Mayerlingdramat

Under en stor del av första världskriget var Frans Josef I kejsare i Österrike-Ungern. Dubbelmonarkin. Han var född redan 1830 och avled 1916 i en ålder av 86 år. Han är en av de regenter som suttit på tronen längst av alla, han regerade i 68 år. Det är faktiskt så att han är den regent i hela världshistorien som regerat längst som vuxen monark. Frans Josef hade bara en tronarvinge, vilket var sonen Rudolf. Han hade dessutom två döttrar som nådde vuxen ålder, men de hade inte arvsrätt till den habsburgska tronen. Sonen Rudolf, född 1858, levde till 1889. Den 30 januari det året utspelades det mycket omskrivna dramat som har kommit att kallas Mayerling-dramat.

Kronprinsen Rudolf levde i ett olyckligt äktenskap, i vilket paret endast hade en dotter. På kvällen den 29 januari 1889 bjöd fadern, kejsaren Frans Josef och kejsarinnan Elisabeth på stor middag inför deras förestående resa till Buda (Budapest). Men Rudolf deltog inte under förvändning att han inte mådde bra. Dagen efter skulle han deltaga i en jakt på jaktslottet Mayerling, som ligger 40 kom utanför Wien och i närheten av Baden. På morgonen försökte hans betjänt att väcka honom, men fick inte något svar när han knackade på dörren och ropade. Greven Josef Hoyos, kronprinsens jaktkamrat kom därför till rummet och tillsammans försökte de forcera dörren utan att lyckas. Betjänten hämtade en yxa och slog sig igenom dörrens panel. Rummet låg i halvmörker. Rudolf satt eller halvlåg livlös på golvet vid sidan om sängen, framåtlutande och blödande från munnen. På nattduksbordet stod ett glas och en spegel. Betjänten och Hoyos fick genast uppfattningen att kronprinsen hade förgiftats eftersom man kände till att giftet stryknin kan ge blödningar ur munnen. I sängen i rummet låg en död ung flicka. Det visade sig vara den 17-åriga baronessan Mary Vetsera, som kronprinsen brukade träffa. Hennes kropp var vit och kall samt hade stelnat. De två männen, som upptäckte det hela, fick för sig att flickan först hade förgiftat kronprinsen och sedan sig själv. Denna uppfattning vann sedan för en tid en viss spridning.

Greven Hoyos tog sig inte tid att närmare undersöka det hela utan hastade till järnvägsstationen och beställde ett eget tåg in till Wien. Där sökte han genast upp kejsarens generaladjutant och bad denne att genast meddela kejsaren den fruktansvärde nyheten. Men med hänsyn till det strikta hovprotokoll som gällde förklarade generaladjutanten att det endast var kejsarinnan som kunde framföra en fruktansvärd nyhet till kejsaren. Generaladjutanten i sin tur vände sig därför till kejsarinnans hushållsföreståndare, som i sin tur vände sig till den av kejsarinnans mest betrodda hovfröken. Drottningen tog just då lektion i grekiska och ville inte bli störd. Hovfröken framförde dock till henne att chefen för kejsarinnans hov hade mycket brådskande nyheter att överbringa. Kejsarinnan förklarade dock helt kort att hon inte ville bli störd utan att de skulle återkomma senare. Chefen för hennes hov insisterade dock på att hovfrökten måste få överbringa en allvarlig nyhet rörande kronprinsen. När chefen för hennes hov därefter åter inträdde i rummet fann han henne storgråtande och helt förkrossad. Kejsaren kom då till rummet, men tvingades med våld åt sidan för att ge kejsarinnan tillfälle att själv få upplysa kejsaren om det oerhörda som hade inträffat. Kejsaren lämnade efter en stund rummet som en helt bruten man. Polisministern tillkallades och säkerhetstjänsten spärrade genast av jaktslottet och dess omgivningar.

Kroppen efter Mary Vetsera fördes i all hemlighet bort utan närmare undersökning. Hon begravdes hastigt utan att hennes egen mor tilläts att vara närvarande vid begravningen. Kejsarens livläkare har i en skriftlig redogörelse berättat hur de gick till när Mary Vetseras kropp fördes bort från jaktslottet i största hemlighet. Kroppen kläddes på och sattes i en vagn med en person vid vardera sidan för att stötta upp liket till sittande ställning. Livläkaren berättar att han själv satt bakom i vagnen och tvingades se på hur den döda flickans huvud kastades fram och tillbaka. Liket fördes i hemlighet till en närbeläget kloster där flickan också begravdes. Kejsaren gav sedan jaktslottet i gåva till klostret. 

Mitt på dagen efter upptäckten av den döde prinsen lämnade hovet en presskommuniké som förklarade att kronprinsen avlidit till följd av en hjärtattack. Men kejsarfamiljen och hovet levde då alltjämt i uppfattningen att det i själva verket rörde sig om ett giftmord. Men den officiella tidningen i Wien tryckte dock uppgiften att det var frågan om en hjärtattack. Journalister begav sig till Mayerling och fick snabbt reda på att den 17-åriga baronessan hittats död i sängen tillsammans med den gifte kronprinsen. Tämligen omgående frångick hovet nu uppgiften om hjärtattack. I stället gick hovet ut med informationen att det rörde sig om ett kollektivt självmord. En teorin lanserades att kronprinsen först hade skjutit flickan och sedan suttit i åtskilliga timmar vid den döda kroppen innan han slutligen sköt sig själv. Det sades också i tidningarna att det var känt att kejsaren och sonen haft ett häftigt gräl kort tid före händelsen. Kejsaren skulle ha krävt att sonen skulle avsluta förbindelsen med den 17-åriga baronessan. Polisen avslutade utredningen om kronprinsens död anmärkningsvärt fort och utredningsmaterialet överlämnades aldrig till statsarkivet. Alla som hade vistats på slottet ålades sträng tystnadsplikt. Det blev aldrig känt om någon i slottet hade hört något eller några skott. Inte heller blev det känt om det verkligen fanns skottskador i kropparna och om det fanns något skjutvapen i rummet. Eftersom det blivit officiellt att kronprinsen tagit sitt eget liv, tvingades kejsaren att vädja till påven för att då dennes sanktion för att sonen ändå skulle få gravsättas i vigd jord.

Senare har det under decennier livligt spekulerats över om det kan ha varit två mord som av politiska skäl beställts av fransmännen, men arrangerats så bra att omgivningen fick uppfattningen att det var ett gemensamt självmord av ett olyckligt kärlekspar. Senare har det också livfullt spekulerats i att Mary Vetsera blivit gravid och att kronprinsen beställt att en abort skulle utföras, men att denna misslyckats och lett till flickans död. De flesta hade dock uppfattningen att det rörde sig om ett dubbelt självmord, som hade sin förklaring i att kronprinsen i själva verket var psykiskt instabil och alkoholiserad.

Kronprinsens oväntade död kastade helt om successionsordningen i den kejserliga familjen och bidrog på sitt sätt till att den habsburgska ätten försvagades och slutligen helt förlorade sin ställning. Arvsrätten övergick efter dödsfallet till kejsarens bror, Karl Ludwig, men denne avstod från den kejserliga arvsrätten till förmån för sin son, Frans Ferdinand. Som bekant sköts denne 1914 i Sarajevo, vilket var inledningen till första världskriget. Efterträdare till tronen blev då Karl I, som dock efter kejsarens död endast regerade 1916 – 1918. Vid fredsslutet avslutade han sin tid som kejsare, dock utan att formellt abdikera. Karl I levde därefter med sin familj på Madeira till 1922, då han oväntat avled i lunginflammation endast 34 år gammal.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.