Professorn som försvann

Svante Odén var professor i marklära och ekokemi vid Ultuna lantbruksuniversitet i Uppsala. Då han var 62 år gammal försvann han sommaren 1986 till havs utanför Grisslehamn. Hans kropp har aldrig återfunnits. Samtidigt försvann hans provutrustning. Det hela är ett stort mysterium. 

Nu var Svante Odén inte bara forskare vid lantbruksuniversitet utan även en man med många idéer inom helt andra områden. Han arbetade även för ett företag som i sin tur hade uppdrag av Försvarets Materielverk (FMV) att undersöka möjligheterna att utveckla känsliga sensorer för att under vattenytan upptäcka och följa ubåtar. FMV bekräftade även att myndigheten lämnat ”en mindre summa pengar” till Odén för att understödja hans forskningsarbete. Den teknik som Odén trodde kunde utvecklas var en sensor som sänktes ned i vattnet och där kunde registrera långsamma och minimala vattenrörelse på djupet i vatten. Sådana undervattensvågor som alstras av ubåtar, även miniubåtar. Man kan säga att det handlade om att känna av strömvirvlar i en annars i stort sett stillastående vattenvolym. Det finns uppgifter om att Odén hade varit över till USA och där presenterat sin sensor för militära myndigheter, vilka visat visst intresse för hans idéer. Han ska även ha fått upprepade inbjudningar från Sovjetunionen för att resa dit och hålla föreläsningar, men han hade aldrig accepterat någon sådan inbjudan.

Den 29 juli 1986 lastade Odén in all sin tekniska utrustning, som bestod av olika mätinstrument, några bilbatteriet och ganska mycket kablar, i sin bil och åkte till sin egen båt. Det var en sjövärdig 10 m lång fiskekutter. Odén hade redan tidigare berättat för forskarkollegor att han kommit långt med försöken att detektera strömvirvlar på visst djup i havet. Efteråt kunde man konstatera att det inte fanns kvar något av utrustningen i hans bil eller på annan plats på land. Han måste helt enkelt ha tagit med sig den tekniska utrustningen ombord på båten, vilket ju var en förutsättning för honom för att kunna utföra prov till havs.

Natten till den 30 juli gick Odén ut från Grisslehamn och vinkade då adjö till ett vittne i hamnen. Han styrde ut på Ålands hav. Sedan vet inte någon vad som hände. Dagen därefter hittades båten drivande till havs i höjd med Grundkallens fyr. Den var helt torr och låg på rätt köl. Ombord fanns inte Odén och inte heller något tecken på vad som skulle ha hänt honom. Ytterligare ett par dagar senare hittades hans släpjolle i höjd med Söderhamn. Den var också intakt och oskadad. Odén var spårlöst försvunnen. Det som var synnerligen märkligt var att all hans mätutrustning, med kablar och batterier, också var försvunnen. Alla som var involverade i utredningen gjorde bedömningen att all utrustning, med långa kablar, inte kan ha gått överbord om nu Odén själv fallit överbord. Det var en så omfattande utrustning att han inte kunde ha dragit den med sig. Havet hade varit lugnt och båten var inte skadad på något sätt. Den bedömdes som sjövärdig. Det hela var så märkligt att både försvarsmakten och SÄPO inledde egna utredningar. Vad dessa resulterade i känner vi inte till.

Odén var en van båtförare och uppträdde aldrig berusad. Kollegor och andra höll det för helt uteslutet att han drabbats av någon form sinnesförvirring och själv kastat den dyrbara utrustningen överbord och sedan hoppat i havet. Inte någon i hans omgivning hade lagt märke till något som kunde uppfattas som att han var självmordsbenägen. Några av hans anhöriga hördes av polisen och de uppmanades mycket allvarligt att inte berätta för någon om förhöret och vad de visste om Odéns båtfärd och forskning. Trots att det nu gått 31 år efter försvinnandet har varken kroppen eller mätinstrumenten med långa kablar kunnat återfinnas. Det återstår endast att spekulera över vad som hände där ute på Ålands hav.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.