Svensk stenyxa i Norges högsta domstol

Den 13 december 2017 överlämnade den norska staten en stenåldersyxa till den svenske ambassadören Axel Wernhoff i Oslo. Det var den stenåldersyxa som varit föremål för en omfattande rättsprocess, som slutade med en dom i högsta domstolen i Norge. En norrman samlade på fornfynd, bland annat stenyxor, och köpte en sådan på en svensk nätauktion. En yxa från stenåldern är ett svenskt kulturföremål och sådana får inte föras ut från Sverige utan tillstånd. Men den stackars norrmannen sökte inte något tillstånd i Sverige och kom till slut att dömas för detta av den norska högsta domstolen till två veckors fängelse. Yxan hade polisen funnit vid en husrannsakan hemma hos mannen.

Domen i Norge är det första HD-avgörandet med tillämpning av EU:s nya återlämnandedirektiv, som omfattar även EES-landet Norge. Direktivet säger att länder ska återlämna kulturföremål som utan tillstånd utförts från ett EES-land. Direktivet har kommit till på grund av att IS plundrade i Syrien och Irak och risken att utsmuggling av kulturföremål sker i avsikt att finansiera terrorism. En talesman för svenska Riksantikvarieämbetet har i pressen uppgivit: ”Man måste ha utförseltillstånd för den här typen av föremål och vi hoppas att kunskapen ska öka så att man inte aningslöst exporterar, säljer eller tar ut föremål som inte får lämna landet”.

Straffansvaret för olovlig utförsel av kulturföremål stipuleras i smugglingslagen, där både smuggling och försök till smuggling är straffbart. Grovt smugglingsbrott kan ge mellan sex månader och sex års fängelse. Ringa brott ska ge dagsböter. Nu är det till och med så att den som med uppsåt förpackar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar eller säljer kulturföremål för utförsel ur riket ska dömas till böter eller fängelse. Personen döms då för olovlig befattning med smugglingsgods. Det är alltså inte bara köparen som kan drabbas av straffansvar. Har man för avsikt att föra ut ett kulturföremål från Sverige måste man först söka och få tillstånd av svenska Tullverket. I allmänhet gäller det för kulturföremål som är skapade för år 1650, men det finns ett stort antal undantag där tiden är bestämd till endast 50 år. Då finns det även en ”värdegräns”. 

Det är svårt att följa alla bestämmelser som finns. Hur många vet att det är olagligt att försöka föra ut en handskriven dagbok från landet om dagboken är skriven före 1968 och kan värderas till över 2 000 kr på marknaden? Detsamma gäller brev och ”räkenskaper” (som är otryckta) och även otryckta ”protokoll”. Det är lätt att hamna snett och åka på böter. Vad menas med protokoll och räkenskaper? Förmodligen vet varken polis eller åklagare det.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.