Äventyrerskan Eva Dickson

Eva Dickson var en känd svensk äventyrerska, född 1905 utanför Stockholm och hon avslutade sina dagar 33 år senare i Bagdad. Hon var dotter till hippologen Albert Lindström, som var mycket känd inom hästaveln, och Maria Broman samt sondotter till grosshandlare Julius Lindström. Hon var gift mellan 1925 och 1932 med rallyföraren och agronomen Olof Dickson och från 1936 med friherre Bror von Blixen-Finecke (som i sitt första äktenskap var gift med Karen Blixen).

På sin tid var hon mycket omskriven, en av den tidens kändisar med andra ord. Hon var ävertyrare, rallyförare, journalist och författare. Hon var landets första rallyförare (1925) och också den tredje kvinnan i landet som tog flygcertifikat (1923). Redan 1932, då hon var 26 år gammal körde hon bil från Nairobi till Stockholm. År 1937 gav hon sig ut på ytterligare en lång bilexpedition då hon reste från Belgien till Calcutta. Hennes resor bevakades hela tiden i den svenska pressen. År 1933 gav hon på Bonniers förlag ut en reseskildring från resan med bil genom Afrika och Saharaöknen. Den hade titlen ”En Eva i Sahara: Äventyr och uppleverlser under heta zoner”. Det finns i fulltext (pdf-fil) på nätet (se länken som finns på svenska wiki med uppgifter om Eva Dickson).

Hon föddes på Steninge slott i Sigtuna, men flyttade tidigt med sina föräldrara till Ljungs slott utanför Linköping, men familjen flyttade redan 1916 till Stockholm. Fadern var en av landets främsta hippologer, som födde upp kapplöpningshästar. Modern Maria Lindström (Broman) var hemmafru. Redan som ung gjorde sig Eva känd som något av en femme fatale, hon gillade att på olika sätt chockera den borgerliga omgivningen. Tjugo år träffade hon rallyföraren Olof Dickson som också lärde henne att köra rally. Hon gifte dock om sig sennare med den kände storviltsjägaren och baronen Bror von Blixen-Finecke. Under åren då hon var gift med Olof Dickson tävlade de tillsammans i rally och hon tillhörde under några år den verkliga eliten bland svenska rallyförare. Man tyckte att hon var en mycket djärv förare, men även vårdslös.

Inför den planerade bilfärden Nairobi – Stockholm köpte hon en öppen fyrsitsig Chevrolet. Den utrustades med all möjlig utrustning som säckar, moskitonät, reservdelar, bensinfat, proviant. tältsängar, matkärl och mycket annat. Ursprungligen hade Eva tänkt sig att köra helt ensam, men på avresedagen, på väg till garaget i Nairobi, träffade hon Hassan Ali, som erbjöd sig att följa med på hela resan. Han var en riktigt svart inföding.

Av hennes reseskildring kan man läsa att färden genom Kenya och Uganda i stort sett gick utan några problem, men senare uppstod en mängd problem. Bildäcken svällde upp av hettan under dagarna och exploderade. Själv fick hon malaria med feber och värk, frossa och illamående. Under de kalla afrikanska nätterna fick hon frostskador på händerna. De sov i tältsängar under bar himmel och det var rejält kallt på nätterna. På dagarna körd hon, ofta 12 timmar per dag. Färdkosten bestod av några ägg, konserver och kokta sega höns. De tvingades ofta stanna för att reparera punkterade däck. I sin egen bok skriver hon mycket dramatiskt om den ständiga törsten och hungern under Saharas stekande sol. Det blev dock helt stopp på färden när de kom till norra Tchad för där hade en stor bro över en flod rasat samman. Men Eva Dickson var inte den som gav upp så lätt. Hon lyckades få låna en häst och red i två dagar för att komma fram till den franske kommendanten i Bongor, vilken var ansvarig för vägnätet. Som enda proviant på ritten hade hon tre kokta ägg. I boken säger hon att det efter en ridtur på tolv timmar kändes det som om köttet höll på att skakas loss från skelettet. Men när Eva Dickson väl hade kommit fram till den franske kommendanten bestämde denne genast de skulle sändas ut 900 man för att snabbt bygga upp bron igen. Den stod färdig efter tre dagars arbete. Färden fortsatte och en av dagarna bestod måltiden endast av tre kalla fiskbullar och vatten. Efter 40 besvärliga resdygn nådde de två slutligen till Alger vid Medelhavskusten. Då hade Eva Dickson vunnit ett vad och hon var den första kvinnan som kört bil genom Sahara. Resan fortsatte över Paris till Stockholm, där de hyllades som hjältar på Kungliga Automobil Klubben. Tidningar uppmärksammade att hennes reskamrat var svart och i pressen kallades de för ”ökenparet”. I en interjuv sa Eva Dickson: ”Inte för att jag tycker att det är så värst märkvärdigt, men visst kuriositetsintresse kan det ju alltid ha”. Hela resan omskrevs utförligt i Vecko-Journalen. Det var för övrigt en tidning som hon sedan själv skulle medarbete i som freelance. Hon var tidningens krigskorrespondent i Abessinien (Etiopien).

Eva Dickson hade blivit fängslad av Afrika, trots att hon under sina vistelser där drabbades av flera allvarliga sjukdomar. Hon drabbades av malaria, magsår, gulsot och svåra infektioner. I ett reportage skrev hon själv ”Jag tror att den som en gång fångats av Afrikas förtrollning aldrig blir en fri människa mera. Där kom man i intim kontakt med naturen, den trollfyllda och av människohand orörda, och för min del tror jag att det däri Afrikas största charm ligger.

Redan våren 1930 hade Eva Dickson rest ut på långfärder med bil tillsammans med vännen och ryttaren Linde Klinckowström- von Rosen. De hade begivit sig till Paris och Rom. Vid den tiden kom det till brytning hennes äktenskap med Olle Dickson. Efter separationen förde hon ett mycket kringflackande liv och saknade under lång tid en fast adress i Sverige. När hon var i Stockholm tog hon in på hotell och bilen kom nästan att bli hennes hem. Paret hade 1928 fått en son, som dock under långa tider bodde hos sina kusiner i närheten av Mariestad. Eva Dickson besökte hon ibland och en gång kom hon för att överraska sonen genom att med ett litet flygplan landa framför huvudbyggnaden. Hennes bror Åke Lindström hade varit bosatt i Afrika på 1920-talet och hade där lärt känna baron Bror von Blixen. Det var genom sin bror hon lärde känna Blixen. Han var en känd storviltsjägare som i stor omfattning arrangerade storviltsjakter och även vetenskapliga expeditioner. Eva och henne vän Littan Bennich besökte Blixen i Babati vid Tanganyika för att följa med på en guidad tur. Bixen var då 46 år och Eva Dickson 27 år. Blixen hade ryckte om sig att vara en kvinnokarl och hans hustru, engelskan Cockie Birkbeck, befann sig vid den tiden i England för att hälsa på sin familj. Blixen och Eva Dickson kom att umgås under en sju veckor lång safari i världens största naturreservat, Serrengeti. När hustrun återvände från England ställde hon Blixen mot väggen och tvingade honom att välja mellan äktenskapet eller Eva. Han valde att lämna äktenskapet och han ska ha förklarat det med att Eva Dickson så mycket liknande hans första hustru, Karin Blixen. Hon var hade ju som bekant var mycket självständig och äventyrlig. 1934 återvände Eva Dickson till Blixen och till Afrika. De två reste sedan till Abessinien där Eva kom att verka som krigskorrespondent för svenska tidningar. På grund av omständigheterna tvingades de göra en 200 mil lång resa på mulåsnor för att komma till Kenya.

Trots att de varit tillsammans länge gifte de sig inte förrän 1936. Bröllopet stod i New York och smekmånaden inleddes i Florida. Blixen hade blivit bekant med Ernest Hemingway i samband med en av de safaris som han organisade. På Eva Dickson initiativ såg paret till att de blev inbjudna till Hemingway, som tog ut dem på kryssning med hans nya båt ”Pilar”. Den var dock inte så stor utan hade endast sju kojplatser och var 12 m lång. Kryssningen varade över en månad och med på resan var Hemingways hustru, den kände krigskorrespondenten Martha Gellhorn. Det var bara dessa fyra som var med på kryssningen runt Kuba och till Bahamas. Blixen kom senare att beskriva seglatsen i sin självbiografiska bok Nyama. Uppenbarligen var Eva Dickson hänförd över bekantskapen med Hemingway, som hon beskrev som en kraftkarl och ”en ypperlig sportsman till sjöss”.

Efter giftermålet var Blixens tanke att de skulle bosätta sig i Afrika, men Eva Dickson ville först uppfylla sin dröm om att med bil köra i Sven Hedins fotspår hela vägen till Peking. Hon påbörjade resan från Stockholm i juni 1937 och körde då en specialutrustad öppen Ford. Starten gick symboliskt från Sven Hedins bostad på Norr Mälarstrand och de kände varandra så väl att Eva brukade kalla honom för sin onkel. Det kan nog ha sin förklaring i att hennes mor i sin ungdom haft en allvarlig romans med Sven Hedin. Det var hans många forskningsresor som hindrade de två från att gifta sig. Efter att ha lämnat Norr Mälarstrand körde Eva Dickson genom Tyskland, Polen, Rumänien, Turkiet, Syrien, Iran och Afghanistan. Eftersom det ansågs för farligt för henne att köra ensam genom Turkestan så lades rutten i stället genom Indien, men i Calcutta insjuknande hon och hamnade på sjukhus. Trots att hon blivit arsenikförgiftad på sjukhuset hade hon för avsikt att köra vidare på Sidenvägen. Men eftersom japanerna öppnat krig mot Kina var Sidenvägen helt stängd för henne. Hon var då tvungen att vända om och resa hemåt. Reskassan var tömd och hon hade inte pengar till mat, allt hon hade gick till bensin och omkostnader för bilen. Själv berättar hon att hon på kort tid magrade 12 kg. För att försöka få in något belopp ingick hon åter ett vad, denna gång med en engelsman som hon av en tillfällighet träffat. Hon slog vad med honom att hon skulle kunna köra snabbar till England än vad hans resa med båt skulle ta. Av vadet frestades hon att köra fortare än vad hon annars brukade göra. När hon kom till Bahgdad i mars 1938 hade hon varit hemifrån i över nio månader. Hon åt en middag utanför staden och skulle köra tillbaka på kvällen till staden. Med sig hade hon som passagerare en engelska kvinna som hon träffat under middagen. Hon körde mot staden i den kolsvarta natten. Vägen var gropig och hon körde av vägen i en skarp kurva. Bilen voltade och hon klämdes till döds i den öppna bilen. Den engelska kvinnan överlevde. Först när Blixen återkom efter en lång safari fick han underrättelse om att hustrun omkommit i en bilkrasch. Helt förkrossad till sinnet lämnade han Afrika efter att ha bott där i 25 år. Eva Dickson begravdes i Stockholm i april 1938. Hon blev endast 33 år gammal. Blixen bosatte sig i Sverige och omkom i en bilolycka 1946, då har var 59 år gammal. För övrigt hade han en bror som omkom i ett flyghaveri på Malmslätt redan 1917. Karin Blixen levde fram till 1962, då hon avled på sin föräldragård på Jylland i en ålder av 77 år. Hon var bosatt på parets kaffefarm i Brittiska Östafrika (Kenya) och hon skrev några böcker. Tiden i Afrika skildrade hon den den självbiografiska romanen ”Den afrikanska farmen”. Det filmatiserades 1985 (”Mitt Afrika”) med Meryl Streep och Robert Redford i huvudrollerna.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.