Dagny Juel och August Strindberg

Strindberg uppehöll sig tidvis i Berlin och umgicks då med konstnärer och författare. Bland de som umgicks i hans kretsar var den unga och vackra norskan Dagny Juel. Männen umgicks gärna med henne och uppvaktade henne. Hon var full av liv, hennes rörelser var, som det sades, ormlika, nästan lättjefulla, men hon kunde också snabbt bita ifrån sig och gå till blixtrande attack.

Dagny Juel, som var läkardotter från Kongsvinger, var 25 år och studerade visserligen pianomusik vid Berlins konservatorium, men hon ägnade nog mera tid åt att umgås med olika män i konstnärskretsar. Strindberg kallade henne Aspasia efter Perikles väninna i 400-talets Grekland, hetärer som var konstnärernas och författarnas musa.

Strindberg har själv hävdat att Dagny ”var hans” under tre veckor. Den korta intensiva kärlekssagan skulle ha ägt rum medan han var nyförlovad med sin blivande hustru Frida Uhl. Efter den korta kärlekssagan ”överlät” han henne till en ny älskare, vetenskapsmannen Bengt Lidforss, som i sina memoarer vittnade:

”I vintras förälskade jag mig dödligt i en dam av norskt ursprung. Strindberg berättade för mig om sin vänskap med henne, ville absolut visa henne för mig och lämnade oss ensamma med en massa champagnebuteljer. Dessförinnan hade han stuckit till mig ett halvt dussin kondomer.”

Det finns dock en annan version, som är helt annorlunda. Strindberg ”skänkte bort” Aspasia för att han aldrig fick henne. Enligt norsk tradition ska hon ha tackat nej till honom. Giganten och geniet var med sina 45 hårda år bakom sig för henne en lönnfet gubbe och med sin självupptagenhet föga åtråvärd för den 25-årig förtrollerskan, som lätt kunde välja sitt sällskap. Just Strindbergs tilltagande fetma var något som Dagnys barndomsvän, den norske konstnären Edvard Munch, anspelade på, då han gjorde en litografi av den svenske rivalen. I nedre kanten av teckningen står felstavat ”Stindberg”. Då ska man veta att ”stind” på norska betyder tjock eller uppsvälld.

Det var nog svårt för Johan August Strindberg när hånandes för sina fysiska företräden Vi vet att han gärna skröt om sina idrottsprestationer och var fixerad vid sin kropp. Det gällde inte minst storleken på hans penis. Efter ett uppträde med Siri von Essen besökte han en bordell endast för att få bevis på att han dög. Det berättade han ett brev till en vän den 21 augusti 1887. Han skrev: Retad ända in i genitalknölarna reste jag till Geneve och tog en läkare med mig till en bordell och avlade kraftprovet – för övrigt ej den första gången – som jag ville kalla Proserpina så bortrövande (tänk dig situationen själv efter Berninis staty någorlunda). Undersökte min säd, som befanns vara fruktsam, och mättes i upprört tillstånd 16 gånger 4 cm.”

Även vid ett tidigare tillfälle i Stockholm lät Strindberg utföra en liknande mätning. Han skriver:

”Jag var inte icke någon stor man i lugnt tillstånd, men normal i uppretat, och ridikyliserad förr redan (Röda Rums-tiden) anställda jag i vittnens närvaro (en horas också),  klockan 3 på sommarmorgonen, en pittmönstring i fria luften bakom Fyllan på Djurgården. Horan (Vita Björn för resten), gav mig approbatur, dock sine laude.”

Vad som än hände mellan Strindberg och Aspasia i Berlin skulle han hata henne för resten av sitt liv. Språkbruken hade han han använde sig av var grovt: horan, reptil och ruttet as, för att ta några exempel. Han till och med iscensatte aktioner för att få henne häktad för prostitution, men lyckades inte med det. Hon återfann sig senare själv i hans Inferno.

I konstnärskolonin i Berlin fanns även den polske författaren Stanisław Przybyszewski, vilken blev nära vän till Strindberg. Przybyszewski var sambo med Marta Foede och hade redan tre barn. Trots detta gifte han sig i augusti 1893 med Dagny och med henne fick han två barn. Åren 1893 – 1898 bodde paret i Berlin och i Kongsvinger, men gjorde långa resor runt om i Europa till sina konstnärsvänner. År 1896 tog Marta Foede sitt liv och hennes barn placerades på barnhem. Hösten 1898 flyttade Dagny til Kraków där Stanisław blev redaktör för konsttidningen Życie och där lärde hon känna många unga lovande konstnärer, exempelvis Wyspiański eller Tadeusz Żeleński. Där i Krakow kom Stanisław att inleda en kärleksaffär med Jadwiga Kasprowiczowa, som var gift med hans vän, diktaren Jan Kasprowicz. Nyårsdagen 1900 lämnade Dagny sin otrogne man och flyttade samman med Wincenty Korab Brzozowski i Krakow. Men ett år senare återförenades makarna, trots att Stanisław fortsatte att ha ett förhållande med Jadwiga Kasprowiczowa, och de flyttade då till Warszawa. En ung beundrare som de hade känt redan under tiden i Kraków, Władysław Emeryk, bjöd hela familjen Przybyszewski till Tbilisi i Georgien. Dagny och Emeryk reste först och Stanisław hade lovat att komma efter några dagar senare. Men den 5 juni 1901 sköts Dagny till döds av Emeryk, som en stund senare tog sitt eget liv. Hon begravdes på Kuki-kyrkogården i Tbilisi den 8 juni, dagen före hon skulle ha fyllt 34 år. År 1999 flyttades hennes grav till en annan plats på kyrkogården, närmare huvudporten.

Hon efterlämnade själv en del litterära texter och hon verkade i utlandet för kännedom om norska bildkonstnärer och författare. Dagny Juel avporträtterades ofta av samtida målare och bildhuggare, bland annat Edvard Munch, Stanisław Wyspiański, Wojciech Weiss, Jan Nalborczyk, Julie Wolfthorn, Anna Costenoble och Paul Petterich. År 1977 spelades det in en polsk-norsk film om Dagny Juel (regissör Haakon Sandøy), med titeln Dagny.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.