlsson arbetade fram till 70 års ålder då han gick i pension, men han slutade aldrig att experimentera. Hans äldsta son, Benny Brodda, blev så småningom professor i datorlingvistik vid Stockholms universitet. Familjen hade bytt namn i slutet av 1940-talet från Karlsson till Brodda. Det var nämligen tradition i Axel Karlssons jämtländska släkt att både män och kvinnor fick förnamnen Brodde respektive Brodda. Så var historien om Axel Brodda och Karlssons klister. Åsnan finns fortfarande kvar på tuben och på förpackningen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.