Brunkebergstunneln

I Stockholm finns en märklig och fascinerande gångtunnel, Brunkebergstunneln. Den byggdes 1884 – 1886 på initiativ av och under ledning av ingenjören Knut Lindmark (1838 – 1892), vilken tagit studentexamen i Uppsala och därefter utbildat sig till ingenjörsofficer vid krigshögskolan i Marieberg. Där hade han 1861 erlagt ”militär höger läroverksexamen”. Han utnämndes till löjtnant 1863 och till kapten 1874. Under åren 1867 – 1876 var han chef för Argentinas militära ingenjörskår. Knut Lindmark var en erkänt duglig ingenjör, som med stor framgång ansvarat för bygget av Katarinahissen vid Slussens. Hissen färdigställdes 1881 och då kostade det 5 öre att åka upp 3 öre att åka ned. Hissen renoverade s 1915 genom att ångmaskinen byttes ut mot en elmotor. En ny hiss sattes upp på platsen 1935. Efter framgången med Katarinahissen sökte Lindmark 1884 koncession på en tunnel under Brunkebergsåsen. Han fick tillstånd av staden att bygga en tunnel och ta betalt av alla som passerade igenom tunneln, det enda villkoret från stadens sida var att tunneln efter 50 år utan ersättning skulle tillfalla staden.

Tunnelarbetet drevs från båda håll och man lyckades ta sig fram med ca. 60 cm per dag från vardera hållet. Efter en tid stötte man emellertid på grus på i den västra delen av berget. Grus rasade ned i själva tunneln och förorsakade även sättningar i husen ovanför, vilket medförde att dessa måste evakueras. På den tiden var sprängningsarbeten mycket riskfyllda, varför arbetet till stora delar utfördes för hand med hackor.

Då man stötte på grus i stället för massivt berg upphörde arbetena för en tid. Karl Lindmark reste till England för att studera den frysteknik som då hade börjat komma till användning vid transport av fårkött från Australien. Hans tanke var frystekniken skulle kunna användas för att stabilisera grusmassorna när tunneln färdigställdes. En ångdriven kylmaskin lånades in från England. Den hade 40 hp och kunde ge ifrån sig 650 m3 nedkyld luft per timme. Kylning kunde ske med -54 grader och grusmassorna kunde nattetid frysas ned till – 20 grader. Tjälen trängde in 6 – 9 dm per natt i åsens grus. Det nedfrysta gruset gjorde det möjligt att schakta ut upp till 1,7 m per vecka. Öven den uppbrutna tunneln byggde man ramar av smidesjärn och monterade succesivt stålplåtar för att hålla gruset på plats. Allteftersom arbetet fortskred gjöt man i stället ett betongvalv för att hålla mot grusmassorna. På endel av östsidan vågade man inte spränga på grund av risk för sprickbildning på husen ovanför. I stället borrade man ett stort antal hål i berget, slog i träpluggar och dränkte dessa med vatten. På det sättet åstadkom man sprickbildning, som gjorde att stenblocken kunde hackas loss. Med den metoden tog man in i berget med ca. 50 cm per arbetsdag.

Den 9 juni 1886 invigdes tunneln av Oscar II och denne tilldelades då Lindmark Vasaordern. Lindmark hyllades så sent som 1960 genom att Ingenjörsvetenskapsakademien präglade en minnesmedalj över hans framstående insatser inom svensk ingenjörskonst. Tanken hos Lindmark var att tunneln skulle bli en lönsam affär för det bolag som drev verksamheten, men så blev det inte. Kungsgatan, som bryter igenom Brunkebergsåsen, öppnades visserligen inte förrän 1913, men ändå var det få som valde att gå igenom tunneln (även med kärror). De första åren var det omkring en miljon personer som passerade genom tunneln, vilket gav en bruttoinkomst på 20 000 kr per år. Men avgiften för att passera, som till en början var 2 öre, ansågs av många var ett för högt pris.

Tunneln tillhör numera Stockholms stad. Den har renoverats i omgångar. I slutet av 1930-talet, mitten av 1950-talet och sedan även 1997. Tunneln var stängd 1976 – 1983 på grund av byggnadsarbeten på Tunnelgatan och på David Bagares gata. I dag behöver man inte betala för att igenom den 231 m långa gång- och cykeltunneln. Den är 4 m bred och 3,9 m hög. Ibland står det någon musiker där och spelar. Akustiken i tunneln anses var mycket speciella. Förr stod det ofta en man som spelade balalajka.

Eftersom det var känt att tunnelprojektet förorsakade Lindmark stora ekonomiska problem kallades tunneln av folkhumorn för Lindmarks ”undergång”. Hans framgångsrika och lönsamma Katarinahissen kallades å andra sidan för ”Lindmarks upphöjelse”.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.