Selektiva observationer

Möjligen kallas det för selektiv observationsförmåga. Psykologerna har säkert någon term för det fenomen att vi har olika förmåga att observera omgivningen. Det finns många stående uttryck för det. ”Vi ser vad vi vill se”. ”Jag såg inte träden för skogen”. ”Hennes yrke gör att hon ser det”.

En gång frågade jag en tandläkare om han kunde undvika att titta på en persons tänder i en vanlig privat samtalssituation. Han förklarade att han ofta inte kan avstå från att iakttaga tänderna. Min egen mor arbetade ett antal år som biträde i en skoaffär. Hela livet var hon observant på vad personer i omgivningen hade på fötterna. Minns också att jag varit ute på stan tillsammans med en vän som var polis. Han såg sådant som jag inte såg och det såg han trots att han inte alls var i tjänst. Min gissning är att ICA-handlaren som går in i någon annan livsmedelsbutik inte kan undvika att se hur varorna är ordnade och hur ”exponeringen” görs. Minns också att jag på en turistresa till Grekland pratade med en svensk resenär som var elektriker. Han sa att han mådde illa av att se är alla farliga och märkliga elektriska installationer. Själv hade jag som turist inte tänkt närmare på de elektriska installationerna. Men jag observerade annat.

Följande anekdot kan illustrera den selektiva observationsförmågan: Tre män går en vacker vårdag genom en stor skogsdunge. De har tre olika yrken och intressen. En är jägmästare, en är kapten i artilleriet och den tredje är lärare i biologi och ornitolog. Jägmästaren betraktar skogsdungen och funderar på hur många skogskubikmeter virke det kan finnas där i form av trädstammar, kaptenen fundera på om det kan vara lämpligt att i skogsdungen gruppera två fälthaubitsar (kanoner). Den tredje mannen, som är ornitolog, funderar på om skogsdungen kan vara habitat för korpar.

Själv hade jag tillfälle att göra en liten egen fältstudie förra veckan. Utanför centralstationen i Stockholm blommar en stor och lång rabatt med många olika tulpaner. En fantastisk färgprakt och mycket vackert. Jag blev stående där i ca. tio minuter då jag väntade på en vän. Jag njöt av blomprakten och tog förstås några foton. Sedan iakttog jag noga de som i strid ström passerade blomrabatten på väg till eller från stationen. Med eller utan rullande resväskor. För mig var det en verklig upplevelse att få njuta av blommorna. Men  vad såg de förbipasserande? Unga killar såg inte något alls. De gick bara förbi. Tror inte en enda såg blommorna. Medelålders och äldre män gick bara förbi. Det kan hända att några såg blommorna, men ingen stannade upp och njöt av blomsterprakten. De flesta tjejer gick bara förbi, men några stannade hastighet upp och tittade på blommorna. Sedan var det de lite äldre och äldre kvinnorna. Många av dessa, men inte alla, stannade upp och verkligen såg blommorna. De pratade med sina ”väninnor” om blomsterprakten och några tog fram sina mobiler och fotograferade. Ja, det var bara äldre damer som fotograferade. Är det här något som säger något om skillnader mellan åldersgrupper och kön? Bekräftar det något som vi redan vet eller är det en upptäckt? Observationsförmågan, eller observationsviljan, varierar i varje fall mycket.

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.