Svenska skrammelregementen

Det sägs ofta att den svenska upprustningen inför och under andra världskriget kom för sent och att svenska försvaret var tyskvänligt. Det första är sant och det andra är falskt. Upprustningen började redan 1937, men fick forceras 1939 och 1940. Svenska försvaret var som starkast i slutet av kriget och efter kriget. Den stora försyndelsen var dock 1925 års nedrustningsbeslut, vilken hade återverkan under hela 1930-talet. Det tar tid att återställa det som har rivits ned, vilket försvarspolitiker tvingades erfara 1939. Det var då som Finland anfölls.

Under upprustningen under beredskapsåren, vi bör undvika att tala om ”krigsåren” eftersom vi slapp undan kriget, växte arméns storlek mycket snabbt. Man satte upp nya förband och tillämpade då det förfaringssätt som armén gjort under Det stora Nordiska kriget. Ett regemente fick bli moderförband för ett nytt regemente. De nya kallades ”fördubblingsregementen” och nummerbeteckningen blev moderregementets nummer plus talet 30. Gästriklands regemente blev I 44 eftersom Hälsinge regemente var I 14. Dalregementet I 13:s dubblering med namnet Kopparbergs regemente och förkortningen I 43. Fast det sturiga dalfolket sa förstås Andra Dalregementet.

Det fanns under 4 – 5 år ett stort antal fördubblingsregementen, som gemenligen även kallades för ”skrammelregementen”. Det är militära förband som i dag är bortglömda, men som ingick i beredskapsorganisationen och krigsorganisationen. I dag är det knappast någon som vet att det fanns ett ”Stockholms regemente”. Detta regemente och de andra, som levde ett kort liv och aldrig behövde gå ut i krig var: I 31 – Stockholms regemente, I 33 – Nerikes regemente, I 34 – Södra Skånska regemente, I 25 Östgöta Regemente fördubblingsregemente till I 4 under andra världskriget (här tillämpades inte numreringstekniken), I 35 – Härjedalens regemente, I 37 – Malmöhus regemente, I 38 – Roslagens regemente, I 41 – Södra Smålands regemente, I 42 – Norra Smålands regemente, I 43 – Kopparbergs regemente, I 44 – Gästriklands regemente, I 45 – Västgöta regemente, I 46 – Varbergs regemente, I 47 – Göteborgs regemente I 50 – Lapplands regemente, I 51 – Ångermanlands regemente.

Med ”skrammelregementen” menades att dess stab och bataljoner m m sattes upp av olika depåer. Med ”skramla” avsågs ett slangord för tiggeri. Att skramla med insamlingsbössan. Dessa regementen sattes upp 1940-41. Depåerna klarade ibland inte av att sätta upp hela regementen. Det fanns även infanteriregementen i 60-serien, men det var renodlade tillfälligt sammansatta enheter för att fördela beredskapstjänsten tidsmässigt rättvist. Tyskarna trodde sina effektiva spioner, som rapporterade förekomsten av dessa regementen, varvid tyskarna fick en överdriven bild av svenska arméns styrka. Det var inte något medvetet vilseledande från svensk sida, men hade kanske viss inverkan på hur den tyska militära ledningen såg på det svenska försvaret. Men tyskarna var aldrig imponerade av vårt försvar därför att vi hade praktiskt taget inte några stridsvagnar och numerärt litet artilleri. Det som tyskarna inte riktigt förstod betydelsen av var de djupa svenska skogarna och svenska granatkastare. Granatkastareld är lika effektiv som artillerield, men skjutavståndet är mycket kortare. Det svenska försvaret var inriktat på att strida utefter vägarna i skogsbeklädd terräng. Uttrycket ”skogsbeklädd terräng” är en typisk militär term.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.