Understreckare i Svenska Dagbladet

Understreckarna i Svenska Dagbladet (SvD) intar en särställning i svenskt kulturliv och är på sitt sätt unik. I anledning av att ”understreckarna” fyller hundra år 2018 har historikern Johan Östling nyligen skrivit en exposé över denna institution i den svenska pressen. Rubriken på hans artikel är ”Sakkunskap och stil har byggt en bastion mot okunnigheten”. Rubriken täcker någorlunda vad det handlar om. Men sanningen är nog att understreckarna under alla år har fungerat som stimulans och kunskapsförmedlare för den redan upplysta och informerade gruppen av läsare. Någon folkpedagogisk ambition har, tack och lov, understreckarna aldrig haft. Det har praktiskt taget alltid varit en fackman som lämnat komprimerad information om något inom det egna fackområdet. Sådan information som mer sällan vara av stort intresse för det egna facket, men av desto större intresse för akademiker och andra i andra fack. I påfallande grad har det varit frågan om att anmäla utländsk facklitteratur i summarisk och refererande form. En  del akademiker har nog även gärna vela framstå som spridare av kultur till en vidare krets än de egna kollegorna.

Om man frågor någon eller några om de brukar läsa understreckarna kan man få i huvudsak tre svar: Ja, det gör jag ganska ofta. Eller: Jag vet vad understreckarna är för något, men det är sällan som jag läser dem Eller: Understreckare, vad är det som du pratar om? Om nu Svenska Dagbladet skulle undersöka hur många av dess läsare som verkligen läser en understreckare tror jag att andelen läsare blir dystert lågt. Men det gör inte att man på något sätt ska underskatta understreckarnas roll i svenskt bildningsliv. Understreckarna är i själva verket ett av de stora bålverken i svensk kultur. Där porträtterar sig nämligen så många discipliner att den som regelbundet läser understreckarna, vilket jag gör, översköljs av kultur, vetenskap och bildning som annars inte skulle vara möjligt. Det låter högtidligt, men men är sant.

Sedan den 17 oktober 1918 har det publicerats över 35 000 understreckare, skrivna av tusentals professorer, docenter, litteraturvetare, historiker och många andra. Tidningen har kunnat bjuda sina läsare på högklassisk läsning utan att behöva betala särskild många kronor till författarna. Jag vet, för jag har skrivit några understreckare.

Sedan något år har vi som är prenumeranter tillgång till hela tidningens pressarkiv, vilket är något mycket stort. Vi kan sitta hemma i soffan och söka (på enstaka ord) i hela det historiska tidningsarkivet. För övrigt har vi även tillgång tillgång till det historiska arkivet hos Dagens Nyheter (som av någon märkligt anledning inte har någon motsvarighet till Svenska Dagbladets understreckare). Dettas med de digitalt öppna arkiven är något verkligt stort. Många författare och journalister kommer att i framtiden att nyttja de fantastiska möjligheter det nu finns att komma åt material som tidigare i praktiken var svårt att vaska fram.

Johan Östling berättar i sin artikel i Svenska Dagbladet, möjligen är artikeln också en understreckare, att det var andreredaktören Ewald Stromberg som lanserade tanken på att ha en fast dagligen återkommande ”kulturartikel” i tidningen. Under sommarvistelsen 1918 grunnade han över hur tidningen skulle kunna behålla läsare efter det att det stora värlskriget tog sitt slut. Allt sedan 1905 hade den danska tidningen Politiken dagligen publicerat en ”kronik”, som var en längre självständig artikel i ett kulturellt, vetenskapligt eller ideologiskt ämne. Det var denna typ av artiklar som Stromberg ville börja införa i Svenska Dagbladet, tidningen som omtalades som ”intelligensbladet” och gärna vill bli kallad så. Tidningen för den bildade borgerligheten, som dock var och är en tämligen liten grupp prenumeranter. Dagbladet lever som bekant på det statliga tidningsstödet eftersom annonsunderlaget inte räcker till och inte har gjort det under decennier.

År 1984 gjorde tidningens kulturredaktör Leif Carlsson en urvalsvolym av streckare, som då trycktes i bokform. Det var en mycket god gärning. I dag lever vi i en digital värld, fylld med pdf-dokument och nätsidor. Även om tillgången till tidningens arkiv är en fantastisk tillgång, vilket det är, så saknar jag en systematisering av alla de över 35 000 understreckare. Det skulle vara en betydande kultursatsning om tidningen på nätet lät publicera detaljerade register över understreckarna och helst även själva artiklarna i pdf-format. På så sätt skulle man som läsare kunna hitta fram till artiklar i de ämnen som man särskilt vill läsa. Eller alternativt läsa vad en viss författare har har publicerat. Kanske vill något läsa vad professor Stig Strömholm (professor i allmän rättslära och tidigare rektor för Uppsala Universitet) skrivit under åren. Han har nämligen publicerat långt över hundra understreckare. I sin memoarbok återger han något om de uppmuntrande kommentarer han fick av omgivningen när den första av hans understreckaren trycktes.

Det skulle välkomnas om tidningen ville ta på sig att trycka fler urvalsvolymen. Materialet finns ju redan tillgängligt och essäförfattarna välkomnar säkert en återpublicering (detta vackra ord…). Att det kommersiellt inte kommer att kunna motiveras är ju självklart, men kulturellt är det i högsta grad välkommet och försvarligt. Svenska Dagbladet, liksom Dagens Nyheter, har gjort en enorm kulturgärning genom att öppna sina digitala arkiv för prenumeranter. Dock skulle jag önska mig att arkiven öppnades för alla. Jag tror nämligen inte att det är så många som tar steget till att bli prenumeranter bara för att de får tillgång till arkiven, eller att vi blir kvar därför att vi inte vill förlora möjligheten att navigera runt i arkiven. Det är viktigt att studenter och andra vetgiriga får tillgång till arkiven och på så sätt stimuleras till tidningsläsning, vilket handlar om bildning. På önskelistan finns även att andra tidningar ska digitalisera sina arkiv och släppa in oss alla. Göteborgsposten, Upsala Nya tidning, Barometern och många andra tidningar har ovärderliga artiklar liggande i sina tidningslägg.

Vilka är det som skrivit understreckar under åren? Bland författarna återfinns Ellen Key, Per Lagerkvist, Sven Hedin, Nathan Söderblom, Elin Wägner, Emilia Fogelklou, Harald Hjärne, Winston Churchill, Alva Myrdal, Olof Palme och Carl Dildt. Samt nästan oändligt många andra. Det är dags att upprätta ett riktigt utförligt register. Och vad hände med alla refuserade artiklar, som många gånger säkert var mycket bra, men inte passade in just då eller av utrymmesbrist lades åt sidan. Även många av dessa borde finnas med i ett sak- och författarregister. Svenska Dagbladets kulturredaktörer har mycket att göra framöver.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.