Orealistiska krigsfilmer

Trots att jag är intresserad av militärhistoria vägrar jag konsekvent att se spelfilmer om krig. Dels kväljer det mig, även om jag är officer, att se att våld kommersiellt lanseras som underhållningsvåld. Dels tycker jag att filmerna i hög grad är orealistiska. Alla militärer vet att krig till 99 procent av tiden är väntan och transporter. En mycket stor del av soldaternas tillvaro i krig består av vakttjänst, slå och riva bivacker, gräva skyttevärn och att marschera. Strider kan vara över på några minuter.

För många år sedan var jag i USA och bodde några nätter i en familj i Pennsylvania. Sonen i familjen sa till mig med ett brett leende: Pappa var med i invasionen i Normandie. Fråga honom om hans upplevelser! Självklart var jag nyfiken och frågade honom. Mannen berättade att han varit med i invasionen i Normandie. Han hade landsatts på den tredje dagen och hans uppgift hade varit att ansvara för att 500 cyklar kom i land ordentligt. Eller möjligen var det 800 cyklar. Jag minns inte antalet. Han hade tjänstgjort i Frankrike och Tyskland ända fram till krigsslutet i maj och sedan blivit hemtransporterad under hösten 1945. Själv hade han aldrig avlossat ett enda skott och inte hade någon skjutit mot honom heller. Jag frågade om han hade sett några döds tyska soldater. Nej, var hans svar. ”Det hade kanske legat någon i något dike, men jag tittade inte.” Mannen hade alltså, som amerikansk soldat, deltagit i invasionen i Normandie och sedan ”kämpat mot” tyskarna i nästan 1,5 år utan att avfyra ett enda skott och utan att se någon enda död tysk soldat. Inte hade han heller blivit utsatts för någon eldgivning (som det heter med militär terminologi). Det var hans enda utlandsresa i livet, förutom några kortare turistresor till Kanada. Det är klart att det inte går att göra någon rafflande spelfilm om hans insats som soldat. Jag glömde att fråga honom om hur han sov, åt och tvättade sina kläder under de där åren i Europa och vad som hände med de där 500 cyklarna. Eller om det nu var 800.

Under Vietnamkriget hade USA en tid över 500 000 soldater i landet. Trots detta översteg antalet amerikanska soldater i stridande arméförband aldrig 100 000 man. I varje fall 400 000 behövdes för tjänstgöring på flygbaser, reparationsverkstäder, transporter, signaltjänst, bevakning och mycket annat sådant. De mesta av striderna genomfördes dessutom av sydvietnamesiska förband. Det var i själva verket i det stora hela ett krig mellan vietnameser – även om USA svarade för de omfattande flygbombningarna och allt det tekniska. Man kan ju bara gissa hur många tusen helikoptertekniker som det behövdes för hålla igång alla amerikanska arméhelikoptrar.

I filmer från andra världskriget får vi ofta se tyska stridsfordon rulla fram på de ryska slätterna. Bilderna kommer från alla de tyska propagandafilmer som producerades för både hemmapubliken och för tyska soldater i andra delar av Europa. De tyska soldaterna i Norge och Danmark fick där se mängder av sådana propagandafilmer. Några mer objektiva eller kritiska filmer eller reportage från fronten tilläts inte. Vad man inte visade och vad som inte heller i dag visar är hur soldater i fält sover, äter och sköter sin hygien. Det gäller såväl tyska som ryska, amerikanska, japanska och soldater från andra nationaliteter.

När Tyskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941 med närmare 4 miljoner tyska soldater (med allierade) väntade inte några hotellrum eller pensionat på dem. Den framryckande armén drogs fram av närmare 700 000 hästar. Det fanns inte några stall som väntade. Soldaterna fick minsann själva på bästa sätt försöka ordna sina förläggningar, eller bivacker som det heter på militärt språk. De fåtal som utgjorde besättningar på stridsfordon klarade ibland av att få några timmar sömn inne i fordonet eller i förarhytten i en lastbil. Men de flesta transporter drogs av hästar och de flesta soldater marscherade till fots. När man långt efter kriget intervjuade tyska soldater om deras minnen av kriget så sade de ofta: ”Jag minns att jag led av en ofantlig trötthet, hela kriget plågade jag av en enorm brist på sömn”. Det var inte bara det att kriget innebar obeskrivliga psykiska och fysiska påfrestningar. Soldaterna hade ofta inte någonstans att sova. Vi ser sällan bilder på bivackläger med tält. En stor del av soldaterna tvingades i verkligheten att sova i en grop i marken med en presenning över sig till skydd mot regna och snö. Detta gällde både sommar som vinter. Ytterst få fick vila ut i ordningsställda tältläger. På det stora hela var det så att båda sidornas soldater tvingades förflytta sig och strida i fysiskt utmattat skick på grund av extrem sömnbrist. Det finns skildringar om att tyskarna tog tillfånga ryska soldater som inte fått någon mat på ett par veckor och inte fått klädbyte (tvätt) på över ett år. Soldater kunde under en hel vinter inte tvätta sig och de fick inte några rena kläder. Det fanns ryska soldater som inte inte bytt underkläder på över ett år. Soldaterna hade inte tillgång till tvål, tandborstar eller tandkräm. Men att raka sig lyckades de med på något outgrundligt sätt. Sova fick soldaterna göra i ett dike eller i en grop i marken. Allt detta är naturligtvis något som inte går att skildra i några spelfilmer om andra världskriget. Det är ju inte något rafflande som låter sig skildras på bild. Krig är skoningslöst och oerhört grymt i minst tio dimensioner.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.