Påven och Sovjetunionen

Vi har hört citatet från Stalin: ”Hur många divisioner har påven?”. Ett citat som används för att påvisa Stalins cyniska retoriska fråga, som ställdes av innehavaren av den råa militära makten. Stalin ställde frågan redan den 13 maj 1935 i samtal med den franske utrikesministern Pierre Laval. Den franske ministern hade i samtalet framfört tanken att Vatikanen förmodligen skulle välkomna att Sovjetunionen upphörde att förtrycka katoliker. Hans spontana yttrande skall, enligt Pierre Laval, ha varit: ”Påven? Hur många divisioner har han?” Stalin satt vid makten 1922 – 1953, alltså i 31 år. Det var 31 år av det sammanlagda 73 år som kommunistpartiet härskade i Ryssland. Det var två olika stora förändringar som ägde rum åren 1989 – 1991. Det var att kommunistpartierna i både Sovjetunionen och Östeuropa tvingades bort från makten och, vilket är nog så viktigt att notera, att Sovjetunionen splittrades upp. Det ena bidrog till det andra, men var inte nödvändiga konsekvenser. Sovjetunionen härskade i östra Europa genom vasallpartier i varje stat. De var olika nationalistiska, men alltid kontrollerade och styrda från Moskva (dock ej partierna i Jugoslavien och Albanien). Det är viktigt att notera att sönderfallet av Sovjetunionen visserligen var en följd av att kommunistpartiet förlorade makten i staten (unionen), men inte en nödvändig följd. Man kan mycket väl tänka sig att Sovjetunionen, med tidigare geografiska omfattning skulle bestå även med annan styrelse än den kommunistiska. 

Påven hade ett inflytande över den politiska utvecklingen i Östeuropa. Den polske påven Johannes Paulus II understödde utvecklingen av Solidaritetsrörelsen i Gdansk och Gdynia. Den katolska kyrkan hade den moraliska ledningen över den polska folket. Det är inte känt vad som sades i samtalet mellan påven och Gorbatjov vid deras möte i Rom den 1 december 1989. Berlinmuren hade fallit den den 9 november samma år. Att generalsekreteraren i det sovjetiska kommunistpartiet (Gorbatjov hade den position sedan 1985) reser till Rom för att träffa påven, en polsk påve, tre veckor efter murens fall var en enormt viktigt historisk händelse. Vad som sades vid samtalen är officiellt inte känt, men det spekuleras i att påven ska ha förklarat att han var beredd resa hem till Polen och uppmana folket att bjuda motstånd i det fall som kommunistregeringarna satte in repressiva åtgärder. Resultatet blev i varje fall att kommunistregeringarna inte tillgrep militära och polisiära insatser. Sovjetunionen kom att upplösas. I augusti 1993 tvingades regeringen i Moskva att dra tillbaka sina sista trupper från Litauen. Fyra dagar därefter kom Påven på besök till det katolska Litauen. Efter Sovjetunionens upplösning har Gorbatjov privat besökt påven vid ytterligare två tillfällen (1993 och 1998). Det första samtalet som Gorbatjov hade med Johannes Paulus II måste ha varit givande för den gamle kommunisten. Förmodligen hade han inte anledning att då påminna påven om hur många pansardivisioner som han hade till sitt förfogande. Den andliga makten stod inte längre emot det råa våldets makt. Den andliga makten hade redan segrat.

Mötet mellan kommunistledaren och påven hade dock föregåtts av tidigare kontakter. En delegation ledd av Vatikanens statssekreterare kardinal Casaroli deltog i det högtidliga firandet av tusenårsminnet av Rysslands kristnande år 1988. Statssekreteraren och ärkebiskop Angelo Sodanos (dåvarande sekreterare för Vatikanens förbindelser med stater) mötte då  i Moskva partisekreteraren Gorbatjov, och det utbyttes personliga brev mellan Gorbatjov och påven Johannes Paulus II. Den 15 mars 1990 upprättades därför officiella representationer som leddes av en apostolisk nuntie och en ambassadör. Den Heliga stolens första representant till Sovjetunionen och senare till Ryssland, var ärkebiskop Francesco Colasuonno (1990-1994). Colasuonno hade tjänstgjort som påvestolens diplomat i USA under fem år på 1960-talet, och senare, efter andra utlandsplaceringar, som påvlig nuntie i Polen åren 1986 – 1990. Han hade alltså under dessa år varit påvens rapportör från Polen. Påven, som ju var polack, var mycket välinformerad om utvecklingen i östra Europa.

Vatikanen har en apostolisk nuntie till Ryssland placerad i Moskva och Ryssland har en ambassadör vid den Heliga Stolen i Rom. Förbindelserna mellan Vatikanen och Sovjetunionen återupptogs drygt tre månader efter Gorbatjovs besök hos påven i Rom.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.