Nattseende

Människans ögon är annorlunda än kattdjurens ögon. Våra ögon är inte skapade för mörkerseende, vilket nog har sin förklaring i att människan i övrigt haft bättre förutsättningar att jaga och förflytta sig i dagsljus eller i varje fall i skymningsljus. Vårt nattseende är känsligt och alla vet nog att det tar ca. 30 minuter i mörker innan våra ögon har anpassats till mörkerseende. Denna förmåga kan sedan helt förstör genom ett enda ljus rakt i ögonen. Det räcker med att en tändsticka tänds. Men bär man rätt mörka röda glasögon, med skydd för ljus från sidan, bevarar man nattseende även om man tänder starka ljuskällor eller går in i ett ljus rum. Sådana glasögon finns ibland i militära organisationer och kan användas innan soldater ger sig ut på nattliga uppdrag. Just i det militära är det en gammal metod att skjuta upp lysgranater i inledningen av ett anfall för att båda blända motståndaren och förstöra hans soldaternas nattseende. Men då gäller det att se till att den egna truppen inte blir bländad. Lystiden för lysgranater är även förhållandevis lång, vilket gör att ljuset ligger kvar för länge och belyser stridsfältet.

Ett annat sätt att bevara nattseendet är att bära ögonlapp över ena ögat, man kan nämligen ha nattseende kvar på ett öga bara det är täckt med en mörk lapp. Svenska försvaret hade på 1980-talet 900 000 ögonlappar liggande i sina förråd. Men de var till för att delas ut om det blev känt att angriparen använde sig av högintensiva svep-lasrar över stridsområdet i syfte att mera permanent skada motståndarens ögon. Tittar man rakt in i en högeffektlaser kan man bli blind. Det fanns nämligen information om att Sovjetunionen hade utvecklat kraftfulla lasrar vars syfte var att skada motståndarens ögon. Stridspiloter har särskilda skyddsglas på sina hjälmar för att skydda pilotens ögon mot starkt ljus och mot laserljus. Förr lärde man ut till stridspiloter och flygplansbesättningar att de skulle blunda med ett öga om de var tvungna att tända ett ljus i cockpit.

I pojkböcker om detektiver kunde man förr läsa att man förbättrar nattseendet om man, då man går ut från ett upplyst rum ut i mörker, stannar upp och blundar i 15 sekunder innan man går vidare ut i mörkret. Det gamla tricket fungerar faktiskt även om det förstås inte ger fullt nattseende. För det krävs att man visats i totalt mörker i 30 minuter. Till och med månsken gör att nattseendet inte blir optimalt.

Studier har visat att synförmågan hos bilförare, som ständigt möter strålkastare från mötande fordon, avsevärt förbättras om föraren bär glasögon som är lätt gulfärgade eller lätt brunfärgade. Det ökar kontrastverkan och skyddar i viss mån från starkt ljus och reflexer. Bär bilföraren i vanliga fall glasögon så ökar kontrastverkan betydligt om personen använder sig av lätt färgade glasögon (inte solglasögon!) och att styrkan i glasen ökas med en enhet (0,25). Det är märkligt att vi inte närmare diskuterar möjligheten att öka trafiksäkerheten nattetid med hjälp av färgade glasögon. Det finns ju många yrkesförare som kör mycket nattetid under vinterhalvåret. Men det handlar inte i första hand om nattseende utan förmågan att inte bländas för mycket av strålkastarna från den mötande trafik.

Det har spekulerats en hel del om varför sjörövare avbildas med ögonlappar – om nu de verkliga sjörövarna  hade ögonlappar. Det vet man nog inte något om. Men en förklaring skulle kunna vara att det var besvärligt för den tidens sjömän att ta sig fram under däck i mörker – några lampor fanns det ju. Så de sjörövare som avsåg att borda handelsfartyg för att ta sig ned under däck och hämta upp dyrbarheter i lasten behövde kanske bra nattseende. Men det är en spekulation.

Att blända någon med en stark lampa rakt i ansiktet är ju något som polisen använder sig av i många TV-serier och även i praktiken. Den person som ska gripas har sällan med sig någon egen ficklampa att lysa polismännen i ögonen med. Svenska polisen, livvaktsstyrkan och säkerhetspolisen, har starka strålkastare med vitt ljus monterade i bakre stötfångare. Syftet är att kunna blända bilförare som ligger bakom och kunna möjliggöra för polisen att backa eller svänga sig bort från farliga situationer. Det är bara polisbilar som får utrustas med starka strålkastare som riktas bakåt. Förr hade polisbilar en vridbar stålkastare som var monterad framtill på ena sidan av taket. Av någon anledning har bilarna inte det längre.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.