Revolver-Harry

Den gode Leif G W Persson har i olika sammanhang berättat om sin store förebild ”Revolver- Harry”, som egentligen hette Harry Söderman. Den är uppenbart att Leif beundrar Harry, som han aldrig fick träffa. I ett TV-program har han i rapsodisk form berättat om en del händelser i Harry äventyrliga och intensiva liv.

Harry Söderman föddes 1902 i Jämtland och tillbringade sina första år i Östersund. Fadern var landsfiskal och kronofogde. Fadern avled dock redan när sonen endast var 12 år gammal och sonen kom efter en tid att bo hos släktingar i Västerås. Uppenbarligen var Harry begåvad, men skolundervisningen gillade han inte. Dock var han genuint intresserad av ämnena fysik och kemi. Han avlade en teknisk gymnasieexamen och planerna var att han som kemist skulle kunna få en bra anställning vid något av massaindustrins företag. Men Harry tog själv initiativ och reste till Tyskland för att läsa ytterligare kemi, men kom i stället väl i Berlin att sluka allt han kom över om kriminalteknik. Dessutom passade han på att söka kontakter med olika polischefer för att förhöra sig om hur de organiserat sina kriminalavdelningar. Vid den tiden kunde Harry leva livet i Berlin därför att den svenska kronan var högt värderat gentemot den tyska marken. Harry var inte den som avstod från både ett och flera glas. Han var helt enkelt känd som en levnadsglad ung man, som senare även blev känd som en kvinnokarl.

Det som verkligen intresserade Harry var det kriminaltekniska och han ordnade till så att han fick göra längre studiebesök på olika polisavdelningar i Berlin. Han talade redan då flytande tyska. Väl hemma i Sverige visste han inte riktigt vad han skulle göra. Men Harry var inte den som bara satt och väntade på något – han hittade alltid på något. På den tiden var cykeltillverkning viktig i landet. Harry kontaktade Cresentfabriken och förslog att han ensam skulle cykla till Turkiet på en Cresent-cykel under förutsättning att cykeltillverkaren tillhandahöll cykel, reservdelar och ett lämpligt ekonomiskt bidrag till hans resa. Tillverkaren fann att förslaget var intressant och skulle ge varumärket en välkommen uppmärksamhet. Det bar alltså i väg till Turkiet, men Harry stannade inte där utan cyklade vidare till nuvarande Irak och Iran. Cykelturen till Turkiet tog fem månader och han kom fram till Istanbul i februari 1925. Under den långa cykelresan skrev han reseskildringar till flera tidningar hemma i Sverige. Skriva kunde han nämligen. Hela tiden och överallt lyckades han etablera god kontakt med de olika städernas och ländernas polischefer. Harry var helt enkelt fenomenal på att knyta kontakter, vilket senare visade sig vara av stort värde för hans framtida verksamhet. Hela resan tog ett och halvt år. Vissa sträckor färdades han med kamel och så fanns hans cykel med – fastspänd på kamelen vid sidan om kamelsadeln.

Det var under den när resan som Harry fick sitt epitet ”Revolver-Harry”. Det var nämligen så att någonstans i Främre Orienten köpte han, eller möjligen fick som gåva, en mindre apa. Den hade han sedan med sig på cykeln. Men apan hamnade olyckligtvis i ekrarna i hjulet och skadades svårt, vilket ledde till att Harry kände sig tvungen att ta fram sin revolver och avliva apan. Vid ett annat tillfälle i Främre Orienten höll Harry på att bli rånad av några riktiga rövare. För att komma ur situationen sköt han med sin revolver och rånarna ska ha skjutit tillbaka, i vart fall enligt Harrys egen berättelse. Beväpnat var han i varje fall under cykelturen och det var på en Crescent som han tog sig fram.

Efter hemkomsten till Sverige kom han i kontakt med en fransmannen i Stockholm som i sin tur kunde förmedla kontakter år Harry med ett känt kriminallaboratorium i Lyon, Frankrike. Harry åkte dit och jobbade sedan i två år detta laboratorium, som ansågs vara ett av de mest moderna i världen. Det var för övrigt i Frankrike som han doktorerade. Avhandlingen avsåg ballistik, d.v.s. läran om projektilers rörelse i luften och i målet. Det tycks närmasta ha varit frågan om pistolkulor och gevärskulor bana i luften och inslagsvinklar i målet under vissa betingelser. Det var även i Lyon som han konstruerade och började använda jämförelsemikroskop, vilket gör det möjligt att enkelt jämföra exempelvis spåren på en kula som avlossats med ett känt vapen med den kula som återfunnits hos offret eller på brottsplatsen.

När Harry kom hem från Frankrike startade han en detektivbyrå i Stockholm och var även verksam som sakkunnig i vissa förundersökning. Han var också en erkänt duktig grafolog, som kunde uttala sig om vem som skulle kunna vara författare till utpressningsbrev och andra skriftliga handlingar. Harry anlitades som expert i den kriminaltekniska undersökningen i utredningen av dödsskjutningarna i Ådalen 1931. Han var då docent och undervisade vid Stockholms högskola. Det var även där som han grundade ett kriminaltekniskt institut, vilket senare ombildades till Statens Kriminaltekniska laboratorium (SKL). Harry blev SKL:s förste chef och överdirektör.

Revolver-Harry var kunnig inom de flesta områdena inom den snabbt växande kriminaltekniken. Själv framhöll han gärna sina utomordentliga kunskaper om olika tillvägagångssättet vid mordbränder. Revolver-Harry kallades till Berlin omedelbart efter den mycket uppmärksammade riksdagsbranden. Redan då var Harry en betydande auktoritet på området, trots att han endast var 31 år gammal. Harry var den ende utlänning som fick möjlighet att själv förhöra holländaren van det van der Lubbe, vilken misstänktes ha anlagt branden. Revolver-Harry kunde för sin del slå fast att det måste vara den förvirrade van der Lubbe som satt eld på riksdagshuset i Berlin. Den uppfattningen var både kommunisterna och nazisterna inte nöjda med. De menade nämligen båda parterna att det var det andra partiet som organiserat den anlagda branden. Nazisterna drev hårt tesen att det var kommunister som planlagt och genomfört bränningen av riksdagshuset. Harry stod på sig och hävdade även offentligt att övervägande bevis talade mot van det Lubbe. Efter det framträdandet var han välkänt runt om i världen som en mästare inom kriminaltekniken. Scotland Yard anlitade honom för föreläsningar och en tid vistades han i New York för att hjälpa till med att bygga upp ett kriminaltekniskt laboratorium i staden. Harry passade då även på att vara ute med polisen på nattliga ingripanden och razzior i New York City.

Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) inrättades 1939 och Harry blev myndighetens förste chef med titeln överdirektör. Nu vidtog en enorma aktivitet. Harry hade föresatt sig att skriva en modern handbok för kriminaltekniker. För att göra det så behövde han någon som tog diktamen och som skrev ut hans anteckningar. Den som hjälpte honom med det hette Astrid Lindgren, som var kunnig i stenografi. Hon fick på det sättet själv en god inblick i den moderna kriminaltekniken, vilket inspirerade henne att senare gestalta figuren Kalle Blomkvist. Den unge mannen är ju uppenbarligen intresserade av kriminalteknik och då inte endast fingeravtryck.

Harry Söderman kom att få han en central roll i uppklarningen av det så kallade Gerd-mordet. En ung flicka hittades mördad vid Lötsjön i Sundbyberg. Det var frågan om någon form av sexuellt övergrepp. Harry och hans tekniker kunde visa att samma typ av hundhår fanns på offrets kläder som i en viss mans bil. Mannen hette Olle Möller och mordutredningen gavs mycket utrymme i tidningarna. Det var en den tidens verkligt stora kriminalfall. Möller disponerade en mindre skåpbil i vilken han ofta medförde sin hund, en schäferliknande blandras mellan schäfer och sankt bernhardshund. Vid bilfärderna låg hunden placerad på några jutesäckar i lastutrymmet. På Gerds kappa hittades vad som troddes vara jutefibrer samt ett stort antal hårstrån som ansågs komma från en schäfer eller gråhund. Försvarare var den kände advokaten Einar van det Velde. Möller dömdes till tio års straffarbete. Hela sitt liv hävdade Möller att han var oskyldigt dömd. Han skrev även en bok där han försökte klargöra att han inte haft något alls med mordet att göra.

Under beredskapsåren hade Harry Söderman nära kontakt med Peter Tennant på den brittiska ambassaden i Stockholm. Denne var inte diplomant utan polis inom Interpol. Det finns många berättelse om hur Harry hjälpte engelsmän och andra att komma ut från Norge och Danmark. Harry hade d¨fortfarande goda kontakter med olika polischefer i Tyskland, vissa av dessa var i hemlighet kritiska mot Hitler och nazismen. När kriget i praktiken hade vänt och Tyskland trängdes tillbaka var det några tyska polischefer som planerade att gripa Hitler och hans närmaste män. Det var en storslagen plan som Harry Söderman planerade tillsammans med andra. För att lyckas med av avsätta Hitler skulle man behöva en insats med 10 000 brittiska fallskärmsjägare. Det hela ansågs dock ytterst osäkert och för farligt för de som skulle genomföra aktionen. Till slut sa Churchill helt enkelt nej till ett sådant kuppförsök.

Under de sista två åren av kriget organiserade Harry utbildning i Sverige av norska och danska militärpoliser. I själv verket utbildades norrmännen och danskarna till infanterisoldater, men under den försiktiga beteckningen ”poliser”. Det fanns nämligen en oro för att tyska befälhavare och förband skulle bita sig fast i Danmark, men framför allt i det otillgängliga Norge. Där fanns det omkring 300 000 tyska soldater vid krigsslutet. Inget annat av tyskarna ockuperat land i Europa hade så många tyska soldater i landet i relation till den egna befolkningen.

Polistrupperna gjorde sedan en god insats vid befrielsen. Men uppstod dock inte några stridshandlingar, utan tyskarna lade lugnt ned vapnen i maj 1945. Harry begav sig själv till Oslo för att leda de norska poliser som utbildats i Sverige. Totalt hade utbildningen omfattat ca. 15 000 norska och danska polissoldater. Vid befrielsen i maj 1945 fanns det ca 5 000 fångar i det tyska fånglägret Grini utanför Oslo. Det var nästan bara norska motståndsmän och en del judar. Revolver-Harry begav sig till Grini och höll tal till fångarna där. Han hade nämligen på egen hand utropat sig om polischef i Oslo i avvaktan på att Norge skulle utse ny polischef. I det sammanhanget gick han i Norge under titeln ”docenten”. När han anlände till Grini ingick han muntlig överenskommelse med den tyske ”kommendanten” i Oslo. Han lovade att ombesörja att polischefens norska hustru och barn skulle föras till säkerhet i Sverige. Detta under förutsättnng att fångarna i Grini omedelbart skulle friges. Den tyske kommentanten lovade detta och kort därefter begick han självmord.

Harry var inte den som tackade nej till möjligheterna att bli intervjuad i tidningarna. I själva verket sökte han gärna uppmärksamhet. Efter kriget var han med om att utveckla en ”skottsäker” väst och han sände en sådan till greve Folke Bernadotte när denne på FN-uppdrag skulle resa till Israel. Men Bernadotte tyckte att västen var opraktisk och onödig. När Bernadotte sedan sköts i maj 1948 kunde Harry konstatera att sex skott träffat Bernadotte i bröstkorgen, vilket var det område av kroppen som skulle ha kunnat skyddas av skyddsvästen.

Det var en allmän uppfattning att Harry var mycket självständig och ofta gjorde vad han ville. Efter kriget begärde han tjänstledigt från befattningen som överdirektör för SKL. Harry skulle var behjälplig i Tyskland med att bygga upp landets kriminaltekniska laboratorium. Vid konseljen (regeringssammanträdet) inför kungen, då beslut togs om tjänstledighet, ska denne (Gustaf VI Adolf) har muttrat att det var rätt skönt att bli av med den olyckan under en tid. Detta noterade Tage Erlander i sin dagbok, med det egna tillägget att han fann det olämpligt att monarken yttrat det som han sagt.

Harry begav sig även till Guatemala för att få ordning på kriminalpolisen där, vilket var i samband med att den svenske direktören Gösta Videgård spårlöst försvunnit i Guatemala år 1952. Harry förmådde då polisen i Guatemala att sänka vattennivån i en vik för att försöka hitta kroppen efter den försvunne svenske direktören. Polisen, på Harrys uppmaning, fångade även hajar för att undersöka maginnehållet efter spår av direktören. Några fynd gjordes aldrig.

I Västtyskland inträffade 1954 det remarkabla att landets civile underrätelsechef, Otto John, bara försvann. Först trodde man att han kidnappats av DDR. Den erkänt duglig spanaren ”Revolver-Harry” inkallades för att utreda det hela. Det visades att spionchefen frivilligt begivit sig till DDR eftersom, vilket han påstod, inte stod ut med det förhållandet att det var påfallande många tidigare nazister som besatte höga positioner i Västtyskland.

Privat var Harry liv inte bara harmoniskt. Han var gift tre gånger och fick fyra barn. Efter det att han på egen begäran lämnat SKL avsåg han att skriva sina memoarer och leva på sin gård utanför Stockholm. Men gårdens ekonomi blev katastrofal och han tvingades sälja gården. I stället lockades han av ett erbjudande att bli ansvarig för uppbyggnaden av det självständiga Marockos poliskår. Harry talade ju franska, utan att vara fransman, och som världens ledande kriminalist ansågs han lämplig för uppdraget. Han flyttade med familjen till Tanger. En dag i mars 1956, då han stod i köket och arbetad med sina memoarer, faller han ihop i en hjärtattack. Harry Söderman blev 53 år gammal och hans memoarer blev aldrig helt färdigskrivna. Det som förelåg vid dödsfallet gavs dock ut av ett amerikanskt förlag och översattes sedan till svenska.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.