En nyckelknippa dunkades i bordet

Finska vinterkriget är avlägset, men ändå mycket nära. Kriget är väldokumenterat och omskrivet, främst från finländsk sida. Från rysk sida är berättelserna dock få.

Ryskt bombflyg lyfte från nya ryska baser i Estland på förmiddagen den 30 november 1939. Den första bomben kreverade kl. 09.16 på en öde tomt nära hamnen i Sandvik. Det var ett 30-tal sovjetiska flygplan som bombade flygplatsen vid Malm, hamnen i Sandvik och järnvägsstationen i Helsingfors. Anfallet varade i knappt 15 minuter och under  hela anfallet tjöt flyglarmet över staden.

Riksdagen sammankallades omedelbart. Vid 18-tiden började riksdagsledamöterna samlas i det stora granitpalatset vid Åbovägen i Helsingfors. Mörkläggning var beordrad och det var effektiv över hela staden. Man natten var klart och månljuset låg över staden. Själva riksdagshuset var dessutom upplyst av skenet från den brinnande mjölkcentralen, som bombats tidigare under dagen. Plenisalen i riksdagshuset kunde inte mörkläggas effektivt därför att det fanns stora takfönster som inte kunde täckas. Därför beslutade man att flytta kvällens sammanträde till lokalen i folket hus (Vallgårds Folkets Hus). I den ganska bedagade festsalen i Vallgårdsarbetarnas folkets hus öppnades mötet av riksdagens talman, borgmästaren Hakkila genom att han dunkade in nyckelknippa i bordet. Någon talmansklubba hade han inte hunnit att få med sig.

Försvarsministern Niukkanen redogjorde kort för händelserna under den första krigsdagen. Sju finländska soldater hade stupat på Karelska näset. Bombningarna av Helsingfors hade krävt 80 dödsoffer och omkring 200 sårade. Försvarsministern meddelade också att försvarsministeriet under dagen gjort framställningar till Sverige och Italien om att få köpa ammunition, handeldvapen och artilleripjäser.

De närvarande ledamöterna uttalade enhälligt sitt stöd för den av regeringen förda politiken. Någon debatt förekom inte. Det enda känslosamma som förekom var att prosten Kares, som var riksdagsman, deklamerade de två första verserna av Gustav II Adolfs fältpsalm ”Förfäras ej, du lilla hop…”. Sessionen avslutades med att talmannen åter igen slog sin nyckelknippa i bordet. Den demokratiska församlingen i det lilla fria Finland hade beslutat att uppbjuda alla sina krafter för att försöka stå emot angreppet från den kommunistiska diktaturen som tagit makten i Ryssland 22 år tidigare. Finland varken eller förlorade kriget, men vann friheten. Beslutet att bjuda allt motstånd som var möjligt bekräftades av att en nyckelknippa dunkades i bordet.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.