Iriska munkar på Island

I den officiella isländska historieskrivningen slås det fast att det var irländska (iriska) munkar och eremiter som först bosatte sig på Island. Munkarna kom på 700-talet e.Kr. men de gav sig iväg då folk från Skandinavien systematiskt började kolonisera ön 870 – 930. Den viktigaste källan till koloniseringen är Landnámabók, berättelsen om ”landets besittningstagande” som skrevs ned redan på 1100-talet. Boken skildrar utförligt vilka som kom och i sällskap med vilka, och även var nybyggarna bosatte sig. I skriften förtecknas omkring 430 nordiska bosättare och cirka 600 gårdar. Till detta kan läggas fynd av gravar, daterade till decennierna kring år 900, vilket visar att tidsuppgiften i Landnámabók är någorlunda korrekt. Boken berättar att den förste nybyggaren var Ingólfur Arnarson och att han slog sig ned med sin familj i Reykjavík (Rökviken) där huvudstaden ligger idag. Koloniseringen pågick ungefär i 60 år. Under den tiden slog nybyggarna ned sina bopålar på de mest inbjudande landområdena.  Det som står i isländska släktsagor är ibland fantasifullt, men i dessa finns uppgifter om att det fanns irländska munkar på ön före nordborna. En del isländska ortsnamn har irisk anknytning, antingen namn av iriskt ursprung (t.ex. Dimon) eller namn som syftar på irländare (t.ex. Papey och Vestmannaeyjar). Det genetiska materialet visar att Islands nuvarande befolkning till del har irländskt eller brittiskt påbrå, men det oklart hur detta ska kunna förklaras. Enligt de skrifltiga källorna var det endast ett fåtal eremiter eller munkar som skulle ha bott på Island innan nordmännen (norska vikingar) koloniserade ön.

De iriska munkarna brukar i litteraturen kallas för ”papar”, men det finns egentligen inte några arkeologiska fynd efter dem. Det är välkänt att att iriska eremiter och munkar sökte sig till klippor och öar närmare Irland för att skapa små fromma kolonier eller leva närmast helt ensamma. Det finns ruiner efter deras byggnader på ett antal ställen, exempelvis på ön Skellig Michael utanför sydvästra Irland. Dessa arkeologiska fynd är skyddade av UNESCO. Resorna till sådana klippöar och avlägsna platser nämns både i iriska och fornnordiska källor. Det mest känd är boken Liber de mensura orbis terrae (”Bok om mätning av jorden”), som skrevs av munken Dicuil. I det arbetet skildras att iriska munkar sedan mer än hundra år då hade levt på öar norr om Skottland, men att vikingarna drev bort dem. Tidsmässigt stämmer det med att det skulle ha ägt rum under första hälften av 800-talet, vilket var just den tid då de norska vikingarna koloniserade Färöarna (omkring 825).

Även om de iriska munkarna finns omvittnade i de skriftliga källorna ställer sig en del nutida historiker frågande inför uppgifterna. Skälet till detta är att det inte finns några arkeologiska fynd och att det, med hänsyn till klimatet måste ha anlagts rejäla byggnader. Andra kortvariga bosättningar på Nordatlantens öar resulterade i nämligen i lämningar efter mänsklig aktivitet. Ett exempel är vikingarnas korta uppehåll på Newfoundland omkring år 1000, som klarlagts genom omfattande utgrävningar. Men några fynd efter de iriska munkarna på Island har inte gjorts. Deras arkitektur är välkänd från andra bosättningar som etablerades på öar och uddar nära Irland. Men man har inte funnit några arkeologiska fynd efter eremiter och munkar på Färöarna eller Island. En del historiker spekulerar även i att det skulle vara fråga om fantasifulla sjöfararhistorier som var en del i den rika iriska berättarkulturen under den tidiga medeltiden. Ett rikt exempel på sådana berättalser är den då spridda berättelsen om helgonet Brendans odyssé på Nordatlanten (Navigatio Sancti Brendani). I den skildras hur helgonet och hans följe kryssar mellan vulkanöar, möter djävlar, hälsar på Judas Iskariot som just då har semester från helvetet, rider på en val och får vara med om många andra fantasifulla äventyr. Det är rena sjöfararskrönor, vilket visar att irländarna på den tiden gärna berättade livfulla påhittade berättelser för varandra. Det handlade ofta om fabulerade historier om äventyrsfulla berättelser och kolonisering av nya öar långt borta.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.