Finske prickskytten Simo

Simo Häyhä föddes som näst yngst i en syskonskara om åtta barn i en fattig finsk torparfamilj i byn Rautjärvi, nära den ryska gränsen. När vinterkriget bröt ut var han 34 år, ungkarl och korpral i den finländska härens reserv. Han var bara 152 cm lång. Den den ryska 8:e armén försökte bryta sig igenom, för att nå fram till Tammerfors, gick Simo Häyhä i strid. Han kom under vinterkriget att tjänstgöra som prickskytt med en finsk variant av det ryska geväret m/28, vilket var ett ganska omodernt gevär. Detta gevär kallades ”spetsöra” av finnarna därför att siktet såg ut som uppåtstående hundöron. Simo hade i många år tränat prickskytte hemma på torpet genom smygjakt på ekorrar. Under vinterkriget var han i strid i hundra dagar och officiellt har det ansetts att han dödade 542 fiendesoldater. Inofficiellt var det nog fler. Några officerare i hans kompani bokförde nämligen 702 dödande träffar av fiendens soldater. De ryska soldaterna var skräckslagna när de befann sig nära det frontavsnitt där Simo Häyha opererade. De visste förstås inte vem han var, men kallades för ”Belja smert” (svarta döden). Simo Häyhä deltog även framgångsrikt som skytt med kulsprutepistol vid olika anfall och det bedöms att han totalt har dödat omkring 800 fiendesoldater.

Simo Häyha opererade som en ensamvarg. Han var känd för sin fantastiska förmåga att gräva ned sig i snön och ligga absolut stilla i flera timmar. Endast gevärspipan stack fram och den dolde han med en grankvist i pipans längd. Om han inte låg nedgrävd i snön så var han uppklättrad i en hög gran där han också kunde sitta orörlig i timmar. Han var väl påklädd och gömde sig i gryningen och gick inte tillbaka förrän vid skymningen. Med sig hade han bara sockerbitar och några brödbitar. Ibland stoppade han snö i munnen för att inte ångan från munnen inte skulle avslöja honom. Han hällde ut vatten framför sig för att få snön skulle frysa till is för att undvika att snöpuffar skulle uppkomma när han avfyrade skotten.

Ryktet om den dödligt träffsäkre prickskytten spreds bland de ryska soldaterna på Kollafronten. Ryssarna skickade sina bästa skyttar för att en gång för alla tysta honom. Först sände man fram sex skyttar för att få bort den finske prickskytten, men ingen av dessa återvände. Ryssarna sände då fram dubbelt så många egna prickskyttar, men inte heller någon av dessa överlevde. När vinterkriget nästan var slut träffades dock Simo Häyhä av en rysk explosiv kula. Efter operation vaknade han upp ur narkosen sju dagar senare, just den dag då vinterkriget upphörde. Trots sina svåra skador ville han fortsatta att strida i fortsättningskriget, men det tilläts han inte att göra. Han fick ändå ett långt liv som lantbrukare och avled år 2002 vid 97 års ålder. I intervjuer på äldre dagar sade han att han aldrig ångrat att han som landets främste prickskytt dödat åtminstone 542 fientliga soldater, förmodligen fler. Han hade inte heller något dåligt samvete. Kriget varade i 105 dagar och Simon Häyhä hade deltagit i 100 dagar. Den 21 december sköt han 25 fiender. På självaste julafton sköt han ytterligare 51 soldater. I snitt dödade han över fem soldater per dag. Det var vid den tiden endast dagsljus 4 – 5 timmar per dag. Skjutavståndet var ofta 350 – 500 m. Han sköt med öppna riktmedel (utan kikarsikte eller diopter). Under hela vinterkriget tjänstgjorde Simo Hähyä i 6:e kompaniet i infanteriregementet JR 34.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.