Språkliga konstigheter

Språket är en tillgång, en gåva, men också en tvångströja. Min egen, ej särskilt utvecklad, språkkänsla gör att jag tvingas stanna upp och smaka av. Jag har svårt att i text skriva att jag har ”pratat med Johansson”. Nej, jag har talat med Johansson och jag tycker inte att han har pratat med mig. Man pratar väder, men inte lite djupare samtal. Jag omtalar en persons föräldrar som hans far och mor. Det låter gammaldags, men jag drar mig för att skriva mamma och pappa.

Det finns en del programledare i TV och radio som avslutar sina program med uttryck som ”det var allt för nu”. Detta trots att det finns en massa etablerade svenska uttryck som ”för den här gången”, ”så här långt” eller ”för närvarande”. Det finns säkert fler alternativ. Nu ska man nog inte tro att det är något nytt ogräs i den språkliga rabatten. Det gjordes en film år 1960 (filmen ”Tärningen är kastad”) där Olof Thunberg spelade rollen som programledare i TV. Där säger han ”Tack för nu”. Underligt tycker jag, men så var det. Ogräset fanns tydligen redan för snart 60 år sedan.

En vän uppmärksammade mig på att tecknet @ fanns redan på kontorsskrivmaskiner på 1920-talet. Betydelsen då var inte alls den som tecknat har i dag utan då betydde det ”per styck”. Språkliga uttryck kommer och går. Man kan ju fundera över hur länge den standardiserade frasen ”lägga på luren” kommer att leva. Redan nu känns det föråldrat. Kanske är det bättre att säga ”knäppa ned” eller ”knappa ned”. På engelska heter det nog fortfarande ”hang up” och det är ett ännu äldre uttryck från den tiden då telefonerna var fast monterade väggtelefoner. Den som talade i telefon fick helt enkelt står där vid väggen och prata, eller tala, eller i bästa fall sitta på en liten telefonpall. 

Språket kan vara ett vapen eller en bomb. Per Albin Hansson sa i en intervju i tidningen Vi i december 1941: ”Var på vakt mot pratmakare och håll själv tand för tunga”. Statsministern varnade för pratmakare.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.