Stalins abnorma personlighet

Det är tveksamt att försöka förklara utvecklingen i en stat genom att beskriva den ledande politiska personen. Det gäller både stabila demokrater och diktaturer. Otaliga är de försök till förklaring av förhållandena i Tyskland med särdrag i Hitlers personlighet och idéuppsättning. Sådana försök ger inte någon närmare förklaring till förhållandena och utvecklingen, men är ändå inte ointressanta.

Själv har jag gjort några anteckningar om vad som kan vara intressant att veta om Stalin. Därmed vill jag inte alls försöka förklara förhållandena i Sovjetunionen under Stalins tid. Men det kan vara intressant ändå.

Stalins far var en försupen skomakare som inte lyckades dra in pengar till sin familj. I berusat tillstånd misshandlade han upprepade gånger både hustrun och sonen. Innan Stalin föddes hade hans föräldrar fått tre barn, vilka alla avlidit som spädbarn. Stalin var det enda barnet. Vid sju års ålder misshandlades Stalin så svårt av sin egen far att hans vänstra arm på förlorade sin rörlighet och på något sätt blev kortare än höger arm. Han hade hela livet svårt att greppa föremål med vänster hand. Handikappet var så svårt att han förklarades olämplig som soldat vid mönstringen i början av första världskriget. Det var därför som Stalin aldrig hade gjort någon militärtjänst. Senare kunde iakttagare se att han gärna drog upp vänster hand i ärmen så att den inte skulle synas.

Enligt Stalin lärde han sig på egen hand att läsa och skriva redan i fyraårsåldern. Han var uppenbarligen ett begåvat barn. I tonåren fick han ett eftersträvansvärt stipendium för att studera vid ett prästseminarium för att bli präst. Det var hans djupt religiösa mor som drömde om att hennes ende son skulle bli präst. Prästseminariet kan beskrivas som en ”elitskola” i Georgien eftersom det var mycket åtråvärt att få utbildning där. Stalin fick här möta andra pojkar med intellektuella intressen och det var även här som han, enligt egna uppgifter, första gången kom i kontakt med den marxistiska ideologin. På seminariet lärde han sig ryska, hans modersmål var georgiska (gruzinska, tidigare även grusiska, ett sydkaukasiskt språk med ett eget alfabet). Det hela är något oklart, men det brukar anges som att Stalin tvingades sluta vid prästseminariet därför att han radikaliserats. En annan förklaring kan vara att han helt enkelt tröttnade på utbildningen och i stället ville ägna sig åt revolutionär verksamhet. Under tiden på prästseminariet deltog han i stor omfattning i den kyrkliga kören och ansågs ha en vacker sångröst.

När Stalin lämnat prästseminariet kallade han sig ”Koba”, som täcknamn. Koba var hämtat från hjälten i en revolutionär berättelse. Han deltog i varje fall ett våldsamt upplopp och dömdes 1908 till tre års förvisning till Sibirien. Det blev dock inte några tre år eftersom han ganska snart rymde tillbaka till Tblisi och där gick under jorden som revolutionär. Tiden därefter ägnade han sig åt att organisera revolutionära celler och genomföra flera bankrån för att få medel till revolutionärerna. 1913 greps han i S:t Petersburg för revolutionär verksamhet och dömdes till fyra års förvisning till en avlägsen ort i norra Sibirien. Stalin blev kvar på denna ort norr om polcirkeln under fyra år. Det var då som han 1914 blev friskriven från militärtjänst på grund av sin obrukbara vänsterarm.

När Lenin återvände från Schweiz till S:t Petersburg var det Stalin som mötte honom på järnvägsstationen. Stalin hade då redan en längre tid kallat sig ”Stalin”, som på ryska helt enkelt betyder ”Mannen av Stål”. Möjligen kan man säga ”Stålmannen”, men den översättningen för vår tankar till seriefiguren ”Stålmannen”, vilken inte alls var känt bland ryssarna. Just stål hade för ryssarna en särskild innebörd därför att det talades under 1920-talet och senare mycket om att landet måste producera mera stål och att landet skulle byggas av arbete och stål. Stål var hårt, kraftfullt och modernt. Jag menar att man måste vara medveten om att själva namnet, ordet, Stalin hade en särskild klang och innebörd varje gång som en ryss hörde eller läste namnet.

En av Stalins närmaste politiska vänner under andra delen av 20-talet och början av 30-talet var partichefen Sergej Kirov i S:t Petersburg. De stod varandra mycket nära. Under åren 1929 till 1933 var han Stalins närmaste man och stödde dennes politik. Efter kommunistpartiets 17:e kongress i februari 1934 framträdde dock Kirov själv allt mer som en viktig maktfaktor i Sovjetunionen och hotade Stalins maktställning. Kirov mördades i slutet av 1934 av en ensam pistolbeväpnad man, som hette Nikolajev. Denne hade varit med i kommunistpartiet, men några månader tidigare uteslutits. Bakgrunden till mordet har aldrig klarats ut. Det har spekulerats i att Stalin själv låg bakom mordet eftersom den dynamiske Kirov sågs som konkurrent till Stalin om den absoluta makten. Stalins reaktion och åtgärder efter mordet var på många sätt uppseendeväckande. Redan två timmar efter mordet hade Stalin beordrat stora utredningar om vilka som kunde ligga bakom mordet. Han reste till S:t Petersburg och förhörde själv attentatsmannen, som avrättades utan någon rättegång. Även attentatsmannens hustru, broder och broderns hustru avrättades utan rättegång på order av Stalin. Efter mordet anklagade Stalin trotskister för att ligga bakom mordet och påbörjade en utrensning av sina politiska motståndare. Följden blev att många av de ursprungliga medlemmarna i kommunistpartiet fängslades och avrättades i Moskvarättegångarna.

På Stalins direkt order mördades och fängslades närmare 100 000 personer i S:t Petersburg anklagade för att vara trotskister och på något sätt ligga bakom mordet. Av de partimedlemmar som deltagit i den 17:e partikongressen dödades när 2 000. Skälet till de enorma utrensningarna var, som Stalin vid flera tillfällen förklarade, att de förlorat tron på den kommunistiska revolutionen. Således var det ofta inte något konkret handlande som låg bakom avrättningarna utan dessa förklarades många gånger med att personen var ”kontrarevolutionära”. Anklagelserna kunder vara mycket vaga och summariska.

Det är ett vanligt misstag i väst att beteckna Sovjetunionen som ett kommunistiskt land. I Sovjetunionen var den officiella terminologin att landet var en socialistisk republik som styrdes av ett kommunistiskt parti. Partiets uppgift var att leda landet från socialism till kommunism, vilket är en begreppsskillnad som aldrig iakttogs i den västliga politiska debatten. Att beteckna exempelvis Polen efter 1945 som en kommunistisk stat, med självägande bönder och en ideologisk stark kyrka, är för den renläriga ryske kommunisten fullständigt felaktigt.

När Stalin besökte sin mor på 75-årsdagen, hon var då en mycket gammal och sliten kvinna, sade hans egen mor till honom: ”det hade varit bättre om du blivit präst”. Vad Stalin svarade på det vet vi inte.

I modern psykiatri skulle Stalin säkert erhålla diagnos med flera dimensioner av grava personlighetsstörningar. Psykopatibegreppet är visserligen oklart, men innehåller ändock en beskrivning av en person som är känslokall och som uppnår någon form av tillfredsställelse genom att åstadkomma skada och lidande hos andra personer. Att Stalin var fullständigt känslokall har beskrivits av många. Han kunde fatta beslut om avrättning av för honom kända och närstående personer, för att nästa minut sätta sig ned och i lugn och ro läsa en bok. Ett av hans små förströelser var att på egen hand lära sig esperanto, vilket han kunde ägna sig åt omedelbart efter att han beslutat om avrättningar. Senare arkivforskning har kommit fram till att Stalin själv skrev under ca. 40 000 dödsdomar.

Utrensningarna efter mordet på Kirov och Moskvarättegångarna innebar att ca. 700 000 personer sköts. Nackskott med pistol var metoden. Liken begravdes anonymt och familjemedlemmarna fick ibland en räkning med anmodan att betala priset för den kula som använts vid avrättningen. För övrigt samma vidriga förfarande som alltjämt används i Kina. Bakom allt detta låg Stalin personligen.

Ett konkret exempel på hur psykopatiskt sjuk Stalin var framgår av en mycket noggrann och trovärdig redogörelse över hur det gick till på kvällen den 12 december 1937. Stalin och Molotov skrev den kvällen under dödsdomar för 3 167 personer, varefter det gick till biografsalongen i Kreml och tillsammans såg en film. Under filmvisningen var de på gott humör och skrattade ibland. Vilken film de såg är dock inte känt. I varje fall senare under 1940-talet var Stalin mycket road av att se amerikanska westenfilmer.

Stalin avled i en stroke 1953. Hans personal i datjan utanför Moskva vågade inte ta sig in i det låsta rummet där Stalin befann sig. När det så småningom vågade öppna dörren fann de honom liggande på golvet nedsölad i sitt eget urin och avföring. Han hade förmodligen legat där i 14 timmar.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.