Svensk var Lenins best man

Bilder av Lenin vid 1 maj-demonstrationerna på Röda torget har nog de flesta sett. Lenins hustru, Nadesjda Krupskaja, berättar i sina minnen om en annan 1 maj som Lenin var med om att fira – året 1899. Lenin var då 29 år gammal. Det var i en liten gudsförgäten by i östra Sibirien, Sjusjenskoje, som ligger där Jenisej tar emot bifloden Sjusj och där Lenin tillbringade tre år som förvisad.

Det fanns ytterligare två förvisade i byn – en polsk socialdemokratisk arbetare, Ivan Prominski från Lodz. och en finlandssvensk arbetare, Oskar Engberg, som hade förvisats i samband med en strejk vid Putilovverken i Petersburg, senare känt som Kirov-fabriken. Oskar Engberg var uppvuxen i Viborg i en svensk familj och hade gått i svenskspråkig skola.

Tidigt på morgonen den första maj 1899 kom Prominski i sina bästa kläder och knackade på i den stuga där Lenin och Krupskaja bodde, varefter de tre tillsammans begav sig till Engberg. Lenins jakthund Sjenka fick också följa med. Vägen gick längs floden, där isen redan gått upp. Oskar Engberg väntade dem. I hans lilla rum gjorde man sig nu hemmastadd och snart ljöd sånger. Man började med en sång om första maj, först på ryska och sedan samma sång på polska:

Ur vägen, mörka skuggor,

idag klingar kampens paroll.

Fienden försöker oss tysta,

men ingen kan tysta vår sång:

Leve första maj!

När man hade ätit middag begav man sig ut i det fria för att fira dagen där. Nu hade man blivit sex, Prominskis två små pojkar hade infunnit sig. Man gick upp på en kulle där marken var torr. Prominski tog fram en röd näsduk och bredde ut den på marken. Det fick vara den röda fanan.

På kvällen samlades man igen, men nu hemma hos Lenins, och åter blev …”, skriver Krupskaja.

Lenin hade häktats i slutet av 1895 i samband med hans arbete för ”Kampförbundet för arbetarklassens befrielse”. Efter över ett år i fängelse dömdes han till tre års förvisning till östra Sibirien. Efter tre månaders resa med tåg, båt och hästskjuts anlände han, åtföljd av två gendarmer, sin mor och systrar, till byn Sjusjenskoje. Där hyrde han in sig med full förplägnad hos bonden Apollon Sjuravlov, vars hus ännu är bevarat. Krupskaja häktades ungefär ett halvår efter Lenin och anlände till Sjusjenskoje jämnt ett år efter Lenin. Hon hade först förvisats till en annan plats, men begärt att få komma till Sjusjenskoje med hänvisning till att hennes fästman bodde där. Hon fick tillåtelsen, men med stränga föreskrift att genast gifta sig med fästmannen, annars skulle hon förflyttas igen.

I brev till släktingarna berättar Lenin humoristiskt om besvärligheterna i samband med giftermålet. På grund av myndigheternas slarv saknade Lenin vissa papper som behövdes, och först sedan man vänt sig till fängelsemyndigheterna i Krasnojunk lyckades man erhålla de nödvändiga dokumenten. Två månader efter Krupskajas ankomst ägde giftermålet rum. Det förekom ingen borgerlig vigsel på den tiden, och nöden hade ingen lag. Lenin och Krupskaja var därför tvungna att vigas i kyrkan. Den präst som skulle viga paret höll på formerna och menade att de måste ha vigselringar som skulle överlämnas under vigselceremonin. Lenin hade inte några ringar och kunde där i Sibirien inte heller köpa några. Men Oskar Engberg hade en gång praktiserat hos en guldsmed och med den färdigheten lyckades han, med hjälp av verktyg som Krupskaja lyckades låna, tillverka två ringar av koppar från ett par kopekmynt. Oskar Engberg var också den som höll brudkronan över brudens huvud, vilket också ceremonin krävde. Efter ceremonin reste de nygift separata vägar hem till byn för att undvika uppmärksamhet av att de gift sig.

De nygifta och Krupskajas mor, som hade följt dottern till Sibirien, flyttade nu till ett annat hus byn. De hyrde tre rum hos en bondkvinna vars dotter, Anna Seredkina. var en av de få i Sjusjenskoje som ännu på 1960-talet kunde berätta om Lenins vistelse där i byn. Hon besökte då skolor och pionjärläger för att berättade om sina personliga minnen av Lenin.

Parets smekmånad tillbringade de med att tillsammans översätta Webbs History of Trade Unionism från engelska till ryska på förmiddagarna och på eftermiddagarna arbetade de tillsammans med manus till en av Lenins böcker samt även med att öva sig i tyska språket. Redan under Lenins livstid skvallrades det om att det hela var ett arrangerat och ”vitt” äktenskap, detta eftersom de två aldrig visade någon attraktion inför varandra i närvaro av andra personer. Men Krupskaja berättade dock senare att de då var nykära och älskade varandra. De sov i varje fall tillsammans.

Att Lenin och hans hustru, som inte själva hade några barn, var mycket barnkära är allmänt omvittnat. Även i Sjusjenskoje hade de barn i huset. En av grannarna hade en liten pojke, Minjka, som varje dag kom på besök. Krupskaja berättar att knappt hade man stigit upp på morgonen och fått sängarna i ordning, förrän dörren gick upp och en liten gestalt i stor mössa, mammas varma jacka och en ylleschal om halsen klev in och glatt förkunnade: ”Och här är jag!” Alldeles särskild gott förhållande hade han med Krupskajas mor och med Lenin, som alltid skojade med honom. När Lenin en gång, under föregivande av att behövde anlita en tandläkare, fick göra ett kort besök i Krasnojarsk, där varje minut var dyrbar för samtal med andra förvisade och besök på biblioteket, glömde han inte att köpa med sig en stor trähäst till Minjka. Varje arje jul var det livfulla julgransplundringar hos paret Uljanovs för grannarnas barn. Den då 73-åriga bybon Nikolaj Popkov berättade på 1960-talet att byns barn, som han själv tillhörde den gången, var mycket imponerade av Lenins skridskoåkning: Han hoppade, gjorde cirklar, åkte baklänges och gjorde alla möjliga figurer med benen. Han berättade: Vi tyckte det var väldigt livat att se en politisk farbror (de förvisade kallades av bönderna ”de politiska”) åka så fint och inte ramla. Vi ställde upp oss i ring och försökte fånga honom när han kom, men det gick inte. Ibland lät han oss ändå fånga honom och då skrattade han gott och sa: ”Så där, nu blev jag fast i alla fall!” Så fort vi såg honom på isen så sprang vi och knackade på fönstren hos de andra pojkarna: och ropade: ”Kom till skridskobanan! Vladimir Iljitj är där!”

Lenin blev nära bekant med två bybor, bonden Sjuravlov, förutvarande sockenskrivare och enligt Lenins ord ”till hela sin natur revolutionär, en man som inte tål orättfärdighet”, samt en av byns fattigaste bönder, Ivan Jermolajev. Under samtalen med dem lärde Lenin känna livet i de sibiriska byarna liksom han tidigare hade studerat livet i byarna vid Volga.

Men mest umgicks Lenin naturligtvis med de andra förvisade i byn, Ivan Prominski och Oskar Engberg. Tsarmyndigheterna hade den principen att förvisa socialdemokrater till landsbygden, varigenom de förmodades bli isolerade från arbetarna, medan narodnikerna, som i sin propaganda främst vände sig till bönderna, förvisades till avlägsna städer. Prominski hade sex barn. Han var inte bevandrad i den marxistiska teorin, men Lenin konstaterade genast han starkt utpräglad klassinstinkt. Båda makarna blev sedermera goda kommunister.

Finlandssvensken Oskar Engberg hade arbetat som metallsvarvare vid Putilovverken i S:t Petersburg, vars arbetare gjorde tsarpolisen stora bekymmer. Ordet ”putilovez” var ungefär synonymen för ”revolutionär”. Under en strejk förde den 23-årige Engberg arbetarnas talan, och några månader senare var han förvisad till den lilla byn vid Jenisej. Oskar Engberg hade vid ankomsten till Sjusjenskoje mycket dimmiga begrepp om socialismen. Nadesjda Krupskaja tog energiskt itu med att avhjälpa det, och Engberg var ivrig att lära sig. Man började med Kommunistiska manifestet, och innan Lenin och Krupskaja lämnade Sjusjensko hade Oskar Engberg hunnit en bra bit i ”Kapitalet”. Han och Lenin var ofta ute på jakt tillsammans. På. vintrarna anlade han och Lenin en skridskobana på älven, där de varje dag när vädret tillät det, åkte skridskor. Efter de tre förvisningsårens slut återvände Engberg till hemstadenViborg där han arbetade som metallsvarvare för att 1905 flytta till Helsingfors. Han var med om att bilda en rad socialdemokratiska arbetarföreningar, den sista i Korsso år 1919. Under åren 1924 – 1942 arbetade han vid järnvägsverkstäderna i Helsingfors. Det sistnämnda året pensionerades han. Oscar Engberg förlorade en son i Finlands fortsättningskrig mot Sovjetunionen. Det kriget inleddes av Lenins medarbetare Stalin (som visserligen var åtta år yngre än Lenin, men ändå tillhörde samma politiska generation av revolutionärer). Lenin var endast 53 år gammal när han avled 1924.

1937 kom han som turist till Leningrad och bad en tolk att ordna ett sammanträffande med Krupskaja. Och nästa kväll satt han hos henne i Kreml och talade om gamla tider. Följande dag gick de båda genom Leninmuseets salar där de särskilt i länge dröjde i Sjusjenskojesalen. Till minne av dagen fotograferade de sig tillsammans. Oskar Engberg avled vid 81 års ålder 1955. I Leninmuseets besöksbok kan man läsa några rader av hans hand: Lenins anda lever och fortsätter att föra oss till socialismen

1898 fanns i Minussinskkretsen åtta personer som stod under hemlig polisuppsikt och 22 som stod under officiell uppsikt, bland de senare Lenin. Under olika förevändningar skaffade sig de förvisade tillåtelse att besöka varann och viktiga möten kunde på detta sätt anordnas mitt framför näsan på de övervakande myndigheterna. Hösten 1899 lyckades arton marxister från fyra orter samlas i byn Jermakovskoje, några mil från Sjusjenskoje. Man hade fått tillåtelse att besöka en svårt sjuk kamrat, Vanejev, som hade ådragit sig lungsot i fängelset. Besöket utnyttjades till att dryfta och antaga en av Lenin författad resolution, riktad mot ett av I de ryska revisionisternas försök att i Bernstelns anda begränasa den revolutionära inriktningen av socialismen (marxismen).

Men inte bara på detta sätt deltog man i den teoretiska debatten i den ryska arbetarrörelsen. Under tiden i Sjusjenskoje skrev Lenin ett trettiotal arbeten. Här avslutade han också sitt stora vetenskapliga arbete ”Kapitalismens utveckling I Ryssland”. Boken publicerades under pseudonymen Vladimir Ilin, men fick förhållandevis dåligt mottagande bland socialisterna.

De förvisade revolutionärna måste leva på ett mycket knappt understöd och för att klara uppehället skaffade Krupskaja genom sina vänner översättningar som hon och Lenin gemensamt utförde. Lenin utnyttjade också dessa år till intensiva filosofiska studier. I den lilla sibiriska byn studerade han Hegel, Kant och de franska materialisterna.

Bönderna i trakten hade under denna tid sin egen advokat. Som förvisad var Lenin förbjuden att utöva advokatyrket, men en gång hjälpte han en arbetare från ett guldfält, som orättfärdigt hade avskedats och körts iväg av arbetsgivaren. Med Lenins hjälp vann arbetaren rättegången mot arbetsgivaren. Detta fick man snart veta i byarna i trakten och det började strömma till så många klienter att Lenin måste införa särskild mottagningstid. Uppsikten över de förvisade i Sjusjenskoje leddes av en välbärgad bonde som var bisittare i kretsdomstolen. Lyckligtvis var han mera intresserad av att sälja sitt kalvkött förmånligt än att hålla öga på vad som försiggick hemma hos de förvisade. Alla de som vände sig till Lenin fick gratis råd och hjälp att skriva inlagor till domstolen. Under dessa år var Lenin oerhört produktiv i sitt författarskap och sina studier.

I januari 1900 gick Lenins förvisningstid ut. Vid avresan gav Oskar Engberg till Krupskaja en brosch som han själv hade tillverkat. Den hade formen av en miniatyr av en bok med ordet ”Kapitalet” på. Detta var hans tack till henne för hjälpen med studierna. Denna brosch lär finnas bevarat på Leninmuseet i Moskva. Vid återkomsten till Ryssland slog sig Lenin ner i Pskov. Hans möjligheter att i fortsätta att bedriva revolutionär verksamhet i Ryssland var mycket begränsade. Polisspioner följde honom alltid hack i häl. Han var dessutom förbjuden att bo i 17 angivna industristäder och 15 guvernement där det fanns industriarbetare och arbetarrörelse. I maj emigrerade han till utlandet för att därifrån leda arbetet med att bygga upp det revolutionära socialistiska parti som genom statskuppen som i oktober 1917 skulle inleda den marxistiska tiden i Ryssland.

Krupskaja var själv dotter till en adlig officer, som dock avskedets för anti-rysk verksamhet under tjänstgöring i Polen. Även hennes mor kom från en adlig släkt. Krupskaja erhöll en efter den tiden hög utbildning för en kvinna.

Efter revolutionsförsöket 1905 var hon Krupskaja verksam som lärare i Paris. År 1924, samma år som Lenin avled, blev medlem av politbyrån, 1927 ledamot i dess kontrollkommission, 1931 ledamot i Sovjetunionens högsta sovjet och samma år hedersmedborgare. Tiden 1929 – 1929 var hon landets biträdande utbildningsminister. Hon favoriserade Josef Stalin under maktstriden mellan oppositionen och SUKP-majoriteten under 1920-talet. Hon besvarade år 1925 Lev Trotskijs Oktoberlektionerna med: ”Analyser av Marx har aldrig tillhört kamrat Trotskijs styrka”, hävdade i debatten om socialism i ett land mot en permanent revolution att Trotskij: ”underskattar den roll som spelas av bönderna”, och att han felbedömt den revolutionära situationen i Tyskland vid första världskrigets slut. Under 1925 års partikongress stödde hon till en början Grigorij Zinovjev och Lev Kamenev, men röstade sedan för processen mot Nikolaj Bucharin och uteslutningen av Trotskij, Zinovjev och Kamenev. Krupskaja avled 1939 i Moskva och blev 70 år gammal.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.