Bilen bromsade inte

När jag på domstolen började skriva domsförslag fick jag mig inpräntat att en bil ”kör inte”. Den ”körs”. Det var vid en tid då tanken om självkörande fordon inte ens fanns. En bil kördes av ett subjekt, som i praktiken alltid var en människa som var föraren vid ratten. Det var han eller hon som kunde bestämma bilens rörelser och om den skulle stå stilla eller ej. Såldes hette det att bilen ”kördes i en hastighet som översteg den på platsen tillåtna”. I dag skrivs det utan någon närmare eftertanke att ”bilen körde i en hastighet som översteg..”. En bil som kommer i rullning utan någon förare vid ratten körs inte utan den ”rullar”. Det har en viss betydelse detta att det klargörs för läsaren och lyssnaren att det finns en subjekt som har en möjlighet att bestämma fordonets rörelse i tid och rum. Detta har i sin tur att göra med att människan i lagstiftningen förutsätts ha en fri vilja, vilket är en förutsättning för att kunna ådöma straffa och exempelvis skadeståndsansvar. I rättsliga sammanhang har alltså lagstiftaren (i första hand riksdagen) bestämt sig för och utgår från att det finns en fri vilja som vi så att säga förfogar över. Som arbetshypotes är det säkert befogat och skulle man inte antaga en sådan hypotes skulle grunden för stora delar av vår lagstiftning inte föreligga. Bilen ”kördes” alltså för fort och den ”bromsades inte” tillräckligt snabbt. Att skriva att ”bilen bromsade” återger inte korrekt den klara tanke som måste finnas vid domskrivning.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.