Hjalmar Bergman

I memoarlitteraturen återfinner man ganska ofta berättelser om att en person inspirerats av en speciell akademisk lärare som de en gång i tiden haft. Det har ofta varit lärare som brunnit för sitt ämne och kunnat sprida entusiasm till sina elever. Det är väl känt att Dag Hammarskjöld, som läste en del filosofi i Uppsala, greps av den lära som professor Axel Hägerström stod för i sin undervisning i filosofi. Hammarskjöld var påverkad av den s.k. Uppsalaskolans kunskapsteoretiska idékonstruktioner och värdeläran. Hammarskjöld ska också ha tagit starka intryck av nykantianismen. Om Hammarskjöld lät sig påverkas av det som kritiskt kallats för värdenihilismen är svårare och säga, eftersom Hammarskjöld hela sitt liv var djupt religiös. Nu var filosofi i och för sig inte Hammarskjölds huvudämne under sina universitetsstudier utan det var nationalekonomi samt juridik. Hammarskjöld doktorerade i nationalekonomi.

En person med helt annat levnadsöde var författaren Hjalmar Bergman (1883 – 1931), som också han kom att inspireras av en enskild akademisk lärare. Hjalmar Bergman var son till en mycket förmögen bankman i Örebro. Han var en mycket begåvad student som tog studentexamen som privatis ett år före sina årskamrater. Genast påbörjade han studier i Uppsala där han läste ett stort antal ämnen, dock utan att ta någon examen. Fadern bekostade rundligt hans studier och Bergman var enormt borskämd och levde som en herreman. Bergman har berättat hur mycket han påverkades av lundadocenten Hans Larsson, som senare blev en berömd professor i filosofi vid Lunds universitet. Uppenbarligen fann Hans Larsson sin elev begåvad och kunnig eftersom han erbjöd denne att få ta en licentiatexamen trots att Bergman inte avlagt någon kandidatexamen. Erbjudandet var högst ovanligt och kan ha sin grund i Bergmans stora beläsenhet och intresser för filosofi. Förutom att Bergman läste oerhört mycket kunde han också med hjälpt av faderns pengar göra långa bildningsresor. Snart kom han att gifta sig med den vackra och begåvade dottern till den store skådespelaren August Lindberg. Så snart han gift sig uppkom stora svårigheter därför att det visade sig att Bergman var patologiskt svartsjuk utan att det fanns någon som helst anledning till det. Han var till och med svartsjuk på hustruns larmande, utlevande och begåvade familj. Under långa tider höll han sin hustru inlåst i lägenheten då han inte var hemma – vilket skedde på hennes eget förslag. Bergman kunde aldrig komma över sin svartsjuka.

Hjalmar Bergman var som ung författare ursinnigt produktiv och skrev ett stort antal litterära verk, men de verkliga framgångarna lät dock vänta på dig. Han fick ganska många av sina verk utgivna, vilket hade sin förklaring i att han genom giftermålet hade blivit svåger med bokförläggaren Tor Bonnier. Den första bok som vann verklig framgång hos läsarna var ”Hans nåds testamente” och den fick på många håll god kritik. Men den då i landet ledande recensenten Fredrik Böök var dock irriterad, även om han erkände Bergmans begåvning. Böök skrev bland annat:

Han har ett sätt att krånga till de enklaste saker ända till oigengkänlighet, en förkärlek för omvägar, avvägar och bisarrerier som hjälper honom att förstöra även de bästa uppslag. – – – Hans idéer har icke bärkraft nog för hans inbillning.

Tveklöst var Bergman hela sitt liv påverkad av det som Hans Larsson lärt ut i Uppsala. Troligen hade han där fått del av svårigheten med och möjligheten av balansgången mellan platonismen och kristendomen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.