Anders Gustafsson var major i ryska armén

Det var ju förhållandevis många utlänningar som tjänstgjorde i den tyska armén under andra världskriget. En del hel frivilliga, men många var tvingade till hårda tjänstgöringar. Men det fanns också en del utlänningar i de ryska förbanden. Betydligt färre, men ändå några. Tidigare har skrivit lite om den åländske teknolog som blev general i den sovjetiska armén. Åren 1931 – 1935 var han chef för Karelska jägarbrigaden och befordrades 1935 till överste. Året därpå verkade han som huvudlärare i taktik vid prestigefyllda Frunzeakademin i Moskva och utnämndes då till general. Han greps dock snart och dömdes till döden. Straffet omvandlades emellertid därefter till 10 års straffarbete i Sibirien och dessutom fem års ”intern förvisning” inom landet. Det innebar att han fick tillbringa 15 år  i Sibirien. Efter kriget hade han en undanskymd befattning inom en fackförening i Moskva.

Men det fanns även en helsvensk, som blev major i den sovjetiska armén. Den var den svenske medborgare Anders Gustavsson, född 1899. Han föddes i Tvååker i Halland 1899. Föräldrarna var småbrukare på Mossegård. Gården bar sig dåligt, varför föräldrarna redan under sonen första levnadsår flyttade till Falkenberg, där fadern fått arbete. Anders Gustavsson fick goda betyg i folkskolan, men familjen kunde på grund av fattigdom inte låta honom läsa vidare. Han tog arbete som typograf, tegelbruksarbetare och hamnsjåare. Han blev tidigt aktiv i den socialdemokratiska ungdomsföreningen i Falkenberg. Senare lämnade hans socialdemokratin och gick i stället med i Sveriges Kommunistiska Parti. Det svenska kommunistpartiet gav honom ekonomsika möjligheter att 1925 resa till Sovjetunionen för att studera kommunismen och marxismen. Där mötte han sin blivade fru Ludmila, som lärde honom ryska och tillsammans vid Moskvas universitet i tre år. Ludmila reste då till sin hemstad Leningrad medan Anders Gustavsson avslutade sina studier i Mosvka. Därefter började han som redaktör vid De utländska arbetarnas förlag i Moskva, där han bland annat översatte Lenins skrifter till svenska. Efter några år flyttade förlaget till Leningrad och där då gifte han sig med Ludmila. Han var blev sovjetisk medborgare och snart föddes två döttrar. Senare blev Gustavsson anklagad för antisovjetisk verksamhet, vilket ledde till att han uteslöts ur kommunistpartiet.

När tyskarna invaderade Sovjet fick han åter gå med i partiet och han blev även uttagen till tjänstgöring i armén. Hans familj evakuerades från Leningrad, men han blev själv kvar i den belägrade staden. Där deltog han i striderna i en enhet som bedrev psykologisk krigföring mot tyskarna i de främsta linjerna. Enheten fällde flygblad och hade högtalaranläggning riktade mot de tyska linjerna. Under belägringen led han svårt av hunger och noterade att han vid ett tillfälle endat vägde 49 kg. Hans liv vid denna tid är väl känt eftersom han förde en utförlig dagbok. Han fick sjöbjugg och togs in på sjukhus. Under belägringen kunde han dock evakueras med lastbil över Ladogas is och fortsatte sin tjänstgöring i armén. Han befordrades till kapten och han deltog i omfattande strider, bland annat under flera veckors offensiv mot Sevastopol. Samtidigt fick han besked att hans hustru avlidit. I slutet av kriget hade han till uppgift att förhöra tyska krigsfångar därför att han hade goda kunskaper i tyska. Vid framryckningen genom Ostpreussen befordrades han till major och efter krigsslutet kunde han återförenas med sina döttrar.

Efter kriget var Anders Gustafsson universitetslärare i Leningrad och utbildade många ryska studenter i svenska. För sina insatser under kriget erhöll han nio utmärkelse, däribland ”Stora fosterländska krigets orden”. Han kunde ses bära alla medaljer vid de årliga segerparaderna i Leningrad och vid andra högtidliga tillfällen. År 1990 avled han i Leningrad 91 år gammal. Enligt sin önskan blev han begravd i sitt hemland och vilar på Stafsinge kyrkogård.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.