Boken om Bambi

Disneyfilmen Bambi bygger på en tysk bok, som kom ut redan 1923. Författare var Felix Salten, men det var i själva verket en pseudonym för Sigmund Salzman, en jude född 1869 i Ungern. Men hans familj hade flyttat till Wien när han var barn. Som vuxen arbetade han som försäkringsagent och det var då han började skriva. Salzman skrev flitigt i Theodor Herzls tidskrift Die Welt och även i Die Zeit. Dessutom skrev han poesi och filmmanus innan boken Bambi kom till. Han skrev till och med under annan pseudonym en pornografisk roman (”Josefine Mutzenbacher – en wienerhoras historia, berättad av henne själv”). Den kom ut första gången 1906 och  har senare översatts till flera språk, sålts i mer än trettio miljoner exemplar och filmatiserats ett dussintal gånger. Boken är barnpornografisk och har varit förbjuden i vissa länder. Den kan dock inte ha givit författaren särskilt höga inkomster. Salzman hade stora delar av sitt liv dålig ekonomi, men trots detta kostade han på sig resa till Egypten och många resor till kurorter vid Östersjön och i Alperna.

Walt Disney sökte ivrigt berättelser som kunde filmatiseras. Han fastnade för bland annat sagan om Bambi efter ha läst den i engelsk översättning. Disney köpte rättigheten att filma berättelsen från Metro-Goldwyn-Mayer 1937 och filmen gick sedan upp på biodukarna mitt under kriget (1942). Den översättning som Disney hade läst var översatt av den senare kände sovjetiske spionen och författaren, Whittaker Chambers (som under täcknamnet ”Carl” arbetade för GRU i USA under 1930-talet). Översättaren var organiserad kommunist och ”resident” för KGB samt även kontaktman för GRU.

Rättigheterna till boken har redan 1933 förvärvats från Salzman för 1000 dollar och senare sålts till filmbolaget. Boken Bambis fullständiga titel var ”Bambi – Eine Lebensgeschichte aus dem Walde”. Den kom ut på svenska 1929 under titeln ”Bambi – En levnadsberättelse från skogen”.

Salzman var djupt engagerad i den sionistiska rörelsen och hade själv rest till Palestina, vilket resulterade i en bok med titeln ”Neue Menschen auf alter Erde” (Nya människor på den gamla jorden). I berättelsen om Bambi föds rådjuret in i en djupt fientlig värld som är helt obegriplig för honom. När vintern kom möttes Bambi av total laglöshet. Det var en litterär allegori över det politska och kulturella som spreds över kulturländerna i Centraleuropa redan då boken skrev 1923. Det var alla som uppfattade berättelsen som en allegori över antisemitismen och den allmänna kulturskymningen. Ett citat ut boken kan vara klargörande: ”Ingen kände sig längre trygg, för allt detta pågick i fullt dagsljus. I denna fruktansvärda, ändlösa misär spred sig bitterhet och barbari. Den reducerade alla goda seder till intet, minerade samvetet, omintetgjorde vänlighet, ruinerade tilliten. Det fanns längre varken medlidande, vila, eller gränser.” Hararna i sagan talade jüdeln, en sorts tyska med starka inslag av jiddich. Budskapet i boken var tveklöst att rådjuren var utan land, ständigt hotade av sinistra hatfyllda djur. I boken var slutet fruktansvärt. Bambi förlorade hela sin familj och tvingas att fortsätta sin ensamma vandring till myggornas sång. I slutet av boken står ”Hela hans familj är död, endast han är kvar, sade en. Men hur länge vet ingen. Varpå Bambi vandrade vidare in i skogen och försvann”. Som vi alla vet hade filmen ett annat och lyckligt slut.

Boken förbjöds av nazisterna med motiveringen att boken var ”en allegori över judarnas öde i Europa”. Budskapet hade gått hem hos de bruna. Läser man boken med den bakgrunden kan själva budskapet inte undgå någon. Bocken Carus klagar uppgivet ”Ska de aldrig sluta jaga oss” och ett annat av rådjuren säger otröstligt: ”Så långt vi kan minnas har man mördat oss, våra systrar, våra mödrar, våra bröder! De har krigat mot oss ända sedan vi kom till denna värld, och så skulle vi sluta fred?”

Vi vet i dag att Hitler uppskattade Disneys produktion och att han gillade filmen Snövit, men det är inte känt om han såg filmen Bambi. Nyligen har man på en vind i Norge återfunnit några reproduktioner av akvareller som återger några av dvärgarna i filmen Snövit. Målningarna är signerade ”A.H.”. En del kunniga personer menar på att stilen i målningarna tyder på att de kan vara av Adolf Hitlers hand. Han var ju dessutom förtjust i just akvareller. Om han hade läst boken Bambi är inte heller känt, men vi vet att han läste mycket. Även triviallitteratur.

Salzman själv levde sina sista år i exil i Schweiz, där han fått exil under villkor att han inte fick publicera sig. Han överlevde kriget och avled först i oktober 1945. Då hade många av verklighetens Bambi redan försvunnit i den mörka skogen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.