Balsamerade och ställde ut hustrun

På 1700-talet levde en märklig man i London. Martin van Butchell var tandläkare och annonserade flitigt i St. James Chronicle om att han tillhandahöll både äkta och konstgjorda tänder. En annons kunde lyda: ”Äkta och konstgjorda tänder, enstaka eller hela uppsättningar, med ypperliga stift eller fjädrar av guld; även tandkött, tandhålor och gommar som formas, inpassas, putsas och fästes smärtfritt, utan att tandstumpar behöver dras ut.”

För att riktigt kunna markandsföra sig hittade han även på att måla sin häst med stora prickar, detta för att dra till sig uppmärksamhet och förbättre sina affärer. Exentrisk var han långt innan Pippi Långstrump trädde in på scenen.

Martin van Butchells hustru Mary avled den 14 januari 1775 och då kom han på att han skulle försöka locka kunder till sin tandläkarepraktik genom att visa upp liket. Han planerade att balsamera hustruns kropp och ställa ut den i sin bostad, som även var hans praktik. Han vände sig i denna angelägenhet till dr William Hunter, som varit hans lärare när han studerade till tandläkare. Han kontaktade även dr William Cruickshank. Dessa båda herrar åtog sig uppdraget att injicera konserveringsmedel i den döda kroppen. De tillsatte ett färgämne för att liket skulle få rosiga kinder och huden ett friskt utseende. Ett par mycket välgjorda emalögon satte dit och liket kläddes i spetsklänning och lades i en kista med glaslock och små gardiner.

Det blev som Martin van Butchell hade hoppats. Folk från hela London strömmade till hans bostad för att få se hans döda hustru. Det var Matin van Butchell som sjävl presenterade liket som han omtalde som ”min kära bortgångna”. Men han utsattes också för mycket kritik för att han inte gravsatte sin hustru. Det gick rykten om att det i makarnas äktenskapsförord fanns stipulerat att han hade en rätt att förevisa liket för att på så sätt få en inkomst. Kritiken bemötte han på så sätt att han lät meddela att ingen fick se liket som inte själv hade presenterat sig för en representant för honom och därvid förkarat anledningen till att de ville se liket. Liket förevisades därefter alltjämt mellan kl. 9 och 1 på förmiddagar, dock ej på söndagar.

Det dröjde inte så länge förrän Martin van Butchell gifte om sig. Han nya hustru, Elisabeth, accepterade dock inte att liket av makens första hustru fanns kvar i huset. Men maken ville ändå inte låta begrava det välbehållna liket utan skänkte det till dr Hunters bror John, som sedan lät visa liket tillsammans med mycket annat på det museum som han drev. Liket fanns kvar för att beses till 1941, då en tysk brandbomb träffade museets byggnad och liket totalförstördes. Det hade då varit utställt i 166 år.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.