Mannen som greps i Tierp

Åren 1975 – 1976 var jag notarie vid tingsrätten i Uppsala. Då fick jag inblick i något som jag aldrig har fått en förklaring till.

Vid den tiden förekom en ganska omfattande spridning av förfalskade 1000 kr-sedlar i landet. Förfalskningarna var välgjorda och många lät lura sig. Den huvudsakliga förklaringen till det var förstås att det var ganska ovanligt att någon betalade med en så stor stor sedel och kassörskor inte var så vana att känna igen sedlarna. För att komma åt utprånglingen av falska sedlar sända man ut uppgifter till de flesta affärer för att kassörskor och andra inte skulle låta sig luras. Alla de insamlade falska sedlarna hade nämligen samma löpnummer, vilket gjorde att polisen uppmanade butikerna att genast slå larm om någon försökte betala med en sedel med just det numret.

En dag kom en medelålders man in i en större livsmedelsaffär i Tierp och ville betala med en 1000 kr-sedel. Kassörskan kontrollerade numret och uppmärksammade att det var en av de förfalskade sedlarna. Under förevändning att hon måste hämta växel lämnade hon kassan och ringde i stället polisen. Mannen väntade lugnt kvar. Polisen kom och grep honom, han greps, anhölls och han häktades. Polisen sände sedeln till  kriminaltekniska laboratoriet (SKL). Åklagaren anmälde sedan till tingsrätten att utredningen om sedeln tog ovanligt lång tid. Senare informerade åklagaren att SKL hade valt att sända sedeln till sedeltryckeriet i Tumba. Det var där som den äkta sedeln med det aktuella numret hade tryckts. Sedlar trycktes på den tiden på ett speciellt lumppapper.

Efter flera veckor meddelade åklagaren att han inte längre yrkade på fortsatt häktning av mannen. SKL och Tumba pappersbruk hade nämligen kommit fram till att den omhändertagna sedeln var äkta! Mannen hade suttit ett antal veckor i arresten i Tierp och åklagaren kunde berätta att mannen hade sett mycket häpen ut när en polismannen förklarade att han skulle friges eftersom man funnit att sedeln var äkta. Mannen fick tillbaka sedeln och förundersökningen lades ned.

Det kan knappast ha varit så att sedeln var förfalskad och att varken SKL eller Tumba pappersbruk kunnat avslöja det. De andra sedlarna som anträffats hade man enkelt kunnat konstatera som förfalskningar. Sedeln var med andra ord helt enkelt äkta.

De enda förklaringar som jag kunnat tänka ut är att mannen ingick i en förfalskarliga, eller själv var förfalskaren, och ville göra sig av med den äkta sedeln för att inte kunna bli ertappad med den. Detta i förvissningen om att ”originalet” i varje fall var äkta. Eller också var han förfalskaren som blandad ihop den äkta sedeln med de falska och av misstag försökte betala med den äkta sedeln i tron att den var falsk. Men då borde han  inte ha stått kvar och väntat på att bli gripen av polisen. Eller också var han, vilket var det intryck han gav när han frigavs, helt oskyldig och själv fått sedeln i sin hand av någon som hanterat originalet till de falska sedlarna – eller av någon som var lika oskyldig som han själv i ett tidigare led. Det kan nog inte ha varit så att förfalskarna aldrig haft tillgång till den äkta sedeln. Men någon slutlig förklaring har jag inte kunnat komma fram till. Jag vet inte vilken förklaring mannen gav när han tillfrågades hur han kunnat få sedeln. Det hela är ett mysterium.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.