De som först besteg Kebnekaise

Någon måste ju vara den förste som bestiger ett högt berg. Men det är inte alltid säkert att vi vet vem det var. Men de riktigt höga topparna har nog inte lokalbefolkningen och urinvånarna bestigit. I stället är det forskningsresande och alpinister som har tecknat in sina namn som de som var först med att bestiga en viss bergstopp.

Som alla vet är Kebnekaise högsta berget i vårt land. Det har skrivits mycket i frågan om det är nordtoppen eller sydtoppen som är högsta topp. Just nu lär det vara sydtoppen som leder med 2 097,1 m mot nordtoppen som bara når upp till 2 096,8 m. Skillnaden skulle alltså vara ca. 30 cm. Men det hela beror på om man ska räkna ”fast berg” eller också glaciären som finns kvar på sydtoppen. Själv tycker jag att man ska bestämma sig för att båda topparna är lika höga och att det inte spelar någon roll vilken av topparna man bestiger. Men det tycker nog inte riktigt alpinister och bergsbestigare. Högst ska vara högst.

Intressantare tycker jag det är få veta vem eller vilka som var uppe där först av alla och vad de gjorde när de kom upp på toppen. Förutom att pusta ut, förstås. Den förste som besteg Kebnekaise var den 17-årige äventyraren Johan Alfred Björling (1871 – 1892). I varje fall trodde han att han var först. Det var han som gick upp där tillsammans med två kamrater i juli 1889. Den 18 juli försökte sig de tre ta sig upp på den östra sidan, men Björling föll ned i en glaciärspricka och det var ren tur att han kunde klamra sig fast vid en utskjutande klippa och klara sig. Men de gjorde ett nytt försök den 19 juli och då besteg de toppen från västra sidan. Det tog dem 13 timmar att nå toppen. Det är efter denne bedrift som den vänstra leden är uppkallad efter Björling.

Vad Johan Alfred Björling inte kände till när han strävade uppåt toppen var att en fransk naturforskare, Charles Rabot (1856 – 1944) redan den 22 augusti 1883 efter sex dygns klättring lyckats nå sydtoppen tidigt på kvällen. Han företog klättringen tillsammans med två följeslagare. Rabot hade med sig en kalikbrerad barometer (höjdmeter) med den kunde han bestämma höjden till 2 130 m. Det måste anses vara en bra noggrannhet och detta allrahelst som man inte vet hur bra barometern fungerade och när och var han hade kalibrerat den. Det finns en berättelse om att Rabot inte vill i onödan slita på sina kläder och, eftersom det tydligen var en varm dag, företog en del av klättringen i sina gula kalsonger.

Charles Rabot levde ett lång liv och avled först 1944 i en ålder av nästan 88 år. Men Alfred Björlings liv blev kort eftersom han försvann på en expedition i norra Kanada när han endast var knappt 22 år gammal.

Charles Rabot studerade juridik (motsvarnde jur. lic.), men kom sedan att med stort intresse i stället att ägna sig åt geografi, glaciologi och geologi samt utföra omfattande upptäcktsresor. År 1880 besökte han för första gången Skandinavien och gjorde sedan under flera år ytterligare forskningsresor i norra Skandinavien. Redan 1881 hade han bestigit Sarektjåkko, vilket han då trodde var Sveriges högsta topp. Visserligen var han inte först upp på Sarektjåkko utan där hade Wilhelm Buch varit med några medhjälpare. Sedan chefen för Rikets allmänna kartverk kontakt Charles Rabot och upplyst om att det faktiskt var Kebnekaise som var landets högsta punkt, begav han sig tid för att bestiga även detta berg.Den 22 augusti 1883 nådde Charles Rabot Kebnekaises sydtopp. Kartverkets chef kunde med säkerhet ange vilken topp som var högst därför att Kebnekaiseomrdået i detalj karterats av Gustaf Wilkhelm Bucht mellan åren 1877 – 1880. Kartverket sände även en kopia av den detaljerade konceptkartan över Kebnekaisemassivet till fransmannen. På den kartan hade sydtoppen uppmätts til 7 192 fot eller 2 135 m. Men kartverket hade stipulerat att höjdmätning av bergstoppar skulle ske med särskilt kalibrerade höjdmätare, aneroidbarometer, som alltså förutsatte att något besteg berget. Bucht och hans mannar hade under sin expedition bestigit 20 – 30 fjälltoppar, men aldrig Kebnekaises högsta topp.

De instrument som den trigonometriska mätningsmetoden krävde, bedömdes alltför osäkra för att praktiskt kunna användas under väder- och terrängförhållandena i fjällen. Vinkelmätningar, syftningar från bergstoppar gjordes för lägesbestämningar.

Barometeravvägningar i juli 1880 på fast berg från sju olika toppar kring Kebnekaise hade visat, jämfört med senare gjorda mätningar med moderna instrument, att barometermätningarna 1880 gav en missvisning på +20 meter. Minskas 20 meter från höjden för Sydtoppen, 2 135 meter, så får man 2 115 meter. Då Sydtoppen utan toppjökel 2008 genom radarmätningar kunnat beräknas till 2 057 meter, var toppdrivans tjocklek i juli 1880 58 meter. Den första trigonometriska mätningen av Sydtoppen gjordes 1902 av den 60-årige Per Gustaf Rosén. Han beräknade då höjden till 2 123 meter, vilken senare dock korrigerades till 2 121 meter.

I mitten av augusti 1883 utgick Charles Rabots expedition mot Kebenekaise från Elvegård i Skjomdalen i Norge, som var samma väg som Norrbottenskartograferna gått tre år tidigare när de utforskade fjällmassivet. Rabot hade tre följeslagare. Det var Jon Larsson, som var same och fjällguide, Hans Monsen från Bodø samt Pehr Abrahamsson. Vandringen till fjällets fot tog dem sex dygn. Vid 19-tiden den 22 augusti nådde följet Kebenekaises sydtopp. Rabot beräknade toppens höjd till 2 130 meter. Vilket var en osäker uppgift då det inte framgick hur och var hans barometer professionellt kalibrerats. Expeditionen skildrade han först 1898 i sin bok Au Cap Nord. Rabot hade i Paris omtalat sin bestigning av Kebnekaise, men i Sverige var hans expedition inte känd förrän boken kom ut 1898. Detta var förklaringen till att Johan Alfred Björling trodde att han var först upp på toppen. Senare angavs det att Björling var den förste svensk som besteg Kebnekaise, men även det kan vara fel efter som Rabot hade med sig tre medhjälpare, av vilka i varje fall Pehr Abrahamsson tycks ha varit svensk. Charles Rabot gjorde därefter många forskningsresor i gränstrakterna mellan Norge och Ryssland längs Pasvik älv och upp till Enare och även in över Kolahalvön. 1890 gjorde han resor till Petjora och norra Uralbergen. Han gjorde även forskningsresor till Svalbard (Spetsbergen), Grönland, Island och Jan Mayern. Sina resor skildrade han både i vetenskapliga publikationer och i mera populärt hållna böcker. En tid vara han sekreterare i Geografiska sällskapet i Paris och även president i den internationella glaciärkommissionen.

Johan Alfred Björling besteg alltså Kebnekaise i tron att han var först på toppen. Det måste under alla förhållanden anses som en bedrift av honom och han två medhjälpare. Bestigningen ägde rum sommaren 1889 och då var Björling endast 17 år gammal. Men det dröjde 15 år innan vi i Sverige fick reda på att det var en fransk jurist, under en del av klättringen endast iförda gula kalsonger, som hade varit på toppen redan i augusti 1883. Men den unge Björling deltog redan 1890 i Nordenskiölds expedition till Svalbard och året därpå (1891) lyckades han på Grönland i en roddbåt med grönländsk besättning nå längre norrut än någon annan expedition. Han kom till en ö som ligger på 74,5 grader nordlig bredd och som han kallade Holms ö. Året därpå (1892) gjorde han en ny resa, tillsammans med den unge zoologen Evald Kallstenius, till nordöstra Grönland i avsikt att utforska Ellesmerelandet. I maj hade expeditionen lämnat Stockholm med destination Liverpool och därefter till Newfoundland. Den 24 juni lämnade expeditionen St. Johns och den 28 juli kom man fram till Godhavn på Grönland. Därefter visste man inte vad som hände med expeditionen med fartyget Rippie. Men besättningen på ett valfångstfartyg upptäckte dock fartyget sommaren därpå. Det var då fastfruset och övergivet. Från Sverige sände man ut ett fartyg sommaren 1894, med bland annat Axel Ohlin, vilken återfann fartyget och en del spår på Careyöarna. Man fann en anteckningsbok som klargjorde att fartyget strandat före den 17 augusti. Några kroppar efter det två forskarna kunde man inte återfinna.

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.