Katarina den Stora

Katarina den Storas liv har fascinerat många. Under 34 år var hon Rysslands envåldshärskare.

Mest känd är hon kanske för att hon hade minst 12 älskare efter varandra och dessutom många tillfälliga älskare. Ett dåtida rykte i de breda folklagren berättade att hon hade sex med sin häst och att hon dog av att hästen föll över henne. Naturligtvis hade detta i någon grund i verkligheten, men spreds som förtal bland de breda befolkningsskikten. Det var välkänt att hon hade en glupande erotisk aptit och att hon psykologiskt kunde kastrera män. I propagandasyfte spreds mycket förtal av henne, vilket hade sin grund i det förhållandet att hon kanske var den mäktigaste kvinnan som levat.

Katarina den Stora regerade åren 1762 – 1796. Vid den tiden sträckte sig riket redan över hela Sibirien och ända till Alaska. Hon utvidgade riket under sin regenttid och det verkade som om hon hade ambitionen att härska över halva världen. Hon är den enda kvinnliga härskaren som drivits av en typisk manlig ärelystnad och samtidigt påstått att hon hade ”en mycket kvinnlig sida”. I sina memoarer är hon mycket frispråkig och avslöjar där sin komplicerade personlighet. Hon skrev bland annat: ”För att vara uppriktig är jag faktiskt en duktig karl, att jag har huvud som en karl”. Hon struntade i hur en kvinna förväntades vara. Exempelvis red hon inte gärna damsadel eftersom hon gillade att galoppera och hoppa. Därför lät hon konstruera en särskild damsadel, där stöden för låren kunde vridas åt sidan och hon då kunde rida som på en vanlig sadel. På sadeln fanns även en extra stigbygel som kunder släppas ned och göra det möjligt för henne att rida som alla män gjorde. Det innebar att hon kunde påbörja ritten på damsadel, men ganska snart kasta över benen och rida som vanligt.

Katarina den stora var född den 2 maj 1729 i Stettin, Preussen, som prinsessan Sophie Friderike von Anholt-Zerbst. År 1744, när prinsessan var 15 år gammal, kom det ett skrift från Kejsarinnan Elisabeth av Ryssland med erbjudande att prinsessan skulla få komma till hovet i S:t Petersburg för bedömning av hon skulle passa som hustru till den ryske kronprinsen. Som 15-åring reste hon från Stettin till S:t Petersburg för att presenteras vid hovet. Redan då sade personer i hennes omgivning att hon uppvisade en stor målmedvetenhet och en mycket stark egen vilja. Den tilltänkte maken, kronpris Peter, var 16 år och hade inte något fördelaktigt utseende. Han hade vad som då kallades ”flyende haka”, vilket ansågs vara en defekt till följd av flera hundra år av inavel. Dessutom hade han smittkoppsärr i hela ansiktet och var infantil. Till och med Katarina skrev att hans ansikte var gropigt och ”gräsligt att skåda”. Dessutom drack han floder av vodka, var sängvätare och lekte mest med tennsoldater.

Så snart Katarina kommit till hovet i S:t Peterburg gjorde hon själv upp en liten lista över vilka storheter som hon måste behaga för att för egen del vinna framgång: först måste hon behaga storfursten Peter, därefter kejsarinnan och slutligen den ryska nationen. På nätterna läste hon ryska med sådan intensitet att hon blev sjuk och omgivningen trodde att hon skulle dö. Hon lämnade den protestantiska kyrkan och tillhörde därefter den ryska ortodoxa kyrkan. Dessutom ändrade hon sitt namn och tog ett pampigt ryskt namn: Jekaterina Aleksejevna.

Katarina insåg tidigt att Peter inte var det stora målet för henne utan i stället kejsardömet Ryssland. Hon gifte sig den i augusti 1745 då hon var 16 och han 17 år gamla. Hon har själv beskrivit hur hemsk bröllopsnatten var för henne. Hon fick ligga i sängen ensam och vänta på sin make. När hon efter några timmar kom till sovrummet var han stupfull. Ha sa då till henne: ”Vad säger tjänarna om vi ligger i samma säng?”. Därpå somnade han utan att röra vid henne. Det blev inte någon sexuell aktivitet på många år. Katarina skrev själv i sina memoarer: ”Min käre make struntade helt i mig och ägnade all sin tid åt att leka soldat. Jag var uttråkad.” Hon kände av förväntningen att hon skulle föda en arvinge. I annat fall kunde hennes ställning bli hotad. Kejsarinnna ordnade därför till så att en hovdam fick Peter hur ett samlag går till. Den likaledes oerfarna Katarina fick del av erfarenheterna genom hovmannen Sergej Salkikov. Inom ett år blev hon gravid och födde kronprinsen Paul. Redan då frågade omgivningen vem som var far till arvprinsen. Inte ens i dag vet man om alla Katarinas arvtagare, alla tsarer av ätten Romanov, är äkta Romanovs eller ej. Sonen Paul togs ifrån Katarina och han fick i stället växa upp hos kejsarinnan Elisabeth. Katarina förstod då att hon gjort sin plikt att det därefter fanns risk att hon skulle ersättas av någon annan. Året därpå föddes emellertid en dotter, Anna, som också hon togs ifrån Katarina. Det var en svår tid för Katarina och hon kände att hon var ifrågasatt och motarbetad av både kejsarinnan och Peter. Hennes själstyrka sattes på prov då hennes man söp, lekte med tennsoldater och låg med en av hovdamerna, Elisaveta. Katarina bestämde sig då för att försöka bygga upp en egen maktbas för att ta tillvara sina personliga intressen. I sina memoare skrev hon om detta på följande sätt: ”Tre farliga vägar öppnade sig nu för mig. Först: Att dela furstens ovissa öde. Att utsätta mig för hans beslut, som antingen var för mig eller mot mig, eller att välja en väg som var helt oberoende av allt detta”.

År 1761 dog helt plötsligt och oväntat kejsarinnan och Peter blev tsar. Först trodde Katarina att de två skulle regera tillsammans som tsar och tsarinna. Katarina blev gravid igen, men eftervärlden vet med säkerhet att fadern var Grigorij Orlov, en stilig officer vid det kejserliga gardet. Graviditeten kunde inte döljas och det var känt att Peter helt enkelt inte kunde vara far till barnet. Katarina stängde in sig och tog inte emot någon annan än Orlov och dennes fyra välväxta bröder, även de gardesofficerare. Katarina insåg nu att hon måste göra sig av med Peter innan han gjorde sig av med henne. Hon började planera en statskupp. I det skedet hotar han med att sätta henne i kloster så att han kan gifta sig med sin älskarinna och göra henne till medregent. Peter var en ren katastrof som tsar. Han förolämpade alla tongivande i samhället, adel, präster och officerare. Han till och med förolämpade Katarina vid en statsbankett. Det utbringades en skål för den kungliga familjen, men Katarina deltog inte i skålen. Peter kallade henne då för ”Dura!”, vilket betyder idiot, inför gäster och hela de kejserliga hovet. Hon svarade att hon inte skålade därför att jag tillhör den kungliga familjen och man skålar inte för sig själv.

Efter en tid fick Kataria veta att Peter avsåg att låta gripa henne. Hon kallade då bröderna Orlov till hennes våning och tillsammans förberedda de en statskupp. Katarina ska då ha sagt: ”I dag ska dtet ske”. Därpå iscensattes kuppen i juli 1762 tidigt en morgon. Ännu iförd nattmössan åkte hon i ilfart från sommarpalatset utanför staden till Vinterpalatset i S:t Petersburg. På väg möter hon ett annat ekipage med hennes frisör, som har tillkallats i den tidiga morgonen. Enligt legenden steg frisören över i den kejserliga vagnen och lade frisyren under den fortsatte färden i högsta hastighet till Vinterpalatsen. Väl framme där byter hon om till en manlig officersuniform för att visa att det var hon som hade befälet. Bröderna Orlov hade lyckats få kavalleriförband med närmare 10 000 man att ställa upp bakom kuppmakerskan. Soldaterna tar sig in till Peter och förklarar att han är gripen och är helt sammanbruten. Det finns inte någon möjlighet för honom att sätta sig mot hustruns maktövertagande. Katarina visar sig för folket och statskuppen möter inte något motstånd. Peter, som gripits, avlider åtta dagar senare. Officiellt sades dödsorsaken vara svårartad kolik och hemorrojder. Den verkliga dödsorsaken anses ha varit att bröderna Orlov helt enkelt ströp honom. När sedan kroppen låg i en öppen kista var en stor hatt nedragen över ansiktet och en kraftig scarf låg runt om halsen. De som sett liket kunde berätta att ansiktet var mörkt och att det fanns strypmärken på halsen.

När nu Katarina hade makten gjorde hon stora ansträngningar att göra sig populär bland allmänheten. Bland annat fylldes ett antal tunnor med silvermynt och transporterades till Moskva. Där kastades de ut till allmänheten på det sätt som gjordes vid krönningar. Det lär att vart så många mynt att de till värde motsvarar ca. 70 miljoner kronor. Kuppmakarna Orlov fick som belöning enorma belopp i rubler. Älskaren Grogorij Orlov fick ett belopp som i dag kanske skulle motsvara 10 miljoner kronor. Men då han ville gifta sig med kejsarinnan blev han avvisad och hon kastade ut honom. Hon befarade att hon skulle förlora makten om hon tog sig en make. Hennes långsiktiga ambitioner var att härska ensam och försöka lyfta det feodala Ryssland kulturellt och ekonomiskt. Hon genom stora kartläggningsprojekt, inrättade ett omfattande skolsystem och under en stor kampaj för vaccination lät hon vaccinera sig själv mit smittkoppor. Många trodde att hon då skulle avlida, men det gjorde hon inte.

Under Katarinas regeringstid anskaffade hon stora mängder konst, vilket blev en av världens största konstsamlingar. Hon köpte 20 Rembrandt, bland dessa storverket ”Den förlorade sonen”. När hon blev förtjusti en konstnär, som exempelvis Watteau, så köpte hon allt av den konstnären. Sammantaget anskaffade hon över 4 000 målningar. Hon köpte än in över 38 000 böcker. Under hennes regeringstid utvidgades väldet med över 500 000 km2. På alla målningar av henne kan man se, eller i varje fall ana, ett litet leende. Kanske var det ett leende över allt som hon hade åstadkommit.

Katarina hade ett enormt behov av erotiska upplevelser och hon hade som sagt 12 mer eller mindre officella älskare efter varandra. När hon avslutade en relation kunde hon gråta i dagare och vara i upplösningstillstånd. Allt regeringsarbete upphörde då. Nya älskare rekryterades på ett mycket planerat sätt. Det fanns personer som sökte efter lämpliga kandidater och de undersöktes om de kunde ha någon könssjukdom. Sedan intervjuades av greviannan Bruce, som var en av Katarinas förtrogna. Hon hade hovtiteln ”approuveuse”, som betyder ”utproverska”. Ryktet lät berätta att grevinnan provlåg med kandidaterna innan det fick träffa kejsarinnan. Katarinas livs stora kärlek var dock Grigorij Potemkin. Denne var bredaxlad med ögonlapp för ena ögat och med smak för exotiska kostymer. De har stormiga gräl, men återförenades många gånger. Den offentliga kärleksrelationen varade dock bara två år. Som avskedsgåva fick Potemkin en enorm gåva i form av ett livsvarligt underhåll. Samtidigt fick han i gåva flera palats och han blev härskare över hela östra Ryssland samt även överbefälhavare. De två gifte sig i hemlighet i S:t Peterburg i juni 1774 då kejsarinnan med båt färdades över Neva till ett gods där Potemkim väntade. Där hölls i all hemlighet en ceremoni och det har senare diskuterats mycket om det var någon form av löftesceremoni eller en vigsel. I en del brev till Potemkin har hon i varje fall omtalat honom som ”min make”, men giftermålet var aldrig officiellt.s

Katarinas älskare blev yngre allteftersom hon själv blev äldre. Hennes sista officiella älskare var 22 år när hon själv var 60 år. I S:t Petersburg var det ett grovt skämt att den mest trafierade kanalen i staden var Katarina kanalen. Hon tycks ha helt struntat i att alla i hennes omgivning kände till att hon ägnade sig åt sex med stor entusiasm. Illasinnande rykten levde länge som sa att kejsarinnan inte bara nöjde sig med gardesofficerare och andra herrar utan att hon även utnyttjade sin egen häst. Enligt folkfantasin skulle den ha spänts fast i en kraftig sele och sänkts ned över kejsarinnan, vilket naturligtvis inte inte alls förekom. Ryktet sade också att hästen fallit över kejsarinnan och att hon avlidit på det sättet.

Efter 34 år som envåldshärskare avled Katarina den Stora den 17 november 1796 på toaletten i sitt palats. Hon hade fått en hjärnblödning vid 67 års ålder och återfanns liggade på golvet i toaletten på så sätt att de krävdes många betjänter för att öppna dörren och för att bära ut henne. Hon var nämligen kraftigt överviktig. Rund som en öltunna som en samtida observatör skrev ned. Betjänterna lade henne på madrass och där låg hon några dagar innan hon slutligen dör.

Sonen Paul gjorde ett makabert spektakel av begravningen. Han lät gräva upp Peters kropp, som legat i jorden i många år, och placerade den i en öppen kista bredvid en annan öppen kista med den nyss avlidna kejsarinnan. Så visades de två liken upp för de som fick tillfälle att paradera. Sedan begravdes det olyckliga paret sida vid sida.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.