Författare och den självvalda döden

Det har varit och är viss utsträckning tabu att tala om självmord. Men det är en mänsklig handling som till sin natur är ett avslut, men allt vad det innebär av överväganden och hänsyn. Det är inte så få författaren som har valt att själva bestämma när de ska lämna jordelivet.

Ernest Hemingway (1899 – 1961) sköt sig med det jaktgevär som han ärvt efter sin far, som själv skjutit sig med samma gevär. Hemingway hade överlevt två flyghaveriet, men skadat njurarna och levern. Njurproblemen medförde förhöjt blodtryck och blodtrycksmedicinen å sin sida medförde svåra depressioner. Dessa fick till följd att han inte förmådda sig till att skriva längre och han drack alltmer. Flera gånger lades han för avgiftning och han genomgick många elchocksbehandlingar. Oväntat för omgivningen sköt sköt han sig med jaktgeväret. Han blev 62 år. Familjen drabbades av fler självmord än Hemingways och faderns. Både Hemingways bror Leicester och hans syster Ursula begick självmord. Ernest Hemingway dotterdotter Mariel begick också självmord.

Nikolaj Gogol reste 1848 till Jerusalem och drabbades av Jerusalemsyndomet (andligt förlamande religiöst överväldigande) och levde därefter ett extremt asketiskt liv. Natten till den 24 februari 1952 brände han i djupt deprimerat tillstånd praktiskt taget alla sina manuskript, däribland större delen av andra delen av Döda själar, lade sig i sängen och vägrade att äta mera. Efter nio dagar av svår plåga avled han av självsvält.

Virgina Wolf (1888- 1941) avslutade sin sista roman och drabbades av en svår depression. Hon fyllde alla fickor i sin kappa och gick rakt ut i floden Ouse (Yorkshire). Dränkte sig själv.

Hjalmar Gullberg, född samma år som Virigina Wolf och död 1961, led i slutet av sitt liv av en nervsjukdom (myasthenia gravis). Under en sjukhusvistelse hade han behandlats i respirator, vilket var en skräckupplevelse för honom. För att slippa uppleva tog han sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen vid stranden till Bökeberg slott (Svedala). Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott på Bökeberg.

Karin Boye (1900 – 1941) tog en överdos sömntabletter och avled. Karin Boye befann sig i Alingsås för att hjälpa sin svårt sjuka vän Anita Nathorst, som avled i cancer efter en kort tid. Endast 38 dagar efter Boyes död begick även hennes älskare Margot Hanel självmord, genom lysgasförgiftning. De hade levt tillsammans i sju år.

Victoria Benedictsson, som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, hade en kärleksrelation med den store danske litteraturkännaren Georges Brandes. Hon var gift, men inledde ändå en relation med Brandes. Hon tog sitt liv i ett rum på Leopolds Hotel på Hovedvagtsgade nära Kongens Nytorv i Köpenhamn. Hon skar med fyra snitt med en rakkniv upp sin pulsåder i handleden.

Stig Dagerman hade drabbats av svår skrivkramp åren 1950 – 1954 och då även skilt sig och gift om sig med skådespelaren Anita Björk. I november 1954, efter återkommande djupa depressioner, sjukhusvistelser och självmordsförsök, tog Stig Dagerman sitt liv. Han satte sig i sin bil i garaget utanför villan i Enebyberg, startade bilen och lät den gå på tomgång tills han kolmonoxidförgiftades och avled. Dagerman hade gjort flera liknande självmordsförsök tidigare – det första när han endast var 17 år – men alltid ångrat sig i sista stund. Allt tydde på att han även denna sista gång försökte ändra sitt beslut, för när han hittades hade han stängt av gasreglaget, öppnat bildörren och var på väg ut från bilen.

Wilhelm Moberg var en mycket uppskattad författare ute i de breda leden. Han var helt enkelt en mycket god berättare. Moberg hade under de sista åren av sitt liv svårt att skriva, vilket kan ha förorsakat den depression som orsakade hans död; han dränkte sig på kvällen den 8 augusti 1973 i sjön utanför sitt hus i Söderäng på Väddö i Roslagen. Tidigare samma dag hade han slutat ett brev till sin hustru med orden: Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.

Det är spridd uppfattning att Hjalmar Bergman tog livet av sig på ett hotellrum i Berlin vid 47 års ålder. Det hände nyårsnatten 1931, han var då kraftigt alkoholiserad och hade tagit sömntabletter. Troligen även morfin. Men samtidigt hade han länge varit svårt sjuk, så man vet inte med säkerhet om det var ett självmord. I 45 år låg sedan Hjalmar Bergmans aska i en ask vid hustrun Stinas säng innan han slutligen begravdes. Det var först när hon avled 1976 som man fann asken med makens aska.

Nobelpristagaren Harry Martinsson (1904 – 1978) tog sitt liv på ett mycket plågsamt sätt och hölls länge hemligt. Det var först i Lars Gyllenstens memoarbok ”Minnen, bara minnen” år 2000 som denne gav offentlighet åt vad som hänt. Sedan Harry Martinsson och Eyvind Johnson delat på Nobelpriset 1974 utsattes de för omfattande kritik av olika kulturpersoner, Olof Lagercrantz, chefredaktören på DN, Karl Vennberg, tidigare kulturchef på Aftonbladet samt Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Sture Allén. De gick så hårt åt både Martinsson och Johnsson så att dessa uppfattade det som ren förföljelse. Johnson klarade ändå av kritiken, men Martinsson fick ett psykiskt sammanbrott och vårdades på Karolinska sjukhuset. Där på sjukhusavdelningen begick han självmord genom att med en sax skära upp sin mage. Harakiri enligt japansk förebild. Detta skrev man då inte något om i pressen, med hänsyn till anhöriga och förmodligen av pressetiska skäl.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.