Avböjde konjak före avrättningen

Den lille spenslige Henri Desiré Landru var en blyg och försagd man. Han anhölls i april 1919 i Paris (Versailles) misstänkt för många mord. Sedan länge var han gift och hade två barn. Själv var han 50 år. Utan att familjen visste om det ägde han en villa i Versailles och där bodde han tidvis – utan hustruns kännedom. Han försörjde sig med att köpa upp dödsbon och göra vindsröjningar för vidareförsäljning av godset. Under kriget fick han kontakt med många änkor efter stupade och krigsskadade soldater. Änkorna tvingades sälja delar av familjens bohag för att klara sin ekonomi. Henri Desiré Landru var känd för att vara girig och ovillig att betala särskilt mycket för det som han köpte in för vidareförsäljning.

En del av de änkor och andra kvinnor som varit i kontakt med Landru försvann spårlöst. Polisen hade inte några som helst spår efter dem. Men så småningom kom man fram till att det enda som var gemensamt för alla de tio försvunna kvinnorna var att de hade sålt en del av sitt bohag till Landru. Polisen började förstås att spana på honom och fråga ut grannarna vad de iakttagit under de tider då mannen bott i villan. Grannarna kunde berätta att det ibland bolmade upp mörk rök från skorstenen, men i övrigt hade de inte något intressant att berätta om Landru. Vid husrannsakan kunde dock polisen snabbt finna 256 rester av människoben i vedspisen i huset. Det var framför allt rester från huvudskålar. Sotet i spisen innehöll uppseendeväckande mycket fett, vilket inte uppkommer vid vanlig vedeldning. I Landrus hus hittade polisen även en hel samling kärleksbrev från ett stort antal kvinnor och ett register över de 283 älskarinnor som han till tycks ha haft. Han hade nämligen fört noga register över alla kontakter med kvinnor.

Landru nekade till allt som han var misstänkt för. Han satt i många och långa förhör från april 1919 till november 1921, men han erkände inte något som helst samröre med någon av de försvunna kvinnorna. Dock förklarade han för förhörsledarna att han som gentleman inte kunde nämna något om de kvinnor som han kunde ha haft kontakt med.

Rättegången uppmärksammades enormt i pressen och den genomfördes på ett närmast groteskt sätt. För att kunna genomföra rättegången lånade domstolen en stor sal och för att bereda alla nyfikna tillfälle att vara med lånade man också in skolbänkar för åhörarna. Under hela rättegången satt Landru med överrocken på, eftersom han uppgav att han frös. Det var inte någon annan i salen som frös. Åklagarens förklaring av motivet till morden var att Landru mördat kvinnorna för att komma över deras tillhörigheter utan att behöva betala något. Det var känt att han var girig och snål. Men ingen av kvinnorna hade varit förmögen och värdet av deras tillhörigheter hade varit ringa. Landru teg genom hela rättegången, förmodligen var han upplyst av sin försvarare att han inte hade skyldighet att svara på några som helst av frågorna från åklagarens och domarens sida.

Landru dömdes till döden, men fick veta att han skulle benådas om han ansökte om nåd. Det gjorde han dock inte. Den 22 februari 1922 giljotinerades han och han var då barfota. Enligt reglementet skulle alla som avrättades vara barfotade. För avrättningen erbjöds han, liksom alla i hans belägenhet, ett glas konjak av bästa franska märke. Landru är den ende av alla dödsdömda som har tackat nej till ett glas konjak före avrättningen. Däremot ville han få skägget avrakat, vilket han fick. Den förklaring som han lämnade till att han ville bli av med skägget var ”för att behaga damerna”.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.