Våra sju sinnen

Sedan årtusenden har den allmänna meningen varit att vi har fem sinnen (syn, hörsel, känsel, luktsinne och smaksinne). Alla de fem sinnena har funktionen att förmedla information om människans omgivning. Vi ser, vi hör, vi känner och vi luktar och smakar. Förlust av något av dessa sinnen innebär stora begränsningar av människans möjligheter att fungera. Nu kan man väl möjligen säga att förlusten av luktsinnet är en betydligt mindre förlust än att inte kunna se. Men alla sinnena är viktiga för att vi ska kunna tillgodogöra oss upplevelsen av omgivningen.

Det sjätte sinnet brukar ju beskrivas som någon metafysisk förmåga att känna av det omedelbart förestående. Vetenskapligt finns det dock inte något sjätte sinne, även om det är ett högst värdefullt begrepp inom litteraturen och möjligen även i vardagslivet.

I modern vetenskap redovisar man dock ett annat sjätte sinne och även ett sjunde sinne. Det metafysiska borde därför numera benämnas ”det åttonde sinnet”, om vi nu vill hantera något som inte har vetenskaplig grund.

Det nya sjätte sinnet är kroppssinnet, som meddelar oss om hur kroppen förhåller sig till sig själv. Sinnesintryck från våra muskler leder, hud och andra kroppsorgan håller hela tiden hjärnan orienterad om placeringen av vår kropps olika delar samt tillstånd. Därför vet vi alltid var våra fötter är och om munnen är öppen eller stängd. Kroppssinnet informerar oss om det värker i foten eller om vi har ont i magen. Till och med när vi mår riktigt bra, utan smärta eller annat som vi inte vill uppleva, så förmedlar kroppssinnet information om normaltillstånd eller välbefinnande. Det går inte att ange var detta kroppssinne finns i kroppen, annat än att det är en del av hjärnfunktionen. Det anses att individer kan träna upp sitt kroppssinne till att bli känsligare än vad det normalt är. Detta ungefär som att den blinde har förmåga att öka sin hörsel och sin känsel.

Det nya sjunde sinnet är balanssinnet som talar om för oss om vi går, sitter, har huvudet nedåt eller är på väg att falla. Små, vätskefyllda kanaler i båggångarna i örat registrerar huvudets rörelser och position i förhållande till tyngdkraften och förändringar i rörelsehastighet (positiv eller negativ acceleration). Om balansen inte fungerar optimalt, blir man ju yr och illamående. Balanssinnet kan, liksom de fem första sinnena, påverkas och även skadas genom att kroppen under lång tid befinner sig i onaturliga lägen eller att tyngdkraften uteblir.

Det innebär att vi numera borde tala om ett åttonde sinne i de fall vi vill beskriva något som vi egentligen inte kan beskriva – när vi anar i stället för att veta. Varsel är något annat som inte har med sinnena att göra.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.