Svensk amiral skyddade tsaren

Prins Wilhelm var son till kung Gustaf V och han föddes 1884 på Tullgarns slott i Södermanland. Som ung utbildades han till sjöofficer och under första världskriget förde han befäl över torpedbåten ”Castor” och lär som fartygschef ha gjort bra ifrån sig.

Vid 24 års ålder (1908) blev han eller mindre bortgift med den ryska storfurstinnan Maria Pavlona, som var barnbarn till tsar Alexander II och därmed var hon även kusin till den siste tsaren (Nikolaj II). Maria Pavlona var en dam med skinn på näsan, som visste var hon ville. Äktenskapet var inte lycklig ens från början. Sonen, prins Lennart, avslöjade i sina memoarer att hans mor frispråkigt berättat för honom att Wilhelm ”var en trög träbock i sängen”. Det kan vara förklaringen till att Maria kastade sig in i en het kärlekshistoria med en fransk storviltsjägare i Siam. Situationen blev pinsam för hovet och Maria sändes till Capri av, som det hette, medicinska skäl. Enligt hennes egna uppgifter förgrep sig där Axel Munthe sexuellt på henne. Detta skulle han ha gjort samtidigt som han diagnostiserade henne för allvarliga njurproblem, vilka gjorde att hon måste vistas på Capri över vintrarna – där även Axel Munthe befann sig. Klart var i varje fall att Maria inte ville vara i närheten av sin svärmor, drottning Victoria. De två hoven, det ryska och det svenska, lyckades på kort tid ordna till en skilsmässa. Sedan försvann Maria Pavlona ut i ett intensivt nöjesliv. Hon gifte om sig och skiljde sig en gång till.

Vid den tid då prins Wilhelm var gift med Maria Pavlona, var han ju ingift i tsarfamiljen Romanov. I den egenskapen deltog han vid 300-årsjubileet 1913 av ättens tid på den ryska tronen. Det skulle senare visa sig att ätten då bara hade fyra år kvar på tronen. Under jubileet genomfördes en stor och mäktig procession från den vitryska järnvägsstationen och längs Tverskaja (Gorkijgatan) i Moskva. Wilhelm, som var svensk sjöofficer fick ynnesten att tillsammans med storfurst Boris rida som hedersvakt omedelbart efter vagnen med tsaren och hans gemål. Wilhelm fick uppdraget och äran därför att han var en konungason. Boris förklarade vänligt för Wilhelm att de två, som tsarens beskyddare, skulle rida upp jämsides med tsarens vagn om någon försökte sig på att attackera tsaren. Wilhelm, som inte gillade att rida och var en ovan ryttare, oroade sig över risken att tilldelas en häst som var svår att tygla. Han fick låna ett par ryska kavalleristövlar och han red sedan i sin svenska amiralitetsuniform. Det visade sig att hästen var foglig och att Wilhelm, som hade en sund och naturlig tveksamhet till allt vad hästar heter, klarade galant ridningen i processionen. Men halvvägs utefter gatan Tverskaja uppstod helt plötsligt tumult. En person trängde sig genom polisavspärrningen, vräktes omkull av polisen, men hann ändå att rikta ett föremål mot tsaren. Både Boris och Wilhelm hade då redan ridit upp jämsides med tsaren och var beredda att med sina hästar, sina värjor och sina kroppar skydda tsaren och hans gemål. Lyckligtvis visade de sig omgående att den person som trängt sig fram mot tsaren var en sinnesförvirrad gammal rysk gumma som hade bestämt sig för att lämna över en klagoskrift till själva tsaren. Det var sin skrivelse som hon hade sträckt fram mot tsarens vagn. Den 29-årige svenske amiralen till häst, med lånad häst och lånade stövlar, behövde inte offra sitt liv för att skydda tsaren. Det var nog inte någon tvekan om att han hade gjort det om en riktig attentatsman trängt sig fram mot tsaren.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.