Bet en hund och bet en präst

Inom journalistiken finns det ett gammalt talesätt: Det är inte någon nyhet om en hund biter en präst, men det är däremot en stor nyhet om en präst biter en hund. Avsikten med illustrationen är uppenbar.

År 1965 hamnade Clement Inhango i Nairobi i fängelse för att ha bitit en polishund med det respektingivande namnet Judge (domare). Offret var en kraftig schäfer med över 500 arresteringar bakom sig. En polispatrull fick syn på Inhango i nattmörkret och tyckte han uppträdde märkligt. Polisen släppte då lös Judge. Clement fick tag på hunden först och begravde sina tänder i hundens nacke samtidigt som han skar hunden över nosen med en kniv. Judge tjöt till av smärta, men övermannade ändå Clement. Slutet blev att mannen befanns skyldig till att i brottsligt syfte ha sårat en polishund under tjänsteutövning. Det blev femton månaders fängelse för att han bitit och skurit polishunden. I höstas åtalades en man som bitit sin egen hund på en lekplats i Karlskrona. Åklagaren skrev i gärningsbeskrivningen ”Då hunden fortfarande vägrade hoppa så bet mannen hunden i nacke, nos samt i ögonen varvid djuret gnydde ljudligt av smärta.” Det finns säkert många andra exempel på fall där människor har bitit en hund. Men det omvända är ju vanligare.

Rent journalistiskt borde det vara en ännu större nyhet om en präst bet en annan präst. Det finns faktiskt ett exempel på det från Australien. År 2012 hände det sig att en 80-årig katolsk präst bet av örat på en annan 81-årig präst som bodde på samma äldreboende. De hade hamnat i bråk om en parkeringsplats på området. Under polisförhöret med den ene fadern kom det fram att denne omedelbart efter bråket uppmanade den andre gamle prästen att plocka upp ett föremål som låg på marken. Det gjorde den andre prästen och han stoppade föremålet i sin ficka. Det var först när han kom upp på sitt rum som han upptäckte att föremålet var hans högra öra. Prästen som utsatts för det hela virade in örat i en servett och körde till närmaste sjukhus, där han opererades för att försöka rädda hans öra. Efter framställan från åklagaren beslutade domstolen att utfärda kontaktförbud som innebar att gärningsmannen inte fick gå närmare offret än 10 meter. De bodde både i samma hus och där bodde även en annan pensionerad katolsk präst. Så småningom bestämde domstolen i Perth att prästen, som erkände och åberopade demens, skulle betala böter på 1 000 australiska dollar. Det konstaterades att han var dement, vilket påverkade hans beteende. En person kunde intyga att prästen i hela sitt vuxna liv varit en ytterst ödmjuk och lugn person. Men journalisterna frossade förstås i det förhållandet att en präst faktiskt bitit av örat på en annan präst.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.