Gustaf Mannerheim serverade hamburgare

Gustaf Mannerheim jobbade på en hamburgerbar och han jobbade oavlönad med att kontrollera däcktrycket på bilar på en bensinstation. Så var det. Men kanske ändå inte riktigt så. Den Gustaf Mannerheim som jobbade på en hamburgerbar var född 1964 och avled 2015 i en neurologisk sjukdom. I slutet av sitt liv hade han förlorat talförmågan. Det är alltså inte marskalken jag talar om utan en släkting som också bar det ädla namnet Gustaf Mannerheim. När ”Gusu”, som han kallades, jobbade på hamburgerbaren hade han på sig en namnskylt med sitt riktiga namn, vilket förstås föranledde en hel del frågor. Många finländare tyckte nog att det var något speciellt att få sin hamburgare i handen av en Gustaf Mannerheim, som dock inte var ”marsken”.

Ätten Mannerheim hette ursprungligen Marhein och adlades i Tyskland 1693. Friherre Carl Erik Mannerheim upphöjdes till greve 1824 och sedan dess har släkten en friherrlig och en grevlig gren. Marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim, född 1867, var friherre medan hans äldre bror Carl Erik Johan Mannerheim, född 1865, var greve. För övrigt gillade inte marsken att han hade mellannamnet Emil. Han tyckte inte namnet passade honom. Efter Carl Erik Johan Mannerheim erhöll hans äldsta son Carl Erik Mannerheim  den grevliga titeln. Efter honom följde Carl Gustaf Mannerheim, som föddes 1926 och dog 2012 och efter honom Carl Gustaf Erik Mannerheim, som föddes 1964 och dog i augusti 2015. Det betyder att den Gustaf Mannerheim som serverade hamburgare var greve under sina tre sista år, medan marskalken aldrig blev greve utan endast friherre. Eftersom Gusu var barnlös gick grevetiteln 2015 vidare till hans farbror, som bor i Cannes. Han heter Carl Erik Mannerheim och är nu ättens överhuvud. I Finland finns det i dag inte kvar några släktingar till marskalken. Den siste var Gusu, som jobbade på en hamburgerbar i Helsingfors.

Alla kunde berätta att Gusu alltid var en glad och mycket hjälpsam människa. Under senare år av sitt liv, sedan han slutat på hamburgerbaren, brukade han gå till bensinstationen i Munksnäs och där – oavlönad – hjälpa bilister med att tvätta bilrutor och kontrollera lufttrycket i däcken. Innehavaren av bensinstationen, Jukka Keinänen, berättade i en intervju i en finländsk tidning: – ”Han var här dagligen och hjälpte oss under flera år fastän han inte jobbade här på riktigt och inte fick någon lön för det han gjorde. Till exempel hjälpte han kunder att kontrollera trycket i däcken. Han var väldigt omtyckt av alla. Gusu var en uppriktig person som sprudlade av livsglädje. Många saknar honom.”

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.