General Bengt Nordenskiöd

Bengt Nordenskiöld var en på sin tid legendarisk chef för svenska flygvapnet. Under förkrigsåren var han som flygstabschef med om att snabbt bygga upp det tidigare lilla flygvapnet och under krigsåren blev han dess chef. Flygvapnet var – och betraktades som – en ung försvarsgren i jämförelsen med armén och flottan. Dessa delar av den svenska krigsmakten, som det då hette, kunde berätta om Narva och Svensksund. Flygvapnet fick inte en egen officerskår förrän 1936. Försvarsgrenen bildades dock redan 1926.

Friherre Bengt Nordenskiöld lät tala om sig och han fick vara med om enorm teknisk utveckling under sin levnad. Han dog 1983 vid 91 års ålder. Hans levnad återspeglar mycket av flygvapnets tillblivelse och de förhållanden som då rådde. 

Nordenskiölds väg till att bli pilot, eller flygförare som det heter inom flygvapnet, var ganska märklig, men ändå typisk för den tiden. Redan som läroverkselev fick Nordenskiöld resa till London och det berättas att han då genast skyndade till utställningshallarna vid Oxford Street för att få titta på den flygmaskin, i vilken Blériot bara någon vecka tidigare för första gången flugit över engelska kanalen. Nordenskiöld var så ivrig att få bekanta sig med farkosten så att han lyckades prata till sig möjligheten att få gå innanför avspärrningen och till och med få sitta i maskinen. Det var på den tiden, året var 1909, ett tekniskt under med vilken Bleriot under 23 minuter hade flugit 75 km från Calais till Dover med en medelhastighet av 74 km/h. Vid landningen på engelsk åker bröts båda landningsställen av. Besöket i utställningshallen i London var Nordenskiölds första möte med en  flygmaskin. Motorstyrkan uppgick till 25 hp. 

Efter att ha fått fingra på Bleriots maskin kom det att dröja 13 år innan Nordenskiöld nästa gång satte sig upp i en flygmaskin, som den här gången också lyfte för en rundtur. Nordenskiöld gick utbildning som aspirant vid krigshögskolan och besökte Malmslätt. Han blev erbjuden en provtur i en rankig Dront-maskin med Hugo Montgomery vid spakarna. Nordenskiöld kunder senare berätta att han under den flygturen att fått se domkyrkotornen i Linköping på mycket nära håll. Sedan hade inte Nordenskiöld på många år någon närmare kontakt med flygningen förrän han som nybliven kapten i generalstabskåren genomgick en kurs för flygspanare. Det var då, som han själv berättade, greps av flygningens tjusning och även såg till att han fick prova på att spaka några av flygplanen. På eget initiativ ordnade han till att han fick några flyglektioner av dåvarande löjtnanten Bjuggren. År 1934 befordrades Nordenskiöld till major i generalstabskåren och det var först då som han, vid en ålder av 44 år, genomgick fältflygarutbildningen på Ljungbyhed. År 1936 erhöll han sina gyllene vingar och utnämndes samma år till överstelöjtnant och chef för flygstaben. Året därpå blev han landets yngste överste och 1941 även general, även då som den yngste genom tiderna. 

Bengt Nordenskiöld var född 1891 och blev underlöjtnant vid Svea Livgarde 1912, detta vid en tid när det knappast fanns några bilar och inte några flygplan. Men som löjtnant tog han tjänstledigt 1920 och reste till Kenya för att jaga högvilt hos Bror Blixen-Finecke. Nordenskiöld har berättat att han och Blixen satt på verandan och sköt leoparder i månskenet, när dessa hade fräckheten att närma sig farmens hönsgård. Nordenskiöld stannade ett halvår i Kenya och kunde resa hem efter att ha nedlagt fyra lejon, en noshörning och åtskilliga leoparder. Han trivdes uppenbarligen så bra i Kenya så att han funderade på att slå sig ned där för gott som plantageägare. Blixen hjälpte honom att finna en lämplig farm, men säljaren trissade upp priset så högt att det inte kunde bli någon affär. Nordenskiöld valde att resa hem till civilisationen och en fortsatt karriär som officer. 

Som flygvapenchef var envis med att han själv från ett ”chefsflygplan” skulle leda stora flygförband i luften, vilket inte någon annan flygvapenchef ansåg vara lämpligt. Dessutom var han en medioker flygare, vilket alla visste. Men han var en strong chef som höll på att flygvapnet skulle vara snäppet bättre än de gamla försvarsgrenarna. Det var han som bestämde att alla värnpliktiga skulle vara nästan snaggade, att flygvapnets musikkårer skulle spela marscherna så att soldaterna kunde marschera med 118 steg på minut i stället för arméns 112 – 114 steg per minut. Till stort besvär för många var det han som bestämde att flygvapnets första uniform (m/36) skulle ha insvängd midja. Själv menade han att i flygvapnet borde vara bredare över axlarna än över magen. Nordenskiöld hade själv, på eget initiativ, låtit sy upp en uniform hos en skräddare i Rom enligt förebild från italienska flygvapnets officersuniform. Nordenskiöld var även den som i egenskap av flygvapenchef beslutade att man i flygvapnet får ha svarta skor med perforerat ovanläder, vilket inte tilläts i de andra försvarsgrenarna. 

Som chef för var han hård och fordrande, men han nådde också goda resultat. När posten som Sveriges överbefälhavare skulle tillsättas 1951, var Nordenskiöld en av de kandidater som övervägdes av regeringen. Enligt Erlanders dagböcker föll han bort på grund av häftigt temperament och en benägenhet att göra egna utrikespolitiska uttalanden utan att ta hänsyn till hur UD ville ha det. 

På den tiden var det vanligt att höga militära chefer i samband med pensioneringen befordrades en grad. Nordenskiöld skulle lämna sin befattning den sista juni 1954 med pension, men redan den 1 april utnämndes han till general, vilket var en unik hedersbetygelse.

I juni 1952, då en DC-3:a och en sjöräddningsplan av typen Catalina skjutits ned över Östersjön, visade Nordenskiöld synnerligen dåligt omdöme genom att på morgonen ge sig upp i ett jaktflygplan för att ”spana efter ryska flygplan”. Där satt alltså en general och flygvapenchef upp i luften i ett ensitsigt jaktflygplan. Ett flygplan med skarpladdade automatkanoner. Han var 61 år och hade mycket begränsad flygträning. Efteråt har han starkt kritiserats för detta påhitt, vilket i värsta fall hade kunnat få till följd att flygvapenchefen hade blivit nedskjuten. 

Nordenskiöld skrev aldrig sina memoarer, vilket jag nog tycker att han borde ha gjort. Det hade varit intressant att få höra vad han samtalade med Blixen om där på verandan i den mörka afrikanska natten samt även hur han förklarade att ensam försökte sig på att jaga sovjetryska jaktflygplan över Gotska sjön.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.