Nämndemän dömde mot lagen

Det är något märkligt det här med nämndemän. De har samma rösträtt som yrkesdomare och de har att följa samma lagstifning. Tillämpa svensk lag efter bästa förmåga helt enkelt. Det uppdraget kan inte vara lätt om man som nämndeman inte har någon utbildning i juridik. De flesta nämmndemän är kloka nog att lyssna till ordföranden i rätten, som är yrkesdomare. Yrkesdomaren har till uppgift att förklara innehållet i gällande rätt och, underförstått i varje fall, detta har nämndemännen att hålla sig till.

I somras hände dock det som är unikt. Tre nämndemän i en migrationsdomstolen bestämde sig för att medvetet gå emot svensk rätt och svensk lag när de fattade beslut i ett mål. Det var ett äldre och sjukligt par som överklagat migrationsverkets beslut att mannen och kvinnan skulle utvisas till Grekland, där de är medborgare. I sina domskäl redogör migrationsdomstolen för villkoren för att få uppehållstillstånd och instämmer i migrationsverkets bedömning att de vanliga grunderna för uppehållstillstånd inte är föreligger. Men det finns ändock en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger ”synnerligen ömmande omständigheter”. Som alla jurister vet innebär ordet ”synnerligen” att det ska röra sig om rena undantagen. Det är vad vi jurister brukar kalla för ”en ventil”. En möjlighet att gå emot huvudregeln om det i enstaka fall föreligger särskilda omständigheter som är så annorlunda att det kan anses föreligga synnerliga skäl att avvika från huvudregeln. Här är lagtexten även så avfattad att ordet ”synnerligen” kombineras med ordet ”ömmande”. Med den kombinationen finns det inte mycket utrymme för en domstol att avvika från huvudregeln. Men någon enstaka gång kan man tänka sig att det finns utrymme för att göra ett avsteg.

I det här målet fann ordförande att det inte alls kunde anses föreligga synnerliga skäl och att följdriktigt huvudregeln skulle tillämpas om man nu ville följa gällande svensk rätt.

Men de tre nämndemännen, från miljöpartiet, socialdemokraterna och kristdemokraterna, mäktade ändå att få till det att skulle föreligga synnerligen ömmande omständigheter.

De gjorde en ”samlad bedömning” och uttalade att deras bedömning var att ”den psykosociala påfrestning det skulle innebära för dem att utvisas till Grekland” riskerar att skapa en livshotande situation. Sedan hänvisade nämndemännen olyckligtvis även till innehållet i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som förbjuder länder att utvisa människor om de riskerar att exempelvis utsättas för tortyr. Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter kan nämligen beviljas om utvisningen skulle strida mot internationella konventioner som Sverige är bundet av. Nämndemännen har fått för sig att det grekiska paret kunde förvänta sig att i Grekland få en så ”omänsklig och förnedrande behandling” att det skulle strida mot Europakonventionen att skicka hem paret till Grekland. Om nu någon ska beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter så ska, enligt gällande svensk lag, uppehållstillståndet i tid dessutom begränsas till 13 månader. Även detta struntade nämndemännen i.

Nämndemännen skrev i sina egna domskäl (majoriteten) bland annat följande.

”Att i förevarande situation följa lagtexten och enbart bevilja A och B ett tidsbegränsat uppehållstillstånd bedöms som icke humanitärt. Som en fingervisning till lagstiftaren om att det i denna typ av fall snarare bör beviljas permanenta uppehållstillstånd finner Migrationsdomstolen att A och B, oaktat lagtextens ordalydelse, ska beviljas varsitt permanent uppehållstillstånd”. De tre nämndemännen dristar sig alltså att i sina egna domskäl ange att de inte följer lagens ordalydelse utan menar att man ger ”en fingervisning till lagstiftningen”. I sådana här sammanhang brukar man nog inte tala om ”lagstiftningen” som subjekt utan i stället om ”lagstiftaren”, vilken i första han är landets högsta organ, riksdagen. Tre nämndemännen har alltså i en dom givit en ”fingervisning” till landets riksdag. Det finns alla anledning att bli upprörd.

Yrkesdomaren, ordföranden i domstolen, skrev sig naturligtvis skiljaktig i domen och hänvisar till både lagtext och praxis. Domaren konstaterar även att det är ”uppenbart” att Europakonventionens artikel 3 inte var tillämplig i det aktuella fallet. Rådmannen förklarade även att beslutet att ge paret permanent uppehållstillstånd strider mot svensk lag och ”utgör även ett tydligt avsteg från domareden”. Domareden, som även nämndemän avlägger när de börjar att tjänstgöra som nämndemän, anger tydligt att domaren skall döma enligt gällande lag och inte komma med några egna påhitt. Den korta domareden i rättegångsbalken inleds nämligen med följande ord.

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar…     

Det där med ”efter mitt bästa förstånd” i domareden ger naturligtvis en visst utrymme för att döma fel av ren okunnighet. Men de här nämndemännen, som är domare,  har dock till och med angivit att de dömer mot gällande lag. Något som nog får anses värre än att bryta mot gällande lag.

Domen är naturligtvis överklagad och en förundersökning har inletts mot de tre nämndemännen. Det kan nämligen vara brottsligt att medvetet döma mot gällande rätt.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.