Frank Heller eller Gunnar Serner

En av de riktigt stora författarna i vårt land under förra århundradet var Frank Heller. I varje fall om man ser till upplagor och publikframgångar. Bakom namnet, som var en pseudonym, dolde sig Lundaakademikern Gunnar Serner (1886-1947). Han skrev ett stort antal romaner och många noveller. Många av hans böcker handlade om storsvindlaren Filip Collin, alias professor Pelotard, och miljön var ofta Monte Carlo i början av seklet. Här är några av de mer kända titlarna: Herr Collins affärer i London, I hasardens huvudstad, Storhertigens finanser, Salomon Caesars mästerkupp, Inled mig i frestelse, Herr Collin är ruinerad, Marco Polos millioner, Hur jag blev utpressare, Storhertigens senare finanser, Stölden av Eiffeltornet, Herr Collins affärer med hemlandet, Herr Collins alibi och Storhertigens efterlämnade finanser.

Gunnar Serner var prästson från Bosarps pastorat utanför Eslöv. Märkligt nog kom han hela sitt liv att vara folkbokförd i Bosarp trots att han i praktiken var bosatt i många år i Frankrike. Fadern undervisade honom själv i hemmet och redan före fyllda 16 år avlade han senare studentexamen vid Katedralskolan i Lund. Vid den tiden hörde det till att studenterna (nästan bara pojkar) klädde sig i frack vid examen, men Gunnar Serner uppträdde dock i smoking. Anledning var att han var ovanligt liten till växten och ansåg att han skulle se löjlig ut i frack. Genast kastade han sig över akademiska studier vid Lunds universitet. År 1905 avlade han fil kand examen i engelska, romanska språk, tyska samt teoretisk och praktisk filosofi och 1909 fil lic examen i engelska på en avhandling med titeln ”Om stil och ordbildning i Swinburne’s lyriska och episka diktning”. Gunnar Sernet arbetade raskt och utvidgade kunde därför synneligen snabbt licentiatavhandlingen till en doktorsavhandling, som framlades på engelska med titeln ”On the Language of Swinburne’s Lyrics and Epics”. Han erhöll doktorsgraden i maj 1910, då han ännu bara vara 23 år gammal.

I Lund kom Gunnar Serner att börja umgås med en hel del förmögna studentkamrater som lade ned avsevärd tid på spelande och drickande. Bland dessa fanns den legendariske överliggaren Sam Ask och Fritjof Nilsson Piraten. Gunnar Serners familj var inte förmögen utan fadern, som var präst som själv även drev jordbruk, hade ekonmiska problem. På den tiden var det vanligt i universitetsstäderna, det fanns bara två sådana i landet, med s.k. studentväxlar som ställdes ut för att möjliggöra kortfristiga banklån. Ofta tog obemedlade studenter upp rätt stora banklån med livförsäkringar som säkerhet. Gunnar Serner kunde berättar för bankkamrerarna att han, som skicklig kortspelare, hade vissa inkomster. Men det imponerade förstås inte på bankerna. Gunnar Serner hade kanske hoppats på att göra en vacker akademisk karriär, men betyget på hans doktorsavhandling räckte inte till för att han skulle kunna hoppas på anställning som lärare vid universitetet. Alternativet för den som disputerat, och inte kunde räkna med att bli docent i avvaktan på en professur, var att söka sig till en bana som läroverkslärare. Gunnar Serner gjorde också ett provår 1911 vid sin gamal skola, Katedralskolan i Lund, och hade då som handledare adjunkten i tyska, Ernst Wigfors (senare finansminister). Dock blev inte vitsorden tillräckligt bra för Gunnar Serner för att han skulle gå få en tjänst som läroverkslektor. Gunnar Serners ekonomiska situation var då förtvivlad och han beslutade sig för att genomföra den stora kuppen. Han tog sig före att helt enkelt förfalska tre förmögna studenters namn på tre låneväxlar, vardera på 4 500 kr, och försökte sedan omedelbart på en lördag i september 1912 trassera växlarna i tre banker i Malmö. Skälet till att han begav sig till Malmö var förstås att han var mindre känd där och att han räknat ut att bedrägeriet skulle upptäckas som tidigast först på måndagen. Hans plan var då att han då redan skulle vara försvunnen. Eftersom han hade en del kontakter i England, som han besökt under sitt arbete med avhandlingen, var hans plan att fly till England. I två av bankerna fick han ut de förhållandevis stora beloppen, men i den tredje banken gick det inte alls. Bankpersonalen misstänkte visserligen inte att det rörde sig om namnförfalskning, men de ville avvakta med utbetalning till de granskat säkerhetens värde. Gunnar Serner förhöll sig helt lugn och genomförde ändå sin plan. Det var ett ansenligt belopp som han ändå fick ut, det motsvarade i stort sett två årslöner för en läroverkslektor. I dag skulle brotten rubriceras som två grova bedrägerier medelst urkundsförfalskning och dessutom ett försök till sådant brott.

Lördag kväll avrester Gunnar Serner genom Danmark och Tyskland för att ta sig till England, där han vistades en tid. Själv hyste Gunnar Serner uppfattningen att han var en skicklig spelare som dessutom hade stor tur i spel. Därför reste han ganska snart till Monte Carlo för att spela till sig en förmögenhet. Självklart förlorade han de pengar han skaffat sig genom den stora kuppen och han tvingades under 1913 leva under mycket knappa förhållanden i Monte Carlo. Det var där som han, genom förmedling av sin gamle lundavän och författaren Arthur Möller, kom in på banan som författare. I rask följd skrev han artiklar, kåserier, noveller och romaner med motiv från Rivieran, som var en helt ny mijö för en svensk författare. Gunnar Serner fick in sina kåserier och noveller i olika svenska tidningar och inom kort fick han också sitt litterära genombrott. Detta medförde att han fick goda inkomster eftersom böckerna trycktes i stora upplagor. De översattes också till ganska många främmande språk. Hela livet fortsatte han sedan att i rasande tempo skriva både böcker och olika texter för tidningar.

Efter den stora kuppen i Malmö blev han polisanmäld och efterlyst i Sverige. Men trots att det var känt att han hade stora språkkunskapet och var berest efterlystes han aldrig utomlands, vilket är obegripligt. Gunnar Serners inkomster blev så goda att prästsonen redan 1916 kunde betala tillbaka skulderna till bankerna. Han åtalades aldrig eftersom han uppehöll sig utomlands. Under första kriget uppehöll han sig i Danmark och man tror att hans avsikt var att åtevända till Sverige, vilket dock inte gick på grund av det då rådande passtvånget. Först sedan han kunnat visa att bankerna fått betalt fick han 1919 ett svenskt pass, men han besökte Sverige officiellt först 1926. Hans inkomster var då avsevärda och han och hans hustru kunde 1926 och 1927 köpa en villa på Bornholm och en villa i Mentone på Rivieran. Gunnar Serner hade gift sig med danskan Annie Kragh. När hustrun avled 1973 uppvisade hennes bouppteckning en mycket stor förmögenhet, vilken kom från makens framgångar som författare.

Gunnar Serner skrev över 50 böcker under namnet Frank Heller, men det är bara några få av böckerna som är klassiska deckare med mord. De mest kända av dessa är Tre mördare inträda 1940 och Atlantis undergång 1941. I stället handlar många av hans böcker om bedrägeri och andra skojarbrott. Ofta är det skojaren och hjälten Filip Collin som begår brott med sina båda kompanjoner engelsmannen Graham och fransmannen Lavertisse. Brotten drabbar sällan någon fattig utan det är olika juridiska personer som drabbas eller också är det högst osympatiska personer som utsätts för skojeriet. I några av de tidigare böckerna förekommer en irländsk privatdetektiv, som var verksam i London. En åklagare som har läst de flesta av hans böcker har under senare år kunnat notera att det i böckerna förekommer alla möjliga brottstyper såsom människorov, olaga frihetsberövande, rån, bedrägeri, oredligt förfarande, utpressning, ocker, svindleri (t.ex. i de tre Storhertigenböckerna), förskingring, trolöshet mot huvudman, oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer, mordbrand (t.ex. Branden i Breuil Supérieur i D:r Zimmertürs bisarra möten), kapning (t.ex. av de ryska tankfartygen i Storhertigens senare finanser), urkundsförfalskning, undertryckande av urkund, penningförfalskning och utprångling av förfalskningar samt även signaturförfalskning.

På några ställen i böckerna finns det trovärdiga skildringar om landsflyktiga brottslingar. Det ska vara i novellen Den blåögda lögnen i Herr Collins affärer i London, 1914, diktcykeln I landsflykt i diktsamlingen Ballader till bröderna 1926 och romanen Herr Collins affärer med hemlandet 1932. En av skildringarna handlar om en svensk advokat i en småstad som begått förskingring och därefter ville se till att hans fordringsägare ska få betalt genom utbetalning från hans livförsäkring. Men försäkringsvillkoren angav förstås att försäkringsersättning inte betalas ut om försäkringstagaren begår självmord. Denna förargerliga bestämmelse gör att att advokaten på olika sätt försöker ordna till det så att han ska bli rånmördad på någon mörk gata i Berlin. Utan tvekan kom Gunnar Serners eget bedrägeri mot bankerna i Malmö att prägla mycket av hans författarskap. Det är beundransvärt att han kunde skriva över 50 böcker utan att ha tillgång till ordbehandlare. De är alla skrivna för hand så att säga. Någon uppburen skönlitterär författare blev han aldrig, men hans läsekrets var stor och det var även hans inkomster från författandet.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.