Den svenske svarte hovbetjänten

På nationalmuseum finns ett porträtt av afrikanen Gustav Badin (ca. 1747 – 1822). Troligen var han en den förste mörka afrikan som kom till Sverige. Enligt uppgift föddes han någon gång mellan 1747 och 1750. Man vet inte varifrån han kom. Det kan ha varit från Östafrika någonstans eller också från den danska ön Saint Croix i Karibien. Själv hade han inte något annat minne än att hans föräldrar hem brändes ned när han var barn. Till Skandinavien kom han genom att han som slav köptes av en dansk sjökapten. Genom olika svenska mellanhänder kom han som tioåring till det svenska kungahuset och ”överlämnades” som gåva till drottning Lovisa Ulrika år 1757. Pojken var då omkring 10 år gammal. Han fick namnet Badin (som betyder gyckelmakare). Tydligen togs han ganska väl omhand av kungafamiljen och av hovets personal. Han blev lekkamrat med kungabarnen och det finns uppgift om att han fick tilltala de kungliga på det sätt som han själv valde. Drottningen såg till att han undervisades i kristendom och att han blev döpt. Hon var mån om att han skulle får ”en fri uppfostran” i Rousseaus anda.

Han fick tydligen en helt fri uppfostran. Enligt vissa hemsidor så blev han en lekkamrat till kungabarnen och fick tilltala och behandla dem på det sättet han själv behagade. Den svenska drottningen undervisade honom i kristendom och såg till att han blev döpt.

Den svarta pojken skrev en dikt till sin lekkamrat, prinsessan Sofia Albertina på hennes födelsedag 1764. Så här skrev han bland annat:

”Jag som en utaf de svarta, obekant med landets sed. Gjör en önskning i mitt hjerta. Öfver vår Prinsessa med, men jag kan ej så beskrifva. Hvad för gådt jag önska vill, Jo at hon må mögder blifva. Många flera åldrar till.”

Den svarte mannen kom hela sitt liva att tjänstgöra som betjänt i hovet, först som betjänt till drottningen fram till hennes död 1782 och därefter till sin ”fostersyster”. Nu var han inte bara en enkel tjänare vid hovet. Det berättas att han var mycket välutbildad, talade, förutom svenska, även franska, tyska och latin. Han var en god balettdansör och uppträdde som skådespelare. Vidare var han hovsekreterare och även frimurare. När han avled såldes en hans mycket stora boksamling på auktion. Den omfattade över 900 volymer och det framgick att Badin hade läst det mesta. Främst var det litteratur på franska.

Under sin levnad omtalades Badin i allmänhet som en ”morian”, vilket var dåtidens ord för svart afrikan. Många kunde vittna om att han var belevad, klok och mycket kunnig.

Badin var gift två gånger, men avled barnlös. Han gifte sig 1782 med Elisabeth Svart (död 1798) och 1799 med Magdalena Eleonora Norell, som överlevde honom och allmänt kallades ”morianeränkan”. Under sina sista år var Badin tämligen fattig och tycks ha mottagit bidrag från Sofia Albertina. Han blev ca. 75 år gammal.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.