Två kungar som inte fick bli kungar

Efter de tyska framgångarna på östfronten under första världskriget tvingades ryssarna att gå med på den tunga freden i Brest-Litovsk i mars 1918. Den tyske kejsaren Vilhelm II (som var kejsare 1888 – 1918) har då planer på att stärka det tyska inflytandet i regionen genom att försöka få tyskvänliga prinsar att väljas som kungar i de länder som inte hade en egen monark. Flera av de vid fredsslutet nybildade staterna saknade egna arméer och har i praktiken svårt att hävda sin nyvunna självständighet. De stater som stod först i turordning var Finland och Litauen.

Finland hade snabbt gjort sig fritt från Ryssland redan i december 1917 genom att utnyttja det revolutionära kaos som uppstod under hösten. Men Finland hamnade då i ett blodigt inbördeskrig mellan de röda och de vita. Tyskarna understödde aktivit de vita i det som de borgerliga i Finland kallar för frihetskriget. Socialisterna kallar dock alltjämt kriget för ”inbördeskriget”. Tyskland hade förväntningar att Finland skulle kora en tysk prins till finlands förste konung. Den finländska riksdagen utsåg ganska snart Fredrik Karl (1868-1940) till konung. Han var prins och lantgreve av Hessen. Fredrik Karl var tredje son till lantgreve Fredrik Wilhelm av Hessen-Kassel och Anna av Preussen. Hans farfars farbror Wilhelm blev kurfurste 1803, kort tid innan Tysk-romerska riket upplöstes. Hans farfars farfars farbror var Fredrik I av Sverige. Enligt vad det berättas tillbringade han en stor del av sommaren 1918 med att läsa böcker om Finland och plugga finska glosar. Detta var dock till ingen nytta. Visserligen röstade den finländska lantdagern den 9 oktober 1918 för grundande av en finländsk monarki med Fredrik Karl på tronen under namnet Karl I (han skulle bl.a. tituleras ”kung av Finland och Karelen, hertig av Åland och ärkehertig av Lappland”). Men endast 64 av 200 lantdagsmän var närvarande vid omröstningen i lantdagen. Mycket talar för att han hade antagit namnet Väinö I om han hade fått tillträda som kung. Dock stod det snart klart att det tyska kejsarriket inte skulle gå segrande ur världskriget. Västmakterna hade förklarat att man inte skulle komma att erkänna prinsen av Hessen som finländsk kung, vilket ledde till att ”Karl I” avsade sig tronen redan den 14 december 1918. Karl I var således utsedd att bli kung under endast drygt två månader och han fick inte ens tillfälle att besöka sitt nya rike. Han hade inte heller krönts eller på annat sätt tillträtt tronen.

Efter freden i Brest-Litovsk var situationen i Litauen mycket osäker. Landet hade en förhållan­devis­ stor och inflytelserik tysk-baltisk minoritet. Tyska trupper kontrollerade dessutom fortfarande stora delar av landet. Det litauiska parlamentet, som i stort sett var maktlöst, fann ingen annan utväg än att rösta för inrättandet av monarki den 11 juli 1918. Man gick dock inte tyskarna helt till mötes utan genomförde något som kan sägas ha varit en kupp. Den litauiska kronan erbjöds nämligen, utan den tyska militärledningens godkännande, till en viss hertig Vilhelm Karl av Urach (1864-1928). Av några anledningar hade han tidigare även vart påtänkt som regent i Monaco, Lothringen och Albanien.

Vilhelm utropades till konung Mindaugas II i juli 1918 och började, enligt litauiska uppgifter, att förbereda sig inför uppgiften genom att studera litauiska språket och litauisk historia. Inte heller Mindaugas II fick tillfälle att besöka sitt nya rike innan det stod klart att Tysklands militärt skulle kollapsa. Redan den 2 oktober 1918 ändrade det litauiska parlamentet sitt beslut och således var Wilhelm Karl endast monark ett par månader längre än Fredrik Karl hade varit utsedd. Hertigarna av Urach har dock inte helt gett upp sina aspirationer på Litauens tron. Den nuvarande hertigen (Mindaugas II:s sonson), Inigo von Urach, arbetar nämligen aktivt för att befrämja Litauen och litauisk kultur i Tyskland. Han har vid upprepade tillfällen öppen deklarerat att han skulle acceptera Litauens krona om denna mot förmodan skulle erbjudas honom. Hittills håller dock litauerna fast vid sin republikanska konstitution även om det funnits vissa politiska krafter som kunnat tänka sig att återinföra monarkin. För övrigt är hans fullständiga namn: Inigo Eberhard Friedrich Inigo Antonius Maria Fürst v. Urach, Graf v. Württemberg, Karališkasis Princas Lietuvoje. Den tidigare kungen Mindaugas II avled 1928 i en ålder av 63 år och var då bosatt i Rapallo i Italien..

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.