General Ludendorff flydde med lösskägg

General Ludendorff var strategen bakom Tysklands krigföring. Han hade tjänsteställning omedelbart under general Hindenburg och de samarbetade mycket nära under flera år i slutet av kriget. När Tyskland insåg att kriget måste få ett slut, vilket till stor del berodde på att amerikanska förband i hög takt fördes till Frankrike, lämnade Ludendorff kl. 17 den 27 oktober 1918 högkvarteret i Spa. Därifrån reste han till Aachen och sökte upp sitt krigskvarter från krigets första natt 1914. I sina publicerade krigsminnen skrev han senare: ”Jag tänkte på Liége. Jag hade icke ändrats sedan dess. Jag spände musklerna. Jag återvände till hemmet”. Det var hans slutord i hans berättelse om världskriget, vilket senare skulle komma att benämnas ”det andra världskriget”. Efter besöket i Aachen begav han sig till det pensionat i Berlin där hans hustru bott under kriget. När han uppehåll sig där tyckte han att det smög omkring mystiska personer i närheten av pensionatet. I rädsla för attentat mot sin person flydde han i slutet av november ensam från Tyskland. Det gick till så att han skaffade sig ett falskt pass i namn av en påhittad finsk medborgare, Erik Lindström. Valet av det påhittade namnet sägs ha betingats av att Ludendorff då kunde använda sig av sin egna resväskor och koffertar, vilka alla var märkta med initialerna E.L. Hans namn var ju Erich Ludendorff. Vid avresan skaffade han sig mörka glasögon och lösskägg. Med sådan förklädnad reste han i hemlighet över Danmark till Sverige. Till en början lyckades han hålla sig gömd på Hässleholms gård hos sin vän godsägaren Rikard Olson. Denne var en känd ryttare som under åren 1910 – 1917 bott i Hannover och var mycket välkänd i tyska ryttarkretsar. Vid olympiaden i Amsterdam 1928 skulle han komma att erövra bronsmedaljen i prisridningen. Under åren i Tyskland hade godsägaren etablerat goda förbindelser med höga tyska officerare.

Till en början lyckades Ludendorff hålla sig gömd på Hässleholms gård, men det blev ändå känt var han befann sig. Det var där på godset utanför Hässleholm som han förhandlade med svenska förläggare om rätten att ge ut hans planerade krigsminnen. Det svenska sändebudet i Paris varnade den svenska regeringen att problem skulle uppstå i förbindelserna med England och Frankrike om regeringen tillät Ludendorff att vistas i landet. Ludendorff själv skrev till länsstyrelsen i Kristianstad och uppgav att han inte hade för avsikt att åberopa asylrätt i det fall som hans vistelse i landet skulle ställa till med problem för Sverige. Då det var känt var han vistades organiserade några små demonstrationer mot honom av vänsterradikala personer i Hässleholm. Redan i januari 1919 återreste dock Ludendorff till sitt hemland och påbörjade där författandet av sina krigsminnen. Det var i dessa som han energiskt utvecklade legenden om dolkstöten i ryggen på den tyska krigsmakten. Dolkstötslegenden innebar att det var det civila tyska samhället som svek stödet till krigsmakten, vilket ledde till det tyska nederlaget. Temat togs sedan upp av nazisterna under 1920-talet och blev en viktig del i nazismens propaganda. Ludendorff var mycket kritisk till nazismen och utnämningen av Hitler till rikskansler. Trots detta deltog Hitler vid Ludendorffs begravning 1935, men höll inte något tal vid graven. Ludendorff blev 72 år gammal.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.