Lenin köpte två nötchoklad

I oktober 2017 kommer det att var hundra år sedan den ryska revolutionen bröt ut. Det kommer förmodligen att skrivas en hel del om revolutionen och förmodligen av varierande innehåll. Jag har läst en del artiklar som skrevs i svensk press 1967, när revolutionen låg 50 år tillbaka i tiden. Vid den tiden fanns det en klar tendens i den svenska pressen att i alltför hög grad återge den officiella versionen av revolutionen, vilken var en del av propagandan från Sovjetstaten. I dag finns förutsättningar att ge en mera nyanserad och mer korrekt bild av vad som ägde rum i Petrograd för hundra år sedan.

Någon har sagt att den ryska oktoberrevolutionen inte var rysk, inte ägde rum i oktober och inte heller var en revolution. I stället ägde den rum i november (nya tidräkningen), den var iscensatt av ett grupp ryska yrkesrevolutionärer som under lång tid bott utomlands för att vid lämpligt tillfälle försöka gripa makten i Ryssland. Tillfället kom då Ryssland var helt utmattat i slutet av världskriget. Inte heller var det en folklig revolution utan snarare en palatskupp. För att få rätt perspektiv över de politiska händelseförloppet måste man betrakta även ”revolutionen” 1905 och händelserna i februari 1917 då tvingades tsaren avgå.

Lenin befann sig utomlands från 1900 fram till revolutionen 1917. Han bodde då den längsta tiden i Zürich tillsammans med sin hustru Nadesjda Krupskaja, båda mycket intellektuella personer som levde i böckernas och brevskrivandets värld. Det var helt upptagna med möjligheterna för en revolution, som de bedömde i första hand skulle inträffa i Tyskland. Deras och andra kommunisters bedömning var att det agrara Ryssland först senare skulle uppnå ett utvecklingsstadium då industriarbetarna blivit så många och så stridbara att det skulle uppkomma förutsättningar för en revolutionen. Rent terminologiskt är det av intresse att Lenin och Krupskaja båda var mycket aktiva i det ryska socialdemokratiska partiet. Lenin var ledare i den vänsterradikala flygeln inom partiet som förespåkade väpnat våld för att kunna ta makten i landet. Den grupperingen kallade sig för ”bolsjeviker” (ordet betyder ”de stora”) för att försöka ge intryck av gruppen var större än ”mensjevikerna” (det ordet betyder ”de små”). Det var mensjevikerna som var representerade i landets duma från februari 1917. Revolutionen genomfördes i namnet av ryska socialdemokratiska partiet. Namnet ”kommunistpartiet” antogs först senare när de så kallade bolsjevikerna, som inte alls var större till antalet än mensjevikerna, redan hade gripet makten i Petrograd och Moskva. Man får inte glömma att allt detta skedde under andra världskriget (som slutade först i november 1918). Freden i Brest-Litovsk skrevs under den 3 mars 1918 och då var kriget över för Rysslands del.

När Vladimir Lenin och hans hustru Nadesjda Krupskaja uppehöll sig i Zürich levde de ett inrutat och strävsamt liv, som bestod i studier, diskussioner och brevskrivande. De bodde i ett litet inackorderingsrum och kunde aldrig öppna fönstret därför att det mitt emot låg en korvfabrik som släppte ut en hemsk stank. Dagarna förlöpte på följande sätt: Tio minuter i kl. 9 gick Vladimir hemifrån för att komma till ett närbeläget bibliotek, som öppnade prick kl. 9. Där satt han till kl. 12, då biblioteket stängde för lunch. Han gick tillbaka till inackorderingsrummet och åt en enkel måltid med Nadesjda för att åter gå till biblioteket kl. 12.50. Biblioteket öppnade nämligen kl. 13 efter lunchupphållet. Vladimir satt sedan på biblioteket fram till kl. 17 när detta stängde. I allmänhet lånade han hem några böcker för att läsa under kvällen. När han gick från biblioteket passade han nästan alltid på att gå in i en butik och köpa två nötchoklad för 15 schweiserrappen styck. Med dessa och de lånade böckerna möte han Nadesjda i ett förutbestämt gathörn och tillsammans gick de till en parkbänk i parken Zürcherberg. Där satte de sig tillsammans och läste och åt var sin chokladkaka. När mörket började falla gick de till inackorderingsrummet för att där äta kvällsvard. Nadesjda har senare berättat att det var hon som lagade maten, men att Vladimir var betrodd med att stå vid spisen och övervaka att inte någon kastrull kokande över. Under en tid intog de sina måltider hos en tidigare restaurangkokerska från Wien. De lärde då känna några av de andra gästerna i matlaget och noterade att en av dessa var prostituerad och flera även var kriminella.

Vladimir Lenin talade utmärkt tyska och kunde läsa franska. Däremot var hans kunskaper i engelska mycket dåliga. Det väcker fantasin detta att Vladimir och Nadesjda varje kväll satt på en soffa i parken och åt var sin nötchoklad. Alltid skulle det vara nötchoklad. Fem år senare härskade Vladimir Lenin över hela det ryska riket som sträckte sig ända till Vladivostok. Trots hans bildning och internationella kontakter utvecklades hans fanatism till ett terrorvälde och folkmord utan motstycke.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.