Ernest Hemingway

När jag var ung var jag fascinerad av Ernest Hemingway och läste det mesta av vad han skrivit, dock nästan enbart i översättning. Hans hårdkokta stil kändes verklighetsnära och konkret. Han kunde skriva och har var uppburen som författare. Det var ju inte utan anledning som han fick litteraturpriset år 1954. Numera är jag inte längre så entusiastisk över Hemingway och kan lugnt konstatera att de litterära svallvågorna lagt sig och att han inte längre är den där där riktigt store författaren. Men för i varje fall en generation var han det.

Hemingway kom från från en läkarfamilj och hade redan som ung grabb lärt sig att båda fiska och jaga. Under en boxningslek drabbades han av en ögonskada vilket hindrade honom att vid 18 års ålder gå ut som frivillig i kriget 1917. Han blev inte godkänt som soldat. I stället anmälde han sig som som frivillig som ambulansförare för  Röda Korset. En kortare tid var han verksam på den italienska fronten, men sårades allvarligt av granatsplitter då han stod och delade ut choklad till amerikanska soldater. På den tiden registrerades alla sår och blessyrer mycket noga, vilket kunde sin betydelse i frågan om kvalificering till olika medaljer och utmärkelser. För Hemingway noterades hela 227 blessyrer. Granatsplitter.

Efter kriget var han verksam som utrikeskorrespondent och följde det blodiga grekisk-turkiska kriget och även Ruhromårdet. Förutom krig följde han som journalist även den diplomatiska konferens som kallats Rappallokonferensen. Däremellan och senare rörde han sig bland den intellektuella ungdomen i Paris, varvid nykterheten inte var något utmärkande drag. Hemingway blev en av de som symboliserade de unga intellektuella, författare och andra, som betecknades ”the lost generation”. Uttrycket har felaktigt blivit översatt till svenska med orden ”den förlorade generationen”. I stället var innebörden ”den vilsekomna generationen”, vilket har en helt annan betydelse. Det var många som gjorde anspråk på att han myntat uttrycket och stora ansträngningar gjorde för att komma fram till när och och av vem som uttrycket skapats. Det visade sig så småningom att det var en de litterära personerna som på en bilverkstad i Paris hört en verkmästare, på franska, läxa upp en slarvig mekaniker med påståendet att denne tillhörde ”en vilsekommen generation”. Så var det med.

Men begreppet ”the lost generation” användes i Storbritannien som ett uttryck för den generation av framtida ledare som ansågs proportionellt i hög grad dödats under kriget. Vid översättning av orden i den meningen är det korrekt att talan om ”den förlorade generation”. I Storbritannien talade man även om ”the world war generation” och avsåg då den generation som uppnådde vuxen ålder efter kriget och under ”the roaring twenties”, den tid som i Sverige senare har omtalats som ”det glada tjugutalet”. I Frankrike omtalades denna generation som ”Géneration au feau”, den brinnande generationen.

Den svenska äventyrerska Eva Dickson har berättat att hon kom att tillbringa tre veckor med Hemingway på hans lilla båt i Karibien. Med på båten var även två andra personer. Eva Dickson har givit en välvillig bild av Hemingway, men inte några som helst detaljer från den långa sjöresan med honom. 

Hemingways produktion var inte omfattande. Han skrev endast sex romaner, sex novellsamlingar och två faktaböcker.

Hemingway drack mycket och länge. Vid två flygolyckor skadades han och gick in i depressioner (som inte elchocksbehandlingar avhjälpte). Då han inte stod ut längre slutade han sitt liv med att skjuta sig med det jaktgevär som han ärvt efter sin far. Det var det gevär som hans far själv använt sig av för att ta sitt liv. Märkligt nog med ett hagelgevär. Ett sådant är bra för det ändamålet.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.